I de trånga och ohygieniska förhållandena i lägren för tillfångatagna medlemmar av den kapitulerade finländska röda armén spred sig sjukdomar lätt, och de skördade många liv bland fångarna, som var försvagade av hunger. Förutom av spanska sjukan hemsöktes lägren av bland annat återfallsfeber, scharlakansfeber och tyfus, och noggrann statistik om hur många som dog uttryckligen i spanska sjukan saknas. Uppskattningarna varierar mellan 2 500 och 4 500, men ofta var döden en följd av många faktorer. Då antalet fångar minskade och livsmedelsläget förbättrades mot slutet av sommaren 1918 började även dödligheten minska i fånglägren. Å andra sidan förde frigivna fångar smittor med sig hem. Bilden är från fånglägret på Sveaborg, där det som allra mest fanns 8 000 fångar.
