Testa dina kunskaper innan du läser vidare
Byar vid Vanda å
Malm by var en av de äldsta byarna i Helsinge socken. De tidigaste omnämnandena är från 1400-talet då en by vid namn Sonaby nämndes, och hundra år senare talade man om Sonaby malm. Efter att Helsingfors stad grundats gick Tavastlands landsväg genom Helsinge sockens kyrkoby och vidare mot Tavastehus genom Malm by. I byn fanns länge åtta gårdar, varav de flesta låg i nuvarande Nedre Malm, i närheten av Stickelbackabäcken. Gårdarna Filpus och Örskis har lånat sina namn till Filpusvägen och -parken samt Örskisvägen och -gränden. Pehrstået och Pehrsvägen har fått sina namn från Pehrs gård och Påvalsvägen från Påls gård. Malms äldsta byggnad är från 1836 och var mangårdsbyggnad på en gård som kallades Starens Haga eller Haga Gammelgård och låg i början av Gamla Helsingevägen. I huset fanns i tiden ett gästgiveri, där Zachris Topelius ibland övernattade. Numera används det som bostad.
Helsingfors stad köpte gårdarna Brusas, Haga, Pehrs och Ströms kring år 1917. Jordbruket fortsatte, men Ströms gjordes till bostad för inspektorn, det vill säga förvaltaren, medan arbetarna inkvarterades på Brusas. Numera är husen privata bostäder. Pehrs gård användes som tjänstebostad för kommunalläkaren fram till 1962, sedan som bostad för personalen på Malms sjukhus och därefter som mentalvårdsbyråns boende 1968–1988. Numera bedriver Stiftelsen Uddhemmet, som utför mentalvårdsarbete, dagverksamhet i huset.
En svenskspråkig folkhögskola, numera Akan, grundades i Malm 1907 och fick lokaler på Malmby gård, som Örskis nu döpts till. Svenska Folkakademin flyttade till Borgå i slutet av 1920-talet, och huset har sedan dess använts för många ändamål. Numera används det av Krishnarörelsen och inhyser bland annat ett hinduiskt tempel och en vegetarisk restaurang.
Stickelbackabäcken hette länge Malmby bäck eller bara Bäck, på finska Pekki. Filpus gård övertogs i början av 1900-talet av begravningsentreprenören Victor Lång, varvid gården började kallas för Långs gård och bäcken för Longinoja på finska. Det svenska namnet Stickelbackabäcken har bäcken fått enligt närliggande Stickelbackan. De officiella namnen är numera Longinoja och Stickelbackabäcken. Lång idkade storskaligt jordbruk och även hästavel på gården. Efter andra världskriget övergick gården i stadens ägo. Filpus gård innehas numera av Stiftelsen Lilihemmet, som utför mentalvårdsarbete.
Norr om Malm låg Staffansby, i närheten av det som nu är Kaptenskans backe. Byn var stor och bestod som mest av ett tiotal gårdar. Vid sekelskiftet 1700–1800-tal köpte Henrik Johan Sohlberg från Helsingfors Åsmus gård och lät bygga en ny herrgårdsliknande mangårdsbyggnad. Som Staffansby gård blev gården nu permanent ett hem för ståndspersoner, och i slutet av 1800-talet köpte den tyskfödde Karl Schütt den och nästan all annan mark i Staffansby. I början av 1900-talet övertogs markerna av A.B. Parkstad – Vanda Puistokylä O.Y. Gården sålde Schütt inte, utan där bodde han själv. Därefter övertogs den av kaptensänkan och grevinnan Manjefa Multanovskaja. Kaptenskan bodde där till sin död 1950 och gården revs sju år senare. Kaptenskan Multanovskaja hade en papegoja som kunde tala, och vid Kaptenskans strand intill Kaptenskans backe löper Papegojan Zagulas stig som fått sitt namn efter den.
Till Malm by hörde också Sonaby gård i nuvarande Bocksbacka, nära Sonabyparken och Sonabyvägen. Lite längre söderut låg Bocksbacka frälsehemman, alltså adelshemman. Dessa och några andra gårdar bildade i början av 1900-talet samhället Bocksbacka och senare en stadsdel.
Krig, läger och begravningsplats
I den södra delen av Malm by fanns och finns höga klippor, och landsvägen löpte söder om dem, ungefär från nuvarande Ladugårdsbågen via Fältstensbågen till Rönnbackavägen. Efter klipporna vek Borgåvägen av från riksvägen till Tavastehus och löpte norrut, där den mötte den stora strandvägen i Haxböle. Under hattarnas ryska krig på 1700-talet (1741–1743) var klipporna en viktig utkikspunkt för både de svenska och de ryska styrkorna.
