I Kajsaniemi "frimurargrav" vilar major Fredrik Granatenhjelm, som dog 1784. Han var en känd välgörare på sin tid, men han var inte frimurare. Varifrån kommer då gravens namn? Det finns tre anledningar till detta.
Den första är gravens placering. Kajsaniemiparken var i slutet av 1700-talet i Helsingfors frimurarloges förvaltning med ett hyresavtal beviljat av staden. Troligen placerades Granatenhjelms grav där eftersom hans sista bostad låg i omedelbar närhet av parken och samtida ville hedra hans exceptionella minne på detta sätt. Tillståndet för den ovanliga gravplatsen gavs av själva kung Gustav III, som var ledare och beskyddare av frimurarsällskapet.
Den andra anledningen till monumentets smeknamn är att Granatenhjelm var en välkänd välgörare, som agerade som murarna var kända för eller förmodades agera. Till exempel var anledningen till att hyra Kajsaniemiparken att genom fortsatt uthyrning försökte murarna samla in medel till det planerade barnhemmet och annan välgörenhetsverksamhet.
Den tredje anledningen bakom namnet var att Granatenhjelm faktiskt hade en koppling till ett känt hemligt sällskap. Han var nämligen hedersmedlem i Valhallasällskapet som verkade på Sveaborg.
Om inte Kajsaniemis frimurargrav är en frimurargrav, varför är den då omgiven av ett staket dekorerat med frimurarsymboler? Anledningen till denna motsättning är att staketet uppfördes först på 1920-talet. Och det är återigen kopplat till frimurarnas verksamhet.
Frimurarna under den svenska tiden
Frimurargraven i Kajsaniemi är en bra introduktion till ämnet frimurare i Helsingfors historia. Det ursprungliga frimurarsällskapet grundades i början av 1700-talet i England och spreds därifrån som ett modeintresse för överklassen över hela Europa inom några decennier.
Men vad handlar frimureriet egentligen om? Frimurare är världens mest kända hemliga sällskap och ett av de äldsta manliga ordenssällskapen. Frimurare är ett slutet brödraskap vars mål är att stödja medlemmarnas moraliska och andliga tillväxt. Detta mål uppnår brödraskapet genom ritualer som upprepas i templen, där lärorna är förklädda i olika symboler och liknelser.
Frimureriet kom till Stockholm redan före mitten av seklet, och den första logen som verkade i Finland, S:t Augustin, grundades 1756. Från 1762 verkade den i Helsingfors.
Ursprunget till namnet på logen S:t Augustin har gått förlorat i historiens dunkel, men det kan antas att logen fått sitt namn efter Sveaborgs planerare Augustin Ehrensvärd. Ehrensvärds antagna frimureri har i sin tur återspeglats i Helsingfors historia genom att namn som Frimurargatan, Frimurargränden och Frimurarberget har funnits och fortfarande finns på Brändö. Anledningen till detta är att Ehrensvärd under en tid ägde Hertonäs gård och tillhörande säterirusthåll på Brändö.
Frimurarna var ett typiskt hemligt sällskap för upplysningstiden, där medlemmar från olika samhällsklasser kunde träffas och umgås utan tidens samhällsklassbegränsningar. Förutom frimurarna och Granatenhjelms Valhallasällskap fanns det över 30 hemliga sällskap i Finland i slutet av 1700-talet.
Frimurarna var det mest ansedda av Helsingfors hemliga sällskap. Detta framhävdes ytterligare av att brödraskapet i det svenska riket stod under kungahusets ledning. De flesta hemliga sällskap verkade på Sveaborg, men S:t Augustins logelokaler låg i staden.
De flesta lokaler som logen använde omväxlande, ligger längs den nuvarande Alexandersgatan. Den första logelokalen hyrde brödraskapet inte mindre än i Helsingfors rådhus övervåning. Denna visade sig dock vara för liten och dragig. Därför flyttade logen redan efter ett par år till rådman Gustaf Bocks hus, som också är känt som det gamla rådhuset. Under de följande decennierna flyttade logelokalen också till Hellenius hus, som ligger vid det andra hörnet av nuvarande Senatstorget, samt till Byströms hus som låg vid hörnet av nuvarande Alexandersgatan och Fabiansgatan. Dessutom låg logelokalen i slutet av 1700-talet vid dåvarande Berggatan ungefär på nuvarande Riddarhusets plats.
Ett särskilt kapitel är frimurarnas projekt att etablera ett barnhem i staden enligt Stockholms modell. Insamlingslov beviljades av sällskapets beskyddare Adolf Fredrik och medelinsamlingen löpte lovande. Platsen för barnhemmet utpekades till en tomt som låg ungefär där den nuvarande svenska ambassaden finns. Byggandet framskred dock inte längre än till grundarbeten, eftersom arbeten avbröts samtidigt som byggandet av Sveaborg avbröts 1765. De oanvända medlen användes senare till annan välgörenhetsverksamhet.
S:t Augustins loges mest högtidliga ögonblick inträffade sommaren 1802, när kung Gustav IV Adolf personligen deltog i två av logens möten under sitt besök i Helsingfors.
Den första perioden av frimureriet i Helsingfors historia slutade med finska kriget 1808–1809. Många av de viktigaste befälhavarna och ledarna i den svenska armén var medlemmar av brödraskapet. På så sätt har brödraskapet redan i sin egen tids konspirationsteorier kopplats till bland annat kapituleringen av Sveaborg.
