”Skitplan” och parkstad
Nuvarande Mosabacka är en del av stadsdelen Staffansby. Staffansby å sin sida var till en början en by som tillhörde Helsinge socken. Gårdarna i byn låg nära Vanda å och markerna sträckte sig till nuvarande Jakobacka. På 1800-talet bildades Staffansbys stora gård, som i det närmaste var en herrgård, på nuvarande Kaptenskans backe. Byns marker bestod till största delen av låglänt åkermark. Därifrån reste sig en låg ås som spred ut sig till en bredare backe. Där finns numera Mosabacka. Och bakom Mosabacka öppnar sig den vida Tattarmossen.
När den första järnvägen byggdes i Finland 1867 gick den också genom markerna i Staffansby. För att upprätthålla järnvägen bodde banvakter längs spåret, och en stuga fanns och finns fortfarande i nuvarande Tegelslagarparken. Inhyst hos banvaktare Franzen 1870 var en viss Alexis Stenvall, bättre känd under sitt författarnamn Aleksis Kivi.
I södra änden av Mosabacka, i nuvarande Trollstensparken, hade sandgropar uppstått när järnvägen byggdes, och de blev till en avstjälpningsplats 1903. Snart fick avstjälpningsplatsen namnet ”Paskaplaani” (”Skitplanen”), eftersom helsingforsarnas dassprodukter fördes dit längs den egna järnvägen. Men avfallet stannade inte där, utan när tiden var mogen såldes det till trädgårdsodlare i Staffansby. De i sin tur odlade grönsaker på sina jordplättar och sålde dem på Helsingfors torg för att ätas av helsingforsarna. Inga spår av avfallet på avstjälpningsplatsen har hittats där sandgroparna låg, så återvinningen fungerade utmärkt.
I närheten av avstjälpningsplatsen byggdes hus för arbetare. Ett par år senare återvände Konrad Zilliacus, en motståndsman och liberal som drivit Finlands självständighet, till Finland. Konrad, eller Konni, Zilliacus var på många andra sätt bekymrad över de dåliga levnadsförhållandena för arbetarbefolkningen, och framför allt över bostadseländet omkring Helsingfors. I slutet av 1906 grundade Zilliacus ett bolag vid namn A.B. Parkstad – Vanda Puistokylä O.Y. tillsammans med sina affärskamrater, och det bolaget köpte marker av Staffansby gård och planlade tomter där. Zilliacus slog själv sig ner på nygrundade Fallkulla gård på andra sidan av järnvägen, och där byggdes en bostad åt bolagets disponent, eller direktör i nuvarande termer. Numera är Fallkulla en husdjursgård där stadsborna får se på kor, får och andra husdjur, och där ungdomar också får sköta dem.
I bolagets första detaljplan hägrade en parkstad vid namn Vanda precis bredvid Malm. I planen fanns ”villalotter” där nuvarande Mosabacka ligger och ”boendetomter” på andra sidan om järnvägen. Den moderna planen, som följde en brittisk ideologi om en parkstad, ersattes dock snart av en annan, och namnet Vanda började syfta på nuvarande Vandaforsen. I den nuvarande planen såg de nya stadsdelarna Mosabacka och Parkstad ungefär ut så som de gjorde redan vid genomförandet, och likaså kvarteren bredvid Övre Malm. En del av dem hör till nuvarande Malm. Resten var större och mindre kolonilotter. Senare under 1920-talet köpte Helsingfors stad de marker som inte sålts, med eventuella framtida områdessammanslagningar i åtanke.
Ett fabrikssamhälle vid järnvägen
Fabriker slog sig ner i Mosabacka, som blev ett av de viktigaste industriställena i Helsinge kommun. En av de första var tegelfabriken som Konni Zilliacus son, Harry, grundade öster om järnvägen 1908. Fabriken fick sin sand fraktad längs järnvägen från området där nuvarande Alpbyn ligger. Sandudds tapetfabrik flyttade från Sandudd till järnvägen 1912, och 1975 flyttade fabriken ännu en gång. Byggnaderna för tapetfabriken revs efter en brand 2018. År 1912 inledde Autokori- ja Puuteollisuus E. Virtanen sin verksamhet. År 1929 bytte de namn till Oy Autokoriteollisuus Ab och deras nya fabriksbyggnad stod färdig 1934. I fabriken producerades karosser till bussar, och den flyttade till Skattmans i Helsinge kommun i början av 1950-talet och bytte senare namn till Wiima. Andra företag flyttade in i fabriksbyggnaden, och nu finns där bland annat en bilverkstad, en teater och konstnärslokaler.