I hattarnas krig retirerade de svenska trupperna från östgränsen och slog läger i Malm, vid vägskälet och längs Stickelbackabäcken, i augusti 1842. Men snart drog de vidare till den plats där Staffansslättens badstrand nu finns, där de korsade Vanda å och slog sig ner på fälten och kullen i Domarby. Ryssarna kom efter och sköt med kanoner från nuvarande Kaptenskans backe över ån mot de svenska trupperna. Svenskarna besvarade först elden, men drog sig sedan tillbaka via Baggböle och Åggelby till Helsingfors, där de till slut kapitulerade. På heden vid vägskälet där trupperna först slagit läger grundades ett övningsområde för armén.
Sedan Finlands första järnväg mellan Helsingfors och Tavastehus byggts 1862 inrättades en hållplats och ett lastningsområde för arméns övningsområde i Malm 1871. Kring hållplatsen i Malm uppstod ny bosättning, och snart fick hållplatsen status som station och en stationsbyggnad stod klar 1873. Följande år kom Malm med i tågtidtabellerna, och en ny stationsbyggnad stod klar 1878.
Helsingfors stads och Helsinge kommuns begravningsplatser fick med tiden ont om plats, så en ny begravningsplats byggdes i Malm 1894, på arméns tidigare övningsområde. Den nya begravningsplatsen låg långt från staden, så man byggde en järnvägsförbindelse dit. De avlidna transporterades först från en likstation intill godsstationen i Tölö och från och med 1921 från bårhuset på Aleksis Kivis gata i Ås. Stickspåret avvek från huvudspåret i den norra delen av det nuvarande Nedre Malm och löpte längs nuvarande Orrtuppsvägen och Gamla Banstråket till begravningsplatsens station. Liktågen slutade trafikera 1954 och spåret vid begravningsplatsen revs då genast. Stickspårets första del betjänade under en tid andelsaffären Elantos lager, men även detta spår revs på 1970-talet.
Från by till samhälle
I slutet av 1800-talet växte en allt större bosättning fram längs landsvägen och kring stationen. Gårdarna delades in i flera gårdar, och hus, odlingslotter och herrskapsvillor byggdes från nuvarande Rönnbacka till Staffansby. Snart var Malm by den största byn i Helsinge socken. När förvaltningen i Helsinge socken så småningom utvecklades räckte kistan i kyrkans sakristia och folkskolans kök inte längre till för att sköta dess angelägenheter. Därför började man leta efter ett hus som skulle passa som kommunhus, och man hittade det i nuvarande Övre Malm, nära gränsen till Staffansby. Grasshoffs gård hade tidigare varit mangårdsbyggnad på Fredkulla gård, och år 1897 blev den Helsinge sockens kommunhus. Huset betjänade kommunen ända till 1952, det vill säga ännu en tid efter att Malm slutat tillhöra Helsinge kommun.
Malm fick en folkskola år 1896, vid korsningen mellan nuvarande Gamla Helsingevägen och Rikroken. I byggnaden verkar numera en privat internationell skola. Ett år senare fick Staffansby också en folkskola på den nuvarande Trastvägen. Den svenskspråkiga lågstadieskolan i Staffansby finns fortfarande på samma plats, och den första skolbyggnaden står också kvar, bredvid de nyare. En finskspråkig skola grundades först i Mosabacka och år 1912 i Nedre Malm, på Stickelvägen.
År 1907 härjade en scharlakansfeberepidemi och därför inrättades ett tillfälligt epidemisjukhus i Malm. Snart insåg man ändå att Helsinge socken behövde ett permanent sjukhus. Kommunen köpte två villor i Övre Malm, och de blev till Helsinge sockens nya sjukhus.
När Malm växte utvidgades det över bygränsen till Staffansbys sida, och bostadskvarteren sträckte sig från Malms station till Kaptenskans backe. År 1908 gjordes Malm och Staffansby till så kallade samhällen med sammanträngd befolkning. De fick alltså sina egna förvaltningar, även om de förblev delar av Helsinge socken. Eftersom invånarna i Staffansby inte var så intresserade av en egen förvaltning slogs samhällena ihop till Malm–Staffansby samhälle 1915. Inom Staffansby utvecklades så småningom även Mosabacka, Parkstad och Henriksdal.
