Stadens egentliga hamn fanns på grund av uppgrundning på ön Kronstadt utanför staden, men mindre fartyg kunde med hjälp av en lots ta sig in till staden längs den smala farleden. Om fartyget var för djupgående, kunde man använda så kallade kameler, som gjorde att även stora fartyg kunde ta sig ända fram. Kamelen var en holländsk innovation, som började användas i S:t Petersburg.
I Kronstadt hade utländska fartyg sin egen bestämda plats i hamnbassängen i det sydöstra hörnet av ön. På John Senex karta har platsen märkts ut med bokstaven (F). Det var till den här bassängen som handelsfartygen kom, och det var även härifrån de avseglade. Den intilliggande bassängen var reserverad för Rysslands högsjöfartyg. Det tycks inte ha funnits några större krigshemligheter i Peter den stores örlogsflotta, eftersom fartygen fritt kunde beskådas av vem som helst. Man behövde bara klättra upp i en fartygsmast för att se hela området.
Hamnen för handelsfartyg var samtidigt en mötesplats för skeppare, en plats för att utbyta information och erfarenheter. Här lossades och lastades fartyg. Fartygen, som låg sida vid sida, bildade en egen internationell, flytande stadsdel och ett hav av master. I hamnen talade man närmast holländska, men även tyska och mot slutet av århundradet allt mer engelska när Hollands dominerande ställning hade minskat på Östersjön. I hamnen hördes naturligtvis även ryska samt finska, svenska och estniska.
Om man ska gissa sig till samtalsämnena, så talade kaptenerna säkert om farliga platser i Finska viken, såsom de yttersta stenarna vid Jussarö. Alla kaptener kände någon som hade förlist där. Kretsarna var små. Många holländska kaptener i S:t Petersburgstrafiken kom från Frisiska öarna. De kände alla varandra och var ofta släkt. Sägnerna och historierna fick ytterligare färg av genever och vodka. Dagö och de beryktade sandbankarna var ett faktum, som förknippades med en historia om irrbloss. Manipulerade någon elden i Kõpu fyr, så som det berättades? Berättelsen om irrbloss var allmänt känd, men man kan fråga sig om även sjökaptenerna trodde på den här historien. Enligt den tändes ju irrblossen just för att vilseleda kaptenerna.
I Kronstadt hade utländska fartyg sin egen bestämda plats i hamnbassängen i det sydöstra hörnet av ön. På Senex karta har den märkts ut med bokstaven F. Område C var reserverat för Rysslands örlogsfartyg. Det tycks inte ha funnits några större krigshemligheter i Peter den stores örlogsflotta, eftersom fartygen fritt kunde beskådas av vem som helst. Man behövde bara klättra upp i en fartygsmast för att se hela området. När man lämnade hamnen måste man anmäla sig hos bevakningsfartyget. Det har på kartan märkts ut med bokstaven A och texten –
Sundet norr om Kronstadt hade stängts genom att flera stora fartyg hade sänkts där – This Channel is made useless by sinking therein several great Ships, berättar kartan. På ön fanns även en torrdocka (I), befästningar (A), ett artilleribatteri (G) och magasin (E). I den östra änden av ön fanns ett signalljus (Lantern), och väster om ön fanns en fyr (Beacon (L), om vilken det sägs att den är gjord av ett örlogsfartyg (built upon the Wreck of a Man of War) – det var alltså ett fyrskepp. Galärerna låg i stadens hamn (The Galley Haven).
På kartan anges att den var inköpt på Fleet Street i London ”at the Globe over against St Dunstans Church”. På den här adressen fanns John Senex kartbutik. Kartförsäljning var affärsverksamhet redan på den tiden. Efterfrågan på kartor över S:t Petersburg räckte till, tack vare de livligare handelsförbindelserna mellan England och S:t Petersburg.
Kartan gjorde S:t Petersburg och Finska viken kända i Europa. Den innehåller även ett omnämnande av Finlands historia: vid Hangö finns en text, som berättar om det för Ryssland segerrika sjöslaget vid Hangö udd.
Tidningen St. Peterburgische Zeitung (PZ), som kom ut i S:t Petersburg, innehöll information om de fartyg som anlänt till och lämnat Kronstadt samt deras kaptener. I tidningen nämns de brittiska kaptenerna Ezeciel Hubbard och Christopher Johnson. Hubbards fartyg The Providence avseglade mot London den 20 september 1744 (PZ, nr 76 20.9.1744) och The Charming Molly avseglade två veckor senare till samma stad (PZ, nr 80, 4.10.1744). Lasten bestod i båda fartygen av hampa, som Englands globala flotta var i ständigt behov av för fartygsrepen.
Sjöfartsriskerna fördelades genom att dela upp lasten på olika fartyg som avseglade samtidigt samt genom att lämna hamnen vid olika tidpunkter, så att man förhoppningsvis inte råkade ut för samma storm. I det här fallet hjälpte dock inte taktiken mot naturkrafterna. Båda fartygen förliste, The Providence vid Porkala och The Charming Molly på öppet hav i närheten av Drumsö utanför Helsingfors. Det fanns inga väderleksrapporter, och man kunde överraskas av hård storm omedelbart utanför Kronstadt.
Så gick det till exempel för gallioten Die Oraniebaum, som gav sig i väg 1767 och som tvingades återvända tre gånger och först på det fjärde försöket lyckades ta sig ut på havet för att även den gången fastna i Aspö hamn i flera veckor. Till sist förliste även den vid Porkala. Destinationen Hamburg nåddes inte den gången.
Kapten Siemsen och även många andra återvände dock till Kronstadt på sina följande resor, en erfarenhet och historia rikare. Kaptenerna var specialister, som skeppsredaren inte kunde avskeda ens på grund av en sjöolycka.
Av dem som nämndes i tidningen var det holländska fartyget Vrow Maria och dess kapten Reynoud Lourens mest kända i Finland. Fartyget hade S:t Petersburg som destination, men hösten 1771 lyckades det i hård motvind inte längre nå sitt mål, utan förliste i närheten av Jurmo, där det för närvarande ligger på 40 meters djup med sin värdefulla last.
Källor och litteratur
Ehanti, Eero (toim.): Mereen menetetyt, uudelleen löydetyt. Helsinki. Museovirasto 2012.
Flinkman, Juha ja Puromies, Petri: Vrouw Marian viimeinen matka. Helsinki. Paasilinna 2014.
Huhtamies, Mikko ja Granqvist, Juha-Matti: Onnettomuus ja onni – kauppalaivojen haaksirikot ja pelastustoiminta Itämerellä 1600- ja 1800-luvuilla. Historiallisia tutkimuksia 279. Helsinki. SKS 2019.
Kaukiainen, Yrjö: Rantarosvojen saaristo. Itäinen Suomenlahti 1700-luvulla. Historiallisia tutkimuksia 22. SKS 2005.
Kaukiainen Yrjö: Aarrelaivat ja harhatulet. Turunmaan ulkosaaristo 1700-luvulla. Helsinki. SKS 2018.
John Senex, A map or chart of the Gulfs of Finland and Livonia with their respective ports and harbours, together with a large Plan of Kroonstad and St. Petersburg, taken from an original drawing lately sent from St. Petersburg.
St. Peterburgische Zeitungs (PZ) nummer finns i Nationalbiblioteket.