Under årens gång kom och gick även andra fabriker och företag i Mosabacka. En av de största var Finska Mineral Ab:s asbestfabrik, som slog sig ner i Mosabacka 1930. Asbest var ett utmärkt material och man kände inte till dess hälsoskadliga egenskaper förrän på 1970-talet. Fabriken lade ner sin verksamhet 1978. Den revs senare och markområdet renades grundligt. Där står nu skolan Hiidenkiven koulu. År 1936 flyttade Ab Finska Fläktfabriken som tillverkade luftkonditioneringsapparater från Haga till Gropvägen, den före detta sandgropen, och 1980 flyttade fabriken därifrån. Nu består fabriksbyggnaden av bostäder. I Mosabacka fanns så klart också annan industri, småindustri och andra företag, och det gör det fortfarande.
På järnvägen fanns från början bara långvägstrafik, men snart fick den också hållplatser för lokaltrafiken. Mosabacka fick en hållplats 1907. Först hette den Vanda, men namnet byttes snart till Mosabacka. Trafikplatserna i Helsinge kommun hade inte ännu namn på finska. År 1910 flyttades Mosabacka hållplats en halv kilometer söderut till dess nuvarande plats, samtidigt som den fick sin första, lilla byggnad. Den nya stationsbyggnaden stod färdig 1933.
År 1993 fick stambanan fler rälsar och Mosabacka stationsbyggnad flyttades till Lillhoplax. Ungefär där den gamla stationen låg byggdes en ny affärsbyggnad, där även en restaurang öppnade. Bredvid fanns en öppen och tom tomt, som allmänt kallades för Hundtorget. När en tävling ordnades där allmänheten fick rösta om vilket namn den nya kvartersbaren skulle få, vann namnet ”Dogtori” och det blev namnet på krogen.
Många arbetare slog sig snabbt ner i Mosabacka, eftersom de fick tomter till förmånliga priser och kunde bygga hus i snickarstil av framför allt trä, antingen till sig själva eller för att hyra ut. En stor del av byggmaterialet var återvunnet av material som använts i hus som rivits eller brunnit, eftersom arbetarna inte hade alltför mycket pengar. Zilliacus och kompani startade också ett annat företag vid namn ”Egna hem” som byggde förmånliga typhus, framför allt till tjänstemän och andra i den lägre medelklassen. Området fick snart namnet Mosabacka, efter hållplatsen. Det hette Mosabacka även på finska, men från och till användes också det inofficiella namnet Tapanila. Medan områdena kring Mosabacka, Parkstad, Henriksdal och Malm blev tätbefolkade, fick andra områden i Staffansby framför allt kolonilotter där man odlade grönsaker till helsingforsarna.
När det nya århundradet inleddes hade man skapat en egen förvaltningsform för tätbefolkade samhällen i kommuner, nämligen tätorter. De var inte självständiga på samma sätt som städer, köpingar och kommuner, men de hade befogenheter och skyldigheter att sköta planläggning och andra ärenden i tätorterna. Mosabacka blev en tätort 1908, men den organiserade sig aldrig, så den slogs ihop med Malm för att bilda samhället Malm–Mosabacka 1915. Under mellankrigstiden gjordes flera förslag om att Malm och Mosabacka skulle bilda en egen kommun eller köping, eller slås ihop med Helsingfors. I slutet av 1946, i och med den stora områdessammanslagningen, blev Mosabacka del av Helsingfors tillsammans med Malm och många andra områden i Helsinge kommun.
Byns utveckling
Mosabacka växte snabbt. Det fanns ännu ingen läroplikt, så folkskolor byggdes enligt behov och resurser. Mosabacka fick en finskspråkig folkskola redan 1906. Den byggdes bredvid stationen, intill nuvarande Seunalavägen, och nu för tiden används byggnaden som boningshus. År 1914 byggdes en ny folkskola lite längre bort intill Päivölävägen, och den kallades senare Träskolan (Puukoulu) eller ibland Jugendskolan (Jugend-koulu). Eftersom byn hela tiden växte byggdes 1923 en ny byggnad, Lägre folkskolan (Alakoulu) eller Småskolan (Pikkukoulu), bredvid skolan på andra sidan om den nuvarande gatan vid namn Brödragården. De räckte dock inte, så bredvid träskolorna byggdes 1936 en ny huvudbyggnad i sten för folkskolan. Den fick en tilläggsflygel 1984.