Helsinge socken var en förmögen jordbrukssocken och Malm var nu dess centrum. Finlands första lantbruksutställning ordnades därför år 1888 i Malm, och de fortsatte ordnas fram till 1950-talet. Malm var också en stor svenskspråkig by, och Malm Svenska Ungdomsförening grundades 1906. Dess föreningshus Solhem står fortfarande kvar vid Kyrkobyvägen. När byn fick en frivillig brandkår 1909 var den från början svenskspråkig och hette Malm FBK. Den frivilliga brandkåren hade sitt första redskapsskjul på Askarslättsvägen i Övre Malm, där FBK-huset fortfarande står. Malm var också en växande industriort, och en allt större andel av dess invånare var finskspråkiga arbetare. År 1908 grundades Malms arbetarförening, men dess verksamhet flyttades så småningom till Mosabacka där den sedermera blev till Mosabacka arbetarförening.
Världskrig och inbördeskrig
Under första världskriget byggdes två bälten av befästningar i Helsingfors, varav det yttre löpte genom Malm. Befästningarnas främre linje löpte från väster från Bocksbacka och Kaptenskans backe i Staffansby till Sjukhusbacken i Övre Malm, bakom det nuvarande sjukhuset och kyrkan till Stambrovägen och därifrån till Ormusbacken och Lindkulla, till Lindkullavägen och därifrån via Hietakummun koulu till Tattaråsen.
Även längre bak byggdes befästningar, varav den största var artilleriställningen i Rönnbacka med artilleribatteri, skyttegravar, manskapsskydd och maskingevärsstationer. Största delen av befästningarna i Malm har sedermera hamnat under hus och gator, men här och där finns något kvar, förutom i Rönnbacka åtminstone på Ormusbacken och Tattaråsen.
År 1917 skedde i Ryssland först februarirevolutionen och sedan den så kallade oktoberrevolutionen, där bolsjevikerna tog makten. Det uppstod en allt starkare tudelning mellan röda och vita i Finland, och hundratals medlemmar anslöt sig till arbetarföreningen i Malm. Ett råd för arbetarorganisationerna, ett arbetarråd och ett rött garde grundades i Malm. Även borgarna organiserade sina egna garden, skyddskårerna, men Malms skyddskår måste grundas i hemlighet eftersom Malm i så hög grad var i de rödas händer. Efter inbördeskriget fick Malms skyddskår ett eget hus på Anianpeltovägen. Där verkade senare handelsmellanskolan och därefter Malms ungdomsförening, tills huset revs 1970.
I augusti besökte bolsjevikernas ledare Vladimir Lenin Finland och övernattade i Malm hos socialistledaren K. H. Wiik på nuvarande Loggränden. Han hade ändå större saker i tankarna än Malm. I Malm omringades kommunhuset av en missnöjd folkmassa, som inte släppte ut fullmäktige förrän följande dag. Efter intagningen av kommunhuset hamnade ordningsmakten i Malm i de rödas händer, och när det i november utbröt en storstrejk i hela landet tog en revolutionär verkställande kommitté, det röda gardet i Malm och en arbetarmilis makten i Malm.
Den 28 januari 1918 inledde de röda sin revolution, och de vita svarade med sitt frihetskrig. För Malm innebar inbördeskriget en etablering av det röda styret och även röd terror. Kriget varade inte länge. De vita erövrade Helsinge socken och Helsingfors tillsammans med tyskarna i april, och hela kriget tog slut i maj. Striderna nådde inte Malm. Invånarna i Malm stred på båda sidorna om frontlinjen, även om de röda var många fler. De vitas seger följdes av vit terror, och under en tid var det ganska oroligt i Malm.
Arbetsplatser och produktion
Man bedrev även handel i Malm. År 1895 hade Malm redan två affärer, och 1901 grundades den första andelsaffären. 1913 grundades ytterligare en, Malmin Osuuskauppa, som byggde sig en vacker byggnad i rödtegel vid den nuvarande Kyrkobyvägen. Elanto köpte andelsaffären efter inbördeskriget, och numera är byggnaden gemenskapshuset Malm.
När Finland blivit självständigt fortsatte handeln och industrin i Malm att växa. Ett kommersiellt centrum tog form kring Kyrkobyvägen och Malms bygata. På 1930-talet fanns som mest 34 specialaffärer i Malm. Busstrafiken kom också igång, och ett av de bussbolag som grundades i Malm, Oy Liikenne Ab, blev på 1980-talet landets största bussbolag. Det har sedermera lagts ner.
