Trots överproduktion rådde det ständig brist på smör. De som stod i köerna beskyllde – i likhet med arbetartidningarna – de rika smörproducenterna. Stadens borgerskap tyckte det var Senatens regleringsåtgärder som var syndabocken, genom att de förvrängde marknaden. Intressekonflikten mellan odlare, köpmän och konsumenter skärptes till det yttersta och ledde i augusti till de så kallade smörkravallerna. Smörmöte på Senatstorget 11 augusti 1917.
