Småskalig verksamhet Då varvsbassängen färdigställdes var den 91,5 meter lång och hade en torrdocka, två slipar, ett gjuteri och en mekanisk verkstad. Vid denna tid drevs varvet fortfarande med ångkraft och fartygen byggdes för hand. De första fartygen som dockades i Sandvikens varv var hjulångaren Constantin och det ryska amiralitetets fartyg Amiral Platov. Eftersom dockningen av fartyg var en stor händelse på den tiden hade en stor folkmassa anlänt för att följa med dockningen av fartygen den 20 april 1868. Varvet hade byggts för att reparera fartyg i den ryska flottan, och dessa var ämnade att sysselsätta varvet i många år framöver. Inga reparationsbeställningar inkom dock, och i det tidiga skedet tillverkades till exempel små fartyg och pråmar, pumpar, ångpannor, vågar, kassaskåp och “råttsäkra” matkistor på varvet. På 1870-talet upplevde dock varvsindustrin ett uppsving, och år 1871 sysselsatte Sandvikens varv redan 76 arbetare, jämfört med 33 arbetare året innan. Sedan år 1877 hade varvet också ett litet sågverk. Varvets verksamhet var ända småskalig och blev så småningom olönsam.