Längs järnvägen byggdes från början av 1900-talet många industri- och lagerbyggnader. Fabrikerna, verkstäderna och lagren placerades främst på Övre Malms sida, där hela området längs järnvägen inom kort var i deras bruk. Ett svenskspråkigt andelslag för jordbrukare, Labor, grundades i Malm 1896 och byggde lager, en reparationsverkstad och en foderfabrik. De finskspråkiga odlarnas Hankkija byggde ett stort lager i Malm 1905. Hankkija köpte också Oy Maskinfabrik Ab, som grundats i Övre Malm 1916, och jordbruksmaskinfabrikens namn blev sedermera MKT. Den flyttade bort från Malm 1994. Fabriken låg nära det nuvarande Drevtorget, och dess kontorsbyggnad används nu som bostäder. Fabriksområdet fick snart namnet Kurala, och där fanns utöver fabriken även fabrikens egen yrkesskola och bostäder för anställda.
I Kurala fanns också jordbruksmaskingrossisten Agros Oy:s lager samt Villateollisuus Oy:s metallsmälteri och Riihimäen Saha Oy:s brädgård. Före första världskriget fick Malm även andra industrier, bland annat färgfabriken Pohjantähti, en kautschukstämpelfabrik och Wassbergs fiskkonservfabrik på nuvarande Spannmålsvägen. Även Centrallaget för Handelslagen i Finland (SOK), S-gruppens föregångare, och Suomen Maanviljelijäin Kauppa hade lager i Malm.
Kiitoketju, som tillverkade dragkedjor, grundades 1936 och flyttade bort 1967. Suomen Metallikutomo Oy, senare Viira Oy, tillverkade metallnät för industrin vid Malms bygata. Företaget såldes 1984. Suomen Uuni Oy:s gjuteri låg nästan i Mosabacka, nära det som nu är Malms handelsväg och Brännvägen. Där tillverkades eldstäder, bastuugnar, grytor och rökkanaler fram till 1960-talet. Bland Helsingfors ungdomar uppstod ramsan ”Missä oot duunissa? Suomen Uunissa. Missä oot töissä? Suomen Vöissä” (Var jobbar du? På Finlands Ugn. Var arbetar du? På Finlands Bälte), och Jussi Raittinen lånade rimmet till sin låt Kesäduuni blues: ”…kun on pakko mennä duuniin / joka päivä koko kesän ajan tonne Suomen Uuniin” (när man måste jobba / varje dag hela sommaren där på Finlands Ugn).
I Nedre Malm fanns industrier norr om Ormusbacken och Orrmossevägen. Ett av de mest kända företagen var Primo, som grundades 1936 och först tillverkade taggtråd, sedan selbeslag och spikar och till slut byggbeslag. Fabriken lades ner 1988, och på platsen finns nu Sven Grahns stig till minne av ägaren.
I Staffansby fanns i stort sett ingen industri förutom i Mosabacka, men på Kaptenskans backe fanns en sötsaksfabrik under mellankrigstiden. I övrigt var nuvarande Staffansslätten framför allt ett område för trädgårdsodling. Vanda–Parkstad-bolaget sålde större odlingslotter eller mindre gårdar i området, där det odlades potatis och grönsaker för stadsbornas behov. Gödsel fick odlarna från en plats som kallades Paskaplaani (”Skitplanen”), som var en avstjälpningsplats i en sandgrop dit stadsbornas dassavfall fördes.
Socknens största by
De flesta av byns och socknens offentliga byggnader byggdes i Övre Malm, och där byggdes också flest bostäder. Byggandet sprängde snabbt bygränsen och spred sig både från Malms bygata och norrut längs Kyrkobyvägen, västerut från Kyrkobyvägen till Vanda ås strand och österut längs Gamla Staffansbyvägen. Norr om Kaptenskans backe och Gamla Staffansbyvägen, och även på en del ställen längre söderut, fanns odlingslotter för professionell kommersiell trädgårdsodling. I närheten av den nuvarande Örtagårdsvägen och Högsvedsvägen fanns ett område med flera gårdar som kallades Norrby. Intill det fanns och finns Boställsskogen, det skogsområde som tillhörde Backas tjänstebostad, alltså boställe, nära den plats där Vanda å och Kervo å möts – Backas har sedermera fått ge plats för nya hus och vägar.
I Nedre Malm uppstod en sammanhängande bosättning längs Gamla Helsingevägen och söder om den. Fram till 1980-talet fanns bara åkrar där Nedre Malms centrum ligger idag. Lite längre norrut i Ormusbacken byggdes hus i början av 1900-talet, och längre österut sålde lantmätaren Artur Allis bolag mark som det köpt som förmånliga tomter, som fick namnet Söndagsparcellerna. Namnet antas komma från att de arbetare som byggde hus där bara hade tid att göra det på söndagarna. Längre norrut, i närheten av Mosabacka, uppstod ett nytt parcellområde som fick namnet Helluntaipalstat (Pingstparcellerna), kanske med inspiration från Söndagsparcellerna.
Längs Borgåvägen, det vill säga den nuvarande Tattaråsvägen, fanns sedan gammalt hus hela vägen till Tattarmossen. På Tullbergets eller Nallibackas norra sluttning uppstod på 1920-talet ett bostadsområde, som fick namnet Nallebacka. När Malms flygplats byggdes i Tattarmossen på 1930-talet skar skyddsområdet för dess ena landningsbana av området Söndagsparcellerna, och invånarna anvisades nya tomter i Nallebacka och på annat håll.
Lite längre norrut, längs Borgåvägen, fanns Mosabacka tegelbruks sandgropar, det lilla området Alpbyn och bakom det Henriksdal. Dessa tillhörde på den tiden Staffansby, och Alpbyn har också ansetts tillhöra Malm, men numera är de en del av Storskog. Där Alpbyn nu finns låg sedan gammalt en lägerplats för romer.
Socknens centrum
När fabriker byggdes i Malm fick de stickspår, och en hel bangård tog form i Malm. Stationen flyttades till Kyrkobyvägens södra sida till dess norra sida 1929, och 1934 stod en ny stationsbyggnad klar, nu på stolpar ovanför spåret.
Nedre Malm hade en finskspråkig folkskola, men i Övre Malm undervisade man i olika tillfälliga hyrda lokaler, bland annat i ett trähus som numera ligger vid Övre Malms torg, Lampinens hus. En ny folkskola, Malms norra skola, stod klar vid Kyrkobyvägen 1927. År 1937 byggdes en medborgarskola, det vill säga en fortsättning på folkskolan, bredvid folkskolan och ungdomsföreningens hus. Dess byggnad används numera som daghem. I Nedre Malm förblev den gamla skolan i bruk under namnet södra skolan.
År 1930 fick Malms sjukhus en ny byggnad. Sjukhuset hade snabbt blivit för litet, och nu fick det äntligen mer utrymme. Under de kommande åren utvidgades det ytterligare. Sjukhuset övergick med resten av Malm till Helsingfors år 1947, och under decenniernas lopp har det utvidgats i flera omgångar. De gamla träbyggnaderna revs i början av 1960-talet.
År 1940 byggdes också ett hälsohus i Malm, bredvid sjukhuset. Där fanns en ny sorts barnrådgivning, skolhälsovård, hälsovårdare och läkare. Det var alltså något av en föregångare till de senare hälsovårdscentralerna. År 1988 byggdes en ny hälsostation mellan sjukhuset och Kyrkobyvägen. På Malms bygata finns också en barnrådgivningsbyrå i en gammal lagerbyggnad.
Den nya arbetarföreningen Malmin Seudun Työväenyhdistys grundades i Malm 1930. Tillsammans med flera andra arbetarföreningar byggde den ett folkets hus i Malm, som blev klart 1939–1940, på båda sidorna om vinterkriget. Folkets hus står fortfarande kvar på Utängsstigen. Föreningen var ursprungligen socialdemokratisk, men den övergick till Demokratiska förbundet för Finlands folk efter andra världskriget och är numera medlem i Vänsterförbundet. År 1946 grundades teaterföreningen Malmin Työväen Näyttämö, som fortfarande är aktiv.
Flygplatsen
Tattarmossen var som namnet säger en mosse, och i början av 1930-talet blev den föremål för en skandal och ett mysterium när mänskliga likdelar hittades där. Man misstänkte bland annat en syltafabrik, men även om händelsen på finska gav upphov till uttrycket att spåren leder till syltafabriken (”Jäljet johtavat sylttytehtaalle”) så stämde det inte. De skyldiga visade sig vara en liten grupp ockultister, som hade tagit kroppsdelar från Malms begravningsplats för sina ceremonier.
Flygplanet hade uppfunnits redan i början av 1900-talet, och efter första världskriget kom flygtrafiken även till Helsingfors. I början flög man till Helsingfors med sjöflygplan. Norr om Skatudden fanns en flyghamn. Staden behövde ändå snart en egen flygplats, och den byggdes i Tattarmossen i Malm 1936. En ny, större flygplats stod klar i Sjöskog i Helsinge kommun 1952, och så småningom flyttade den reguljära trafiken dit. Olika mindre flygplan och räddningsverkets flygverksamhet fortsatte använda Malms flygplats till 2016. Flygplatsen är nu nedlagd, och på dess plats planeras ett nytt bostadsområde.
På turistkartan av år 1952 förekommer namnet Malmby. Öppna kartan: Turistkarta över Helsingfors 1952(Länk leder till extern tjänst)
Stadsdel
I den stora inkorporeringen 1946 anslöts Malm till Helsingfors stad. Samtidigt upphörde Malm att vara centrum för Helsinge kommun och blev en av tiotals stadsdelar i Helsingfors. Skolorna, sjukhuset och andra inrättningar fortsatte sin verksamhet, men nu som en del av staden i stället för landskommunen.
