Den rivna saluhallen ersattes 1959–1960 av en utställnings- och affärslokal som var tänkt som tillfällig. I samma tider gjordes torget till en parkeringsplats och ett plattformsområde för bussar. Kännetecknande för 1950- och 1960-talen var förakt mot allt gammalt och idealisering av allt nytt. Man uppskattade inte den historiska stadsmiljön utan omarbetade den brutalt.