År 1962 grundades Pohjois-Helsingin yhteiskoulu (”Norra Helsingfors samskola”). Från början låg den i Mosabacka folkskolas lokaler, men 1964 fick den sitt eget hus i norra änden av Mosabacka. Nu för tiden ligger platsen officiellt inom Stapelstadens gränser och byggnaden har byggts ut i flera omgångar. Även skolans namn har bytts många gånger, nu heter den Helsingfors mediegymnasium.
När Mosabacka grundades fanns redan svenskspråkiga folkskolor i Malm och nuvarande Staffansslätten, så en sådan fick Mosabacka först 1914. Den byggdes på andra sidan av järnvägen, intill nuvarande Lavvägen. Den verkade fram till 1966, då klasser från Mosabackas finskspråkiga lågstadium flyttade in i byggnaden. I början av det nya årtusendet villa skolorna på Päivölävägen, Lavvägen och Brödragården inte räcka till, så en barackskola byggdes upp på Mosabacka skolas gård. År 2004 byggdes den nya, stora grundskolan Hiidenkiven peruskoulu på den gamla sandgropen vid kanten av Trollstensparken, och man slapp barackerna. Också eleverna från skolan på Lavvägen flyttade in i den nya skolan, och skolbyggnaden på Lavvägen började användas som ett daghem. År 2014 slutade lågstadiet på Brödragården att användas som skola, och något senare började en förening bestående av Mosabackabor att använda den. Nu är den en byalokal för Mosabacka.
Malms arbetarförening grundades 1908 och föreningen hade naturligt nog koppling till det socialdemokratiska partiet. Under lång tid samlades föreningen och ordnade förströelse i Malm, men sedan hyrde de en tomt söder om tapetfabriken och byggde Mosabacka dansbana där. Mosabacka dansbana blev ett populärt och ryktbart dansställe, och från början spelade även arbetarföreningens egen hornmusikkår där. Danserna fortsatte fram till 1956. Därefter byggdes en mindre dansbana i Trollstensparken, och den var i bruk ända till slutet av 1900-talet.
Efter inbördeskriget hyrde Malms arbetarförening först Mosabackas biograf som stod där nuvarande Folkets hus står, sedan köpte de den. Först byggdes byggnaden ut, och 1924 fick Mosabacka ett helt nytt Folkets hus. Folkets hus har senare renoverats och det nuvarande utseendet är från 1950-talet. Malms arbetarförening bytte namn till Mosabacka arbetarförening 1928. Föreningen hade också en teatergrupp som bildades redan 1909, och 1927 bytte Malms arbetarteater namn till Mosabacka arbetarscen. Teatern är fortfarande aktiv.
År 1917 var bolsjevikernas ledare i Ryssland, V. I. Lenin, i Finland och steg av tåget i Mosabacka, eftersom han var rädd att gendarmerna skulle känna igen honom i Malm. Där besökte han socialisternas ledare K. H. Wiik i Malm, och sov över en natt där. Något senare, när Finland var på väg att bli självständigt och gick mot ett inbördeskrig, var Mosabackaborna framför allt röda, och de mötte samma öde som de andra röda. Efter kriget inträffade en skottlossning i Mosabacka, vilket ledde till att män i Malms skyddskår arkebuserade en grupp rödgardister i Boställsskogen, lite norr om egentliga Mosabacka. Nu för tiden finns där en minnessten för de arkebuserade rödgardisterna.
När Mosabacka växte ökade brandrisken. År 1915 grundades frivilliga brandkåren Mosabacka–Fastböle FBK, som hänvisade till Parkstad, som senare fick en egen brandkår. Från början hölls övningar på gården till Sandudds fabrik, tills Mosabacka FBK:s egna brandkårshus vid nuvarande Päivölävägen stod färdigt 1919. Också Mosabacka FBK är fortfarande aktiv.
År 1933 grundades en idrottsförening i Mosabacka: Tapanilan Erä. Ända från början utövades många sorters idrott inom föreningen. Erä hyrde ett hus för sin verksamhet vid nuvarande Åslappsvägen och dåvarande Brandkårsvägen, och byggde en idrottsplan öster om järnvägen, i närheten av Parkstad. Efter världskriget fick Mosabacka en ny idrottsplan på andra sidan av järnvägen, och även Erä övergick till att använda den. År 1953 började Era bygga sig ett nytt idrottshus norr om sandgroparna, och huset stod färdigt 1962. Bredvid husen byggdes snart en bowlinghall och under årtiondenas gång har det bara byggts mer. Den senaste utbyggningen är från 2001.
Mosabacka fick ett bibliotek redan 1931 som under lång tid verkade på övre våningen i Träskolan. År 1981 flyttade det till lokaler i Mosabacka Idrottscenter. Från och med 1993 finns även Mosabacka ungdomsgård i Eräs hus.
En del av staden
När Helsingfors växte ur sina gränser hade ödet för de omgivande och stadsliknande områdena övervägts i många omgångar under världskrigen. År 1936 hade man redan bestämt sig för att stora områden av kommunen skulle bli en del av staden, men kriget grusade även de planerna. Slutligen 1946 genomfördes en stor kommunsammanslagning där drygt hälften av Helsinge kommun blev en del av Helsingfors stad. Intill järnvägen blev det Mosabacka och Parkstad som blev en del av staden bakom Malm, och ett nytt centrum för kommunen bildades bakom dem, i Dickursby. Staffansby blev nu en stadsdel i Helsingfors och 1959 delades den in i delarna Staffansslätten och Mosabacka.
Inför områdessammanslagningen behövdes nya gatunamn tas fram för områdena som skulle inkorporeras. Eftersom Aleksis Kivi hade bott i Mosabacka fick en stor del av gatorna namn efter ”Sju bröder”, bland annat finns där Berättarvägen, Lyssnarvägen, Aapovägen, Tuomasgränden, Trollstensparken och Brödragården.
Mosabacka hade varit del av Helsinge kommun och församling och kyrkan tillhörde därför Helsinge sockens kyrkoby. Från och med 1920-talet ordnades gudstjänster och annan verksamhet i Mosabacka i folkskolan, men man fick inte ihop tillräckligt med resurser för att bygga en egen kyrka. Efter den stora områdessammanslagningen bildades 1953 finsk- och svenskspråkiga Malms församlingar i de områden av Helsinge kommun som slagits samman med staden, och dit hörde alltså även Mosabacka. Till kyrka fick de Helsinge sockens gamla kommunhus i Malm, som fanns där nuvarande Malms kyrka står. Men en kyrka räckte inte för den stora församlingen, och Mosabacka fick en egen kyrka 1957. Som det var brukligt på den tiden byggdes även lokaler för församlingens övriga verksamhet i anslutning till kyrkan.
På 1930-talet blev tätorterna planläggningsskyldiga, och eftersom samhället Malm-Mosabacka inte fick någon plan till stånd kunde de inte heller bygga annat än med undantagslov. När samhället hade blivit del av Helsingfors rådde det alltså i praktiken byggförbud i Mosabacka. Gamla Mosabacka fick därmed bevaras oförändrat, men i och med att framtiden för husen var oviss investerade man inte heller i dem, och området förföll. Men så klart byggdes alltid något med undantagslov.
En växande stad och husen i Mosabacka
Helsingfors stad växte kraftigt efter världskriget. Medan den västra sidan om järnvägen, Gamla Mosabacka, bevarades oförändad, byggdes ett så gott som nytt Mosabacka upp på den östra sidan. Där fanns några gamla trähus, men de flesta av dem fick vika undan för det nya, höghusdominerade bostadsområdet som byggdes. De första husen stod färdiga på 1960-talet, och fler byggdes fram till 1990-talet. Husen var alltså till största delen flervåningshus, men inte ens på 1970-talet kom den allra mest nakna betongarkitekturen till Mosabacka. Och resultatet är rätt tilltalande.
Helsingfors stads planerare hade för avsikt att planlägga hela området Gamla Mosabacka med flervåningshus och låta de gamla trähusen ge vika. Planen genomfördes i form av en lång elementbyggnad i två våningar i närheten av Mosabacka torg. De nya planerna fick genast invändningar både bland de gamla invånarna i Mosabacka och bland de nya invånarna som flyttat dit för trähusidyllen. Det här fick rörelsen ”Säilytä Tapanila” (”Bevara Mosabacka”) att uppstå, och den gamla hembygdsföreningen väcktes till liv och fick det nya namnet Mosabacka Förening. Invånarnas kamp gav resultat, och höghusplanen slopades 1979 och gav rum åt en ny plan några år senare.