Helsinge kommuns förvaltning verkade ännu några år i Malm, men 1953 överläts socknens kommunhus till annat bruk. Det blev då kyrka för Malms nya församling. Malm hade tillhört Helsinge sockens församling, men 1953 bildades Malms nya församling, som omfattade ett stort område från Gamlas till Botby. I början av 1960-talet bildades flera nya självständiga församlingar ur Malms församling, och numera omfattar den nordöstra Helsingfors från Vik till Brobacka och Jakobacka. År 1981 ersattes den gamla kyrkan av den nya Malms kyrka. Församlingen har också fem andra kyrkor på olika håll i nordöstra Helsingfors.
Malm var huvudsakligen ett arbetarområde och hade inget läroverk. Men strax före kommunsammanslagningen hade man beslutat att grunda en privat mellanskola som förberedde för handelsbranschen i Malm. Malmin kaupallinen keskikoulu (Malms handelsmellanskola) verkade inledningsvis i det gamla skyddskårshuset i närheten av Anianpeltovägen och Kyrkobyvägen, men 1959 fick den ett eget hus i Nedre Malm, i ändan av Sandåkersvägen. Mellanskolan kompletterades snart med ett gymnasium, och 1965 blev skolan Malmin yhteiskoulu (Malms samskola). Efter grundskolereformen blev skolan högstadium och gymnasium. År 2005 slogs de finskspråkiga gymnasierna i Malm, Skomakarböle och norra Helsingfors ihop till Koillis-Helsingin lukio, vars verksamhet koncentrerades till Stapelstaden. År 2010 bytte skolan namn till Helsingin Medialukio.
Folkskolan i Nedre Malm fick år 1965 nya, ultramoderna lokaler på dåvarande Ladugårdsvägen, numera Gamla Helsingevägen 5. Men det fanns många barn i området, och 1979 byggdes ett daghem och en lågstadieskola som kallades Korttelikoulu (kvartersskolan) på Stickelbrinken. Karviaistien koulu byggdes ut vid millennieskiftet. Därtill behövdes även barackskolor. En sådan fanns bland annat på Smedsbacka. Staden avstod från kvartersskolan och barackskolan 2005 och från skolan på Ladugårdsvägen 2012. Sedan Ala-Malmin peruskoulu gått till historien verkar Hietakummun ala-aste på Sandkullavägen och specialklasser på Stickelvägen.
Grundarna av mellanskolan fick också till stånd ett handelsinstitut i Malm 1955. Även det verkade inledningsvis i hyrda lokaler och flyttade sedan till Sandkullavägen, bredvid mellanskolan och gymnasiet. Handelsläroanstalten fick en ny byggnad 1971 och byggnaderna byggdes också ut senare. År 1998 blev handelsläroanstalten i Malm en del av Haaga Instituuttis yrkeshögskola. Den stora byggnaden i flera delar utgör numera Malms campus, där både yrkeshögskolan Haaga-Helia och Perho liiketalousopisto verkar.
Efter kommunfusionen byggdes inte så mycket nytt i Malm. Bosättningen i Övre Malm och Staffansslätten blev småningom allt tätare, och nya hus och affärer reste sig i Övre Malms centrum. Nya bostadskvarter byggdes i Nedre Malm söder om Gamla Helsingevägen mot Bocksbacka, och norr om vägen byggdes nya bostadskvarter i Lindkulla och mellan Lindkulla och Ormusbacken. Även frontmännen fick tomter.
I Malm bodde mycket fattigt folk, och därför också romer. När man tog emot karelare efter andra världskriget placerades många romer i Malm, i hus och bostäder som i många fall var i dåligt skick. På den gamla lägerplatsen i Alpbyn uppstod en kåkstad för romer, där de inledningsvis bodde i tält, pappkojor, baracker och tågvagnar, men dessa revs på 1950-talet. I Malm, Mosabacka och på andra håll fick romerna åtminstone lite bättre hus, men även i Alpbyn hade man byggt och fortsatte bygga ganska bra hus. När man på 2000-talet byggde en helt ny liten stadsdel i Alpbyn valde man gatunamn som inspirerats av romernas traditionella livsstil, som Spetsvirkargatan, Hästkarlsgatan och Ränselgatan.
Längs den nuvarande Tattaråsvägen och söder om flygplatsen finns sedan gammalt egnahemshus. Bakom småhuskvarteren längs vägen, väster om Nallebacka, byggdes Smedsbacka höghusområde i mitten av 1960-talet. Det nya området byggdes så att en förbipasserande inte ser det från Tattaråsvägen.