Den svenska frimurarorganisationen kunde inte längre verka i Storfurstendömet Finland som tillhörde det ryska imperiet. Därför donerade brödraskapet sina medel och hyresrätten till Kajsaniemiparken till Helsingfors stads fattigvård. Finska Frimurare Fond förblev i Helsingfors stads fattigvårds bokföring till mitten av 1900-talet, då den slogs samman med andra liknande fonder.
De sista av S:t Augustins loges bröder gick bort senast 1865. Många av dem är begravda i Gamla kyrkans park.
Frimurarnas återkomst
Hemliga sällskap var förbjudna i det ryska imperiet, så frimurarnas återkomst blev möjlig först efter Finlands självständighet. På den tiden hade frimurarrörelsen, som uppstod i början av 1700-talet, utvecklats i många riktningar och det fanns flera brödraskap som kallade sig frimurare runt om i världen. Men de var inte bröder med varandra.
Under slutet av autonomitiden hade finska män anslutit sig till det ursprungliga frimurarsällskapet i Sverige och Amerika. Båda grupperna förenades av drömmen om att återinföra frimureriet till Finland. Efter självständigheten var några amerikafinska murarbröder mest aktiva, som också drömde om att själva återvända till sitt hemland. För att grunda en egen loge krävdes dock tillstånd från en storloge som verkade i ett annat land. När brödraskapets medlemmar fortfarande väckte sina drömmar, hann en av de nya murargrupperna före dem.
I oktober 1920 kunde helsingforsborna läsa i tidningarna att frimureriet hade återvänt till staden. En grupp högtstående murare hade anlänt till landet, och de hade lett grundningssessioner i en lokal på Bulevarden 7. Få av dem som läste nyheten visste dock att detta inte var samma brödraskap som under den svenska tiden. Det rörde sig nämligen om det så kallade samfrimurarsällskapet Le Droit Humain. Bakom projektet var landets ledande teosofiska kretsar under ledning av Pekka Ervasti och Kyllikki Ignatius. Samfrimurarna skiljer sig från det ursprungliga brödraskapet bland annat genom att organisationen kan inkludera både män och kvinnor.
I augusti 1922 kunde helsingforsborna återigen läsa liknande rubriker – frimureriet hade återvänt till Finland. Denna gång handlade det om det ursprungliga murarsällskapet. Bakom projektet var murare som återvände till Finland från Amerika. Ursprungligen hade de hoppats få tillstånd från den svenska murarorganisationen att grunda en egen loge, men genast efter självständigheten var grannlandet ännu inte redo för detta. Därför beslutade man att be om tillstånd ända från Amerika. Det finländska brödraskapets ”moderstorloge” blev slutligen delstaten New Yorks storloge. Den var då världens största storloge med cirka tvåhundratusen medlemmar.
Den första logen av den finländska frimurarorganisationen, Suomi Loosi nr 1, grundades på Ständerhuset den 18 augusti 1922. För grundningsceremonin hade en ansenlig grupp anlänt till Helsingfors från New York, ledd av stormästare Arthur S. Tompkins. Efter invigningssessionen gick festfolket för att lägga en krans på frimurargraven i Kajsaniemi och fortsatte därifrån till en festmiddag på restaurang Kajsaniemi.
Finländarnas mål var redan från början att grunda en egen självständig storloge, dvs. en centralorganisation. Enligt murarreglerna var minimikravet tre loger, så Suomi Loges första månader gick åt till flitigt mötesarbete. Redan i början anslöt sig många kända samtidiga som Jean Sibelius, Risto Ryti samt många riksdagsledamöter, senatorer, jägare och konstnärer till brödraskapet.
Från Ständerhuset flyttade murarna sina möten först till Hotell Fennia och senare till Kämp. I slutet av 1923 lyckades brödraskapet slutligen hyra ett gammal tryckerihus som låg på adressen Unionsgatan 13. Förutom själva logelokalen grundades också en särskild frimurarklubb i huset, som var öppen för alla bröder och deras gäster.
År 1923 kunde helsingforsborna för tredje gången läsa om frimureriets återkomst till Finland. Denna gång var det S:t Augustins Loge, som hade verkat i staden under den svenska tiden, som återuppväcktes av Sveriges Storloge. Således verkade nu frimurare från tre olika organisationer i Helsingfors.
För fjärde gången kunde helsingforsborna läsa om frimureriets återkomst år 1924. Då hade bröderna i den finländska organisationen uppnått minimimålen och kunde grunda Finlands Storloge.
Frimureriet i Helsingfors stadsbild
Således har flera murarorganisationer verkat i Helsingfors samtidigt sedan självständigheten. Undantaget är fortsättningskriget, då frimurarnas verksamhet var avbruten. Anledningen till detta var vapenbrödraskapet med Hitlers Tyskland, som betraktade frimureriet som en judisk konspiration.
Den finländska frimurarorganisationens logelokaler fanns fram till krigsåren på Unionsgatan, varifrån resan fortsatte efter några tillfälliga faser till Norra Esplanaden, där brödraskapet samlades åren 1949–1966. I anslutning till lokalerna fanns på 1950-talet också en frimurarestaurang vid namn Ambassador, som var öppen för allmänheten.
Sedan 1966 har Finlands Storloge och helsingforslogerna verkat i frimurarhuset på Kaserngatan 16. I huset fanns tidigare bland annat Helsingfors köpmannaskola.
Den svenska frimurarorganisationen samