Tallinnbukten och Finlands yttersta kust i den holländska styrmannen och kartografen Lucas Waghenaers sjökartbok Spieghel der Zeevaerdt (Sjömannens spegel) från 1586. Waghenaers kartbok eller atlas var den första i sitt slag, och i den avbildades även Finska viken för första gången som en egen helhet. I Tallinnbukten syns ett sjömärke, en kon som är ankrad på bottnen och som varnade för det så kallade Stora Karls (Groote Caerl) grund vid dagens Paljassaare (numera ett naturskyddsområde). På den östra sidan av bukten finns öarna Wrangen (Vrangö) och De Wolff (Ulfsö) samt i söder Nargen (Nargö). Finlands skärgård, Finlandtsche Scheeren, var för sönderskuren för att kartläggas. Två öar (med mörk färg) har dock märkts ut med ett knappnålsliknande specialtecken som betyder att det är en ö där det finns lövträd. Den ena skulle kunna föreställa ekskogarna på Älgsjölandet i Ingå. En lövträdsö av motsvarande slag är Ekeholmen (Mohni), som finns på den västra estniska sidan, är en känd lövträdsö och har ett namn som syftar på ek. Ek var ett viktigt träslag vid fartygsbyggen. Waghenaer, Die custe va Lijfflandt 1586. Kartan ingår i Nordenskiölds samling.
