Torg och saluhallar
År 1813 började man sätta i skick Helsingfors hamnområden för att bättre motsvara den nya huvudstadsstatusen. Kajerna som hade förstörts i en brand byggdes på nytt, men stadsvikens strand som blivit för grund fylldes och förvandlades till salutorg. I samband med torget byggdes hamnbassänger för ångfartyg, fiskebåtar och Sveaborgs trafik. Torghandeln med livsmedel flyttades från Senatstorget till platsen av nuvarande Havis Amanda. Kött, fisk och smör såldes under bar himmel i öppna kärl, i dem hamnade ofta skräp och de kunde locka måsar. Helsingfors hälsomyndigheter gav order om att handeln med livsmedel ska flyttas inomhus, och stadsfullmäktige beslöt om uppförande av en saluhall på Vestra kajen, som det kallades på den tiden. Helsingfors första saluhall blev färdig år 1889 och är numera känd som Gamla saluhallen.
Fast handeln med livsmedel skedde i en hall i skydd av väggar och tak var förhållandena ändå inget att skryta med. Det fanns inget värmesystem, vilket ledde till att kött kunde frysa fast i försäljningsdisken på vintern. På sommaren kunde det vara mycket hett under det svarta plåttaket. Det fanns varken kyldiskar eller varmvatten i saluhallen ännu på 1950-talet.
Kaserntorget stenlagdes redan på 1820-talet. Torget hette ursprungligen Nya Torget, Handelstorget och Förstads Torget, och Johan Albrecht Ehrenström, som gjorde stadsplanen, umgicks med planer om en teater på stället av kasernen. I mitten av torget fanns en brunn, och vid torgets västra sida reserverades en plats för lantbornas torghandel som flyttades dit från nuvarande Havis Amandas ställe. I början av 1900-talet byggdes på torget Gardets saluhall som ritades av Selim A. Lindqvist (1867–1939). Tyvärr revs saluhallen i jugendstil år 1958 och ersattes två år senare med en utställningshall som skulle vara tillfällig.
Huvudbyggnaden och bostadsbyggnaderna av Gardets kasern, som ritades av Carl Ludvig Engel, drabbades av stora skador i bombningarna 1944, och man övervägde länge att riva dem. Till all lycka restaurerades de ändå år 1955, och nästa år tog försvarsministeriet utrymmena i bruk. På sidan av Fabiansgatan byggdes nya kontorsbyggnader åren 1961 och 1965. De revs år 2022 och i stället byggdes nya lokaler för Skyddspolisen. Kasernbyggnaden på Kaserngatans sida restaurerades år 1984.
Vid sidan av Kaserntorget på adressen Södra Magasinsgatan 5 låg Carl von Rosenkampfs tvåvåningars trähus. På övre våningen hade han som hyresgäst J. A. Ehrenström, som också dog i huset år 1847 i den aktningsvärda åldern av 85 år. Trähuset ersattes med ett stenhus som bär namnet Torilinna. På tomten bredvid, Fabiansgatan 15, fullbordades år 1901 en stenbyggnad som ritades av Waldemar Aspelin för Helsingfors Sparbank. Rundradion flyttade in år 1934 efter att man hade byggt fem studior, tre kontrollrum och tre hallåstudior, och där arbetade 138 personer. Markus Rautio tillsattes år 1934 som chef för hörspels- och deklamationsavdelningen. År 1926 hade han inlett sitt program, farbror Markus Barntimme, som han höll både på finska och på svenska och som blev en legend inom finländsk underhållning. Rundradion flyttade ut från byggnaden 1981, efter vilken den renoverades och intogs av Högsta förvaltningsdomstolen.
Även Agronomhuset (tidigare Läkarnas hus) på Fabiangatan 17 är arkitektoniskt värdefull och historiskt betydande. De här byggnaderna har förekommit i flera gamla filmer.
Från Östra kajen till Västra kajen och Södra kajen
Strandgatan som löper från Salutorget mot söder har haft flera officiella och inofficiella namn. Väderstrecket som ingått i namnet har bytts ut när nya hamnar har byggts i staden. De äldsta officiella namnen har varit Östra Quain (fastställd 1820) och Wästra quain (1836). Gatunamnet Västra kajen fastställdes 1909 och Södra kajen 1928.
På Södra kajen byggdes en rad empirehus på 1800-talet. Av dem finns kvar endast tvåvåningars stenhuset som ritades av Carl Ludvig Engel för sjökapten, handelsman Gustaf Wilhelm Sundman (1777–1835) (nuvarande Södra kajen 16). Byggnaden som färdigställdes år 1820 var Engels första privata uppdrag i Helsingfors. Enligt tidens sed var första våningen reserverad för handelsbodens bruk, där fanns försäljnings- och lagerutrymmen samt bostadsrum för drängar och andra anställda, medan själva köpmansfamiljen bodde på andra våningen. Byggnaden övergick i speditionsföretagare Victor Eks ägo år 1894.
På tomten intill höjer sig en byggnad som Theodor Höijer ritat på uppdrag av bolaget Helsingfors Saluhallar och som färdigställdes år 1906. I huset fanns ursprungligen en tvåvåningars saluhall samt ett hotell, men där fanns också bostäder och kontor. Sedan år 1955 har denna byggnad som genomskär hela kvarteret varit helt i kontorsbruk.
På nuvarande Palacehusets plats fanns förr ett packhus, och platsen framför hette Packhustorget. Magasinsbyggnaden var tvåvåningars och fyllde en del av kvarteret. På dess bakgård och i gårdsbyggnaderna förvarades torghandlarnas försäljningskärror. Ursprungligen fungerade byggnaden som svenska arméns proviantdepå.
Hotell Palace var tilltänkt att öppnas inför olympiska spelen av sommaren 1952 . Från stället revs ett packhus från 1820-talet. Byggnadsarbetena inleddes sommaren 1950, men byggnaden blev inte färdig förrän slutet av år 1952, eftersom byggarbetsplatsen emellanåt saknade cement, man levde ju i bristtider efter kriget. På andra våningen inrättades en restaurang i fashionabel stil, Palace Grill, samt ”ett kvinnors varuhus” Palazzo, vars tid dock inte varade längre än ett par år.
Vid södra gaveln av byggnaden fanns det en servicestation ännu i början av 2000-talet. Hotell Palace stängdes år 2009. Det finns fortfarande en beryktad restaurang i huset.
Södra Esplanaden
Esplanadparken och Södra Esplanaden hör till Gardesstaden, Norra Esplanaden hör delvis till Gloet och delvis till Kronohagen.
Södra Esplanadens första stenhus var köpmannen C. G. Etholéns hus som färdigställdes år 1813. Etholéns butik var en av Helsingfors största och finaste. I huset fanns också Luther & Rudolphs vin- och kolonialvaruhandel samt Winogradoffs leksakshandel. Efter att senaten flyttat till den nya huvudstaden fungerade dess arkiv inledningsvis i Etholéns hus, tills arkivet fick sitt eget hus år 1890. Etholéns hus revs i en ålder av nästa hundra år. På stället fullbordades år 1912 försäkringsbolaget Suomis affärsbyggnad som står där fortfarande.
Carl Ludvig Engel ritade på Södra Esplanaden 6 ett tjänstehus för Finska krigsmaktens kommendör. Den funktionen hade byggnaden bara i några års tid, efter det användes utrymmena av universitetet som hade flyttats från Åbo till Helsingfors år 1827, och sedan var det generalguvernörens tjänstehus. Huset började man kalla för Smolna när det under en kort tid år 1918 fungerade som röda gardets kommandocentral. Efter det har bland andra utrikesministeriet och skyddskårernas huvudstab fungerat i byggnaden. I medlet av 1960-talet renoverades byggnaden till statsrådets festvåning.
