Fyren 1.7.1919
Fyren 1.7.1919
Kvinnor var aktiva inom nykterhetsrörelsen, det gav dem en kanal till samhällspåverkan i en tid när kvinnor saknade rösträtt. Finlands arbetarparti tog förbudslagen som ett programmatiskt må åren 1899 och 1903. Finlands nya lantdagsordning och den allmänna och lika rösträtt den medförde gav arbetarbefolkning och kvinnor möjligheter att driva sina egna ärenden. Således godkändes förordningen om en förbudslag i riksdagen 1907.
Det enda partiet som motsatte sig förbudslagen var Svenska folkpartiet. Det ansåg att användning av alkohol inte är en politisk fråga utan vars och ens personliga sak. Dessutom hade ju nykterhetsrörelsen lyckats med att städa upp folkets drickande. I partiet ansåg man också att en förbudslag skulle leda till hemligt och farligt supande – vilket senare besannades. Senaten stadfäste inte förbudslagen, men nykterhetsfolket gav inte upp. De försökte få i kraft en förbudslag även åren 1909, 1911 och 1914, men utan resultat.
Under första världskriget hade tillgången på alkohol begränsats kraftigt. Den redan förut blygsamma alkoholkonsumtionen minskade till 0,45 liter absolut etanol per person. Under åren 1901–1913 hade 9,3 personer per en miljon årligen dött av alkohol. Under åren 1914–1917 steg antalet till 14,5, vilket tyder på användning av surrogatalkohol. Under första världskriget minskada antalet brott som begåtts i fyllan, vilket gav pondus åt nykterhetsrörelsen.
Förbudslagen stadfästes av Kerenskijs regering 29.5.1917, men lagen trädde inte i kraft före 1.6.1919. Under tiden däremellan hade Finland blivit självständigt och genomgått ett blodigt inbördeskrig. Under dessa oroliga tider hade alkoholkonsumtionen ökat. Å andra sidan hade nykterhetsrörelsens rader glesnat i inbördeskriget, och i föreningsverksamheten hade den trängts undan av skyddskårsrörelsen och dess systerrörelse Lotta Svärd. Den lag som första gången antogs över 10 år tidigare, alltså 1907, hade ohjälpligen föråldrats, eftersom samhället och idéklimatet hade förändrats. När förbudslagen trädde i kraft hade den inte många anhängare. Men förbudslagen blev en förenande länk mellan olika folkskikt, en gemensam fiende.
(Fyren 1.7.1919, s. 4)