I den nya planen tilläts ändå nybyggande, och nya hus har rests överallt i Mosabacka. Gamla, stora tomter har delats och nya hus har byggts på en och samma tomt, men gamla hus har också rivits för att ge plats åt nya. Som tur är gör utseendet på de nya byggnaderna att största delen av dem passar in bland de gamla husen. När den nya planen, som främst utgjordes av småhus, var färdig började man också kartlägga behovet av att skydda Gamla Mosabacka. Det fanns tiotals byggnader värda att skyddas, och ett antal enskilda hus har skyddats. Till slut fick den nordöstra delen av Gamla Mosabacka en skyddsplan, men efter det stannade skyddsprocessen av någon anledning av. Största delen av Mosabacka är fortfarande oskyddat och gamla hus rivs fortfarande nu som då. I sydväst begränsades Gamla Mosabacka rätt naturligt till de gamla sandgroparna, järnvägen och industriområdet.
Från Mosabacka kunde man inte ta sig raka vägen till Malm, som man kan nu för tiden, utan bara via Gamla Staffansbyvägen. I slutet av 1900-talet fick industrin och järnvägen ge vika för Malms handelsväg, som byggdes från Mosabacka och raka vägen till Malm. Där byggdes nya flervåningshus och skolan Hiidenkiven koulu i början av det nya århundradet. Allt gammalt revs inte, utan den gamla fläktfabriken gjordes om till boningshus.
På andra sidan av det gamla industriområdet fanns egnahemshus sedan tidigare, och dessutom några flervåningshus och skolan Kotinummen koulu från och med början av 1980-talet. De här kvarteren ligger alldeles intill Övre Malms centrum, men hörde sedan tidigare till Staffansby och Staffansslätten. När det byggdes nytt i utkanten av Mosabacka ändrades också områdesindelningen så att området nu tillhör Mosabacka.
Ta en titt på en turistkarta från 1965
I början av 2000-talet byggdes området Fallkulla upp öster om järnvägen, bredvid det nyare Mosabacka och i själva verket i stadsdelen Malm. Där hade tidigare funnits ett gäng jordlotter med hus som kallades Helluntaipalstat (”Pingstlotterna”). Ingen vet varifrån namnet kom, måhända delades lotterna ut under pingsten eller så kom namnet av Söndagslotterna i Malm. När det gäller trafik, skolor och annat har Fallkulla stark koppling till Mosabacka. Från och med 2024, när ett nytt höghusområde håller på att byggas i den norra änden av östra Mosabacka, i så kallade Fallkulla kil, har områdena ännu starkare koppling till varandra.
Mosabacka
På 2020-talet är Mosabacka en mångfasetterad stadsdel. Från stationsområdet till någonstans kring Mosabacka torg är stadsdelens centrum mångsidigt med sina gamla boningshus, affärsbyggnader och tjänster. Gamla Mosabacka där utanför är ett idylliskt trähusområde med sina smala sandvägar och otaliga hus i snickarstil. I norra delen av Mosabackabågen breder området undan för undan ut sig mot höghusområdet i Stapelstaden. Höghusområdet från slutet av 1900-talet på andra sidan av järnvägen har en naturlig koppling till det sprillans nya höghusområdet i Fallkulla kil och Fallkulla där bakom. I riktning mot Malm har i stället ett nytt område byggts upp bredvid och på det gamla industriområdet, och mellan det och Malm finns återigen ett lite äldre egnahemshusområde.
Källor och litteratur
Fogelholm, Carl-Magnus : Konni Zilliacus – Tapanilan perustaja. Tapanila-Albumi numero 16. Helsinki 2020.
Litzén, Aulikki & Vuori, Jukka: Helsingin maalaiskunnan historia 1865–1945. Kunnallishallinnon uudistuksesta suureen alueliitokseen. Vantaan kaupungin juuret. Vantaan kaupunki, Vantaa 1997.
Ormio, Hannu: Ratapenkat vaihdettiin kansallispuistoksi. Paskaplaanin värikkäät vaiheet. Tapanila-albumi numero 13. Tapanila-seura, Helsinki 2014.
Perttilä, Esa: Suojelun arvoisia taloja. Tapanila-albumi numero 13. Tapanila-seura, Helsinki 2014.
Salastie, Riitta & Mutanen, Johanna : Vanha Tapanila : selvitys puutaloalueen rakennuskannasta ja rakennussuojelukohteet. Helsingin kaupunki 1999.
Tapanila-albumi numero 12. Tapanila-seura, Helsinki 2012.
Staffansby skolhistoria sivustolla Norr om Stan(Länk leder till extern tjänst)
Tapanilan kuvagalleria(Länk leder till extern tjänst)
Tapanila-Seura ry(Länk leder till extern tjänst)
