På medeltiden var bardskärare hantverkare som opererade till exempel svulster och drog ut tänder. Ordet fältskär togs i bruk på 1600-talet, och det syftade i synnerhet på militäranställda som skötte utvärtes skador genom bindning eller skärning (jfr fält + skära) på slagfältet. En fältskär kunde vara en icke-läskunnig hantverkare, medan en läkare var en universitetsutbildad botare av inre sjukdomar, jämförbar med en präst. Forntida botemedel grundade sig närmast på föreställningar och kunde vara rentav farliga, såsom åderlåtning.