Söder om Tattaråsvägen byggdes på 1970-talet Tattaråsens industriområde. Lite tidigare hade man planerat ett stort industriområde i Tattarmossen. I Tattarmossen grundades framför allt småföretag inom bilbranschen, som reparationsverkstäder, skrotningsanläggningar och transportföretag, men också andra småindustrier och verkstäder. Gatunamnen i området är inspirerade av bilar, till exempel Förgasarvägen, Bromsvägen och Kylarvägen. I Tattarmossen fanns också en motorsportbana. Tattarmossen och Alpbyn hör numera till stadsdelen Storskog.
Rönnbacka och områdena bortom
På klipporna i södra Malm byggde man från 1959 en helt ny förort enligt den tidens senaste teknik och förortsideologi, nämligen Rönnbacka. På den här webbplatsen finns en separat artikel om byggandet av Rönnbacka. På 1980-talet byggdes fler kvarter söder om Rönnbackavägen.
Sydväst om Rönnbackavägen byggdes ett helt nytt område, Rönninge, från 1969. Med tiden har man byggt allt mer i Rönninge, och till slut byggdes ytterligare ett område, Viksbacka, bortom det. Sedan 2023 trafikerar också en ny spårvagn, snabbspårlinje 15, genom Rönninge. En specialitet för Rönninge är dess konstverk, som skulpturen Urägget, ljusstolparna i närheten av den och mosaikerna med Kalevalamotiv som invånarna gjort. Rönnbacka och Rönninge hör officiellt till stadsdelen Malm, även om de i praktiken inte har någon stark koppling till Malm.
Malms nya centrum
Malm hade länge varit ett ganska bortglömt område i nordost, men i slutet av 1970-talet beslöt man att göra det till ett nytt centrum för nordöstra Helsingfors. Största delen av industrierna och lagren hade redan flyttat eller var på väg att flytta bort, och särskilt i Nedre Malm fanns stora områden av åkrar och icke-odlingsbar mark. Nu byggde man först vägar på båda sidorna om järnvägen. Norr om järnvägen byggdes Bocksbackabågen på gränsen mellan Bocksbacka och Staffansslätten och som fortsättning på den Malms handelsväg längs järnvägen till Mosabacka. På den andra sidan löper Malmbågen nu från Ring I och längs järnvägen till gränsen till Mosabacka, där den vänder österut, passerar Fallkulla och slutar vid Storskogsvägen.
Malms nya station byggdes i centrum av Malm 1983. Precis som den gamla stationen byggdes den ovanför spåret, lite längre norrut än den gamla stationen. Från den nya stationsbyggnaden byggdes gångbroar till både Övre och Nedre Malm. Både den gamla och den nya stationsbyggnaden används numera huvudsakligen till annat.
På Nedre Malms sida byggde handelshuset Pajunen ett köpcentrum vid Malmbågen år 1987. Det fick namnet Malmin Ostoparatiisi. År 2000 ändrades namnet till köpcentret Nova. Precis intill köpcentret ligger Nedre Malms torg. Bredvid Nedre Malms torg finns ett ämbetshus och mittemot köpcentret står Malms kulturhus, som öppnade 1994. Det är ett vackert och aktivt kulturcentrum med bland annat bibliotek och konsertsal. Bakom Malms kulturhus ligger Nedre Malms park med sina dammar, paviljonger och formklippta träd och buskar. Bredvid Malms kulturhus byggdes ett nytt postkontor, vars pelarrad matchade pelarna vid ingången till Malms kulturhus. Posten har sedermera lagt ner postkontoret och byggnaden används nu som kontorsbyggnad.
En simhall byggdes i Nedre Malm 1983, och intill den på Filpusvägen byggdes ett hus för Helsingfors läroanstalt för social- och hälsovårdsbranschen Hesote 1989. År 2012 stängdes Ala-Malmin koulu och dess lokaler övertogs av Hesote, som i sin tur blev en del av yrkesinstitutet Stadin Ammattiopisto. Yrkesinstitutet Stadin ammattiopisto har sedermera flyttat ut ur lokalerna på Gamla Helsingevägen och verkar nu igen på Filpusvägen. Byggnaden på Gamla Helsingevägen planeras på nytt bli en grundskola 2025.