Södra Esplanaden kantades av högst trevåningars byggnader ännu i slutet av 1890-talet, men1898–1899 lät Wasa Aktiebank bygga på hörntomten Södra Esplanaden 12 och Kaserngatan 27 ett bankpalats i mycket icke-finsk stil. Byggnaden blev hela fem våningar hög. Runebergs staty, som beställdes av skaldens son, skulptör Walter Runeberg, avtäcktes år 1885. Det var Helsingfors andra offentliga minnesmärke, det första var nämligen Kejsarinnans sten som restes på Salutorget 1835.
Man bygger också på bergen
Den sydligaste delen av Helsingforsudden var länge klippig, enligt namnbeståndet rentav bergigt, vilket innebar att byggande var både besvärligt och dyrt. Det första brandtornet för observation av bränder färdigställdes på Högbergsbacken år 1839. Det ersattes år 1891 av det nuvarande brandtornet som har ritats av Theodor Höijer. Platsen var tidigare kallats för Midsommarberget, eftersom man samlades i tiderna där just på midsommaren. Observatorieberget hette ursprungligen Kasberget, eftersom där hölls en vårdkase. Även dit planerades en fästning som en del av befästandet av Sveaborg, men i stället restes år 1834 ett observatorium ritat av C. L. Engel.
Som granne byggdes Tyska kyrkan år 1864. Den hade ursprungligen ett lågt torn, men 1897 fick kyrkan nya klockor och tornet byggdes högre och smalare. Kyrkans inredning förstördes i en eldsvåda den första maj 1959. Valborgsfirande studenter som råkade på platsen lyckades bära i säkerhet den värdefulla altartavlan och Luthers porträtt, och brandmännen lyckades rädda predikstolen och minnestavlan över i första världskriget stupade Finlands tyskar. Det framkom att branden hade startat från en kortslutning i den elektriska orgelns motor. Reparationerna tog längre än ett år och kostade mycket. Förbundsrepubliken Tysklands president Heinrich Lübke och förbundskansler Konrad Adenauer donerade en ny orgel till kyrkan år 1961 – dock en mekanisk och inte elektrisk.
Johannesberget eller Midsommarberget höjde sig i mitten av Svärdfiskens kvarter som på 1870-talet låg i stadens utkant. Runt Midsommarberget fanns låga trähus som inhyste hantverkares verkstäder och bostadsrum samt krogar. Päivälehtis första byggnad restes på Ludvigsgatan i början av 1900-talet. Innan detta låg den år 1889 grundade tidningens kontor i två hyresrum i ett trähus på adressen Fabiansgatan 21. Päivälehti blev Helsingin Sanomat år 1904, och så småningom spred den sig till hela Södra sidan av Ludvigsgatan.
I det sydöstra hörnet av det bredvid liggande kvarteret Stören fullbordades år 1909 ett ståtligt hörnhus ritat av Selim A. Lindqvist. Där öppnades det nya kommunala elverkets enhet. Byggnadskomplexet har kompletterats under åren 1913, 1926 och 1931. Byggnadens användningsändamål har sedermera ändrats stort: under åren 1974–2012 fanns där en polisstation, och efter att den flyttat till Böle såldes byggnaden och sanerades till ett hotell, som öppnades i augusti 2015.
Kvarteren Gersen: apotekare, gymnaster och filmer
I hörnet av Lilla Robertsgatan och Georgsgatan stor ett sirligt tvåvånings tegelhus som hade färdigställts år 1889. I huset fungerade inledningsvis en bilaffär, senare ett utskänkningsbolag. Kvarterets övriga byggnader var av trä och hade en eller två våningar fram till år 1920. Apotekare Yrjö Wilhelm Jalander (1874–1955) hade köpt tomten i hörnet av Bangatan, Högbergsgatan och Lilla Robertsgatan. Han lät riva tomtens träbyggnad och lät bygga ett 4–6 våningars bostadshus av rödtegel, ritat av arkitekt Einar Sjöström. Projektet väckte motstånd i pressen, för trähuset hade gett hem åt poeten och pjäsförfattaren Josef Julius Wecksell (1838–1907)(Länk leder till extern tjänst) .
