En kamel eller lyftanordning för fartyg

Bild av en anordning för att lyfta fartyg
Under Hollands storhetstid på 1600-talet blev dess örlogsfartyg och Ostindiska handelskompaniets (Vereenigde Oost-Indische Compagnie, VOC) handelsfartyg allt större och hade svårigheter att ta sig igenom den grunda viken Zuiderzee för att nå Amsterdams hamn. En sandbank med namnet Pampus öster om staden utgjorde ett särskilt svårt hinder. För att få fartygen över detta naturliga hinder och in i hamnen utvecklade man kameler, flatbottnade pråmar som var försedda med vattencisterner. När ett fartyg närmade sig sandbanken Pampus placerades kameler på båda sidorna om det och fylldes med vatten, varvid kamelerna tyngdes ned och fästes vid fartyget. Därefter tömdes kamelernas vattencisterner, så att de steg till ytan och samtidigt lyfte det stora oceanfartyget med hjälp av ”hydraulik”.
Pråmar kallades kameler ”eftersom de behövde lite vatten och kunde transportera tunga bördor”. (Jämförelsen med kameler är lite konstig, eftersom pråmarna ju fylldes med vatten.) De största kamelerna var nästan 50 meter långa och försedda med ett tjugotal pumpar med rörsystem. Det var fråga om avancerad ny teknologi som tsaren, som beundrade Holland, hade råd att skaffa till sin stad. På den övre bilden syns en kamel, en lyftanordning för fartyg. På den nedre finns enligt texten ”en anordning som används för att lyfta fartyg och gods ur havet, såsom man har gjort i Genua”.

Finns i artikel

Photographer

Nationalbiblioteket / Theatrum machinarum generale 1724–1739.