Från början av 1980-talet byggdes många våningshus på båda sidorna om torget och parken i Nedre Malm. I Ormusåkern norr om Ormusbacken fick en stor del av industriområdet ge vika för bostäder på 2000-talet. Norr om Ormusåkern och i dess norra del finns fortfarande industrier. Öster om Ormusåkern byggde man längs Tullbergsvägen ända till Tullbergets fot söder om Söndagsparcellerna. Nedre Malm är inte längre en splittrad samling av små samhällen, utan en allt enhetligare stadsdel.
I den nordligaste delen av Nedre Malm byggdes på 2000-talet området Fallkulla på Helluntaipalstats (Pingstparcellernas) plats. Området har en stark koppling till Mosabacka. Tattarmossens småindustriområde och Alpbyn uppfattas ofta som delar av Malm, men de tillhör stadsdelen Storskog.
Intill Övre Malms torg byggdes det nya och praktfulla köpcentrumet Malmtorget och runtomkring det nya höghus. Bara ett gammalt trähus, Lampinens hus, bevarades. Det blev först en ungdomsgård, och nu kan det bli bostäder. Bredvid köpcentrumet, intill järnvägen och Malms handelsväg, byggdes Malms nya polisstation.
I Övre Malm gjordes hela industriområdet söder om Kyrkobyvägen till ett bostadsområde. Några byggnader gjordes om till bostäder, medan de övriga revs och ersattes med höghus. Norr om Kyrkobyvägen, mellan Malms bygata och järnvägen, sparade man SOK:s gamla lager och några andra byggnader medan resten revs. I deras ställe byggdes både affärslokaler och bostadshus. Även på andra sidan om Malms bygata fanns industrier, men nu finns där bostäder. På andra sidan Hemmalmsvägen, i ett område som numera officiellt räknas till Mosabacka, byggdes år 1989 Kotinummen koulu, som blev en del av Malmin peruskoulu 2016.
Intill grundskolan i Övre Malm byggdes en ny idrottshall 1987 och på andra sidan Kyrkobyvägen, på Talvelavägen, byggdes en ny skola i början av 1990-talet. Nu planerar man att bygga ut skolan till en storskola och riva idrottshallen för att ge plats för nya byggnader. På andra sidan gatan planeras en utbyggnad av Malms sjukhus, varvid skolbyggnaden på Talvelavägen och Malms hälsostation rivs och en ny stor hälsostation byggs i Nedre Malm.
I Staffansslätten fick åkrarna och trädgårdarna ge plats för egnahemshus. Intill Malm och längs Kyrkobyvägen byggdes också höghus. Så småningom fyllde bostadsbyggnaderna hela området, och inga åkrar eller handelsträdgårdar finns kvar. Området norr om Staffansbyvägen heter numera Lidmalmen. Officiellt hör det delvis till Staffansslätten och delvis till Skomakarböle, men i praktiken hör det ihop med Skomakarböle.
Vad minns du av artikeln?
Mera om ämnet
Svenska Uppslagsverket i Finland: Tattarmossen (Länk leder till extern tjänst)
Källor
Heikkilä, Sinikka: Kunnanlääkäri Helge Nyman ja hänen virkatalonsa Pehrs. Malmin Kuvalehti 2000.
Heikkinen, Markku: Kapteenskanmäen historiaa.
Koivula, Tapani: Malmin koulurakennuksista vanhaa ja uutta. Malmin kuvalehti 1985.
Koivula, Tapani: Ala-Malmin yläaste vai Ylä-Malmin ala-aste? Malmilaista koulurakentamista maalaiskunnan ja kaupungin aikana. Malmin kuvalehti 1996.
Litzen, Aulikki & Vuori, Jukka: Helsingin maalaiskunnan historia 1865–1945. Kunnallishallinnon uudistuksesta suureen alueluovutukseen. Vantaan kaupungin juuret. Vantaan kaupunki, Vantaa 1997.
Norr om Stan rf: Nedre Malm(Länk leder till extern tjänst)
Norr om Stan rf: Övre Malm(Länk leder till extern tjänst)
Norr om Stan rf: Staffansby skolhistoria(Länk leder till extern tjänst)
Pirkkamaa, Stiina-Liisa: Malmi – maineikas kautta aikojen. Malmi-Seura r.y., Helsingin Kaupunginosayhdistysten Liitto, Helsingin kaupunki, toinen, täydennetty painos, Helsinki 2005.
Pihlajamäen Lähiölehti 3/2014.(Länk leder till extern tjänst)
Pörssitieto.fi:
Metalli- ja Villateollisuus Oy(Länk leder till extern tjänst)
Viira Oy(Länk leder till extern tjänst)
Tarinoita Tapaninvainiosta.(Länk leder till extern tjänst)
Työppönen, Jorma: Malmin kauppaoppilaitos eilen, tänään ja huomenna. Malmin kuvalehti 2000.