Trots motståndet fullbordades Jalanderska huset 1920. Följande år öppnade Jalander i huset apoteket Lejonet, som var i verksamhet ända till år 2007.
Kvarterets andra stora rödtegelbyggnad är Gloriahuset som byggdes 1928–1930 efter arkitekt Georg Thure Nummelins ritningar. Byggnaden sträcker sig genom kvarteret till adresserna Bangatan 1B och Georgsgatan 3. Namnet har byggnaden fått efter biografen Gloria, som öppnades den 8 november 1929 på adressen Lilla Robertsgatan 12–14. Gloria var mycket modern, den var Finlands första biograf som byggdes för förevisning av ljudfilmer. I bakdelen av parketten fanns sju loger, var och en med stoppade länstolar och egen ingång. Även läktaren hade sina loger. Kundplatserna var som flest över 660. Biografen renoverades i början av 1970-talet, och då fick den en ny röd färgskala. Biografverksamheten lades ner 19.1.1995. Under åren 1999–2019 inhyste utrymmena Kulturarenan Gloria som ordnade konserter och allehanda evenemang i synnerhet för ungdomar. Efter att verksamheten flyttats annanstans har utrymmena stått tomma, men man håller på att planera nytt där. Som granne med biografen har redan från början funnits Finlands äldsta gymnastikförening Helsingfors Gymnastikklubb (HGK) som har grundats 1875. HGK var byggnadens andra byggherre jämte Finlands Apotekarförening.
Med Gersens kvarter förknippas en tragisk händelse som ägde rum på söndagen den 8 november 1942. På biografen Gloria köade människor för biljetter till eftermiddagsföreställningen, och på biografen Tivoli på Lilla Robertsgatan 1 började en film klockan 12. Föreställningen avbröts på grund av flyglarm klockan 12.16. Människor rusade ut från biograferna i syfte att hinna till Skillnadens befolkningsskydd. Sovjetunionens bombplan fällde två bomber, av vilka den ena träffade Lönnrotsgatan 13 och den andra träffade mitt bland folkskaran i korsningen mellan Georgsgatan och Robertsgatorna. Explosionen dödade omedelbart 45 personer, av vilka över hälften var barn och ungdomar, och skadade 120. Offren av fortsättningskrigets mest förödande enskilda bomb sörjdes över hela landet.
Se även
Gardeskasernen (Länk leder till extern tjänst)
Statsrådets festvåning (Länk leder till extern tjänst)
Yle Arkivet: Tove och vännerna 1970 (Länk leder till extern tjänst)
Källor
Helsingin kadunnimet (Länk leder till extern tjänst)
Helsingin kaupungin tilastollinen vuosikirja 52. Helsingin tilastotoimiston julkaisema 1963.
Järvenpää, Eeva & Räihä, Sirpa: Ensimmäisiä esikaupunkeja. Kertomuksia Kaartinkaupungin ja Kampin kortteleista. HS kirjat 2009.
Järvenpää, Eeva: Kiisken korttelissa kokoontuu nuoriso Glorian kulttuuriareenassa ja voimistelijat Gloriahallissa. Helsingin Sanomat 21.7.2007.
Kauppatori. Kaupunkirakennehistorian selvitys. Helsingin kaupunki, kaupunkisuunnitteluvirasto 2016.
Manninen, Antti: Eteläranta 10:ssä oli Engelin piirtämä muonavarasto. Helsingin Sanomat 22.6.2015.
Manninen, Antti: Kaartin hallin tilalle tuli laatikko. Helsingin Sanomat 9.3.2015.
Ollila, Kaija & Toppari, Kirsti: Puhvelista Punatulkkuun. Helsingin vanhoja kortteleita, Sanoma 1975.
Sinkko-Westerholm, Pipsa: Legendaarinen bilekeidas Helsingin keskustassa hiljeni ja nyt sitä käytetään varastona. Helsingin Sanomat 14.2.2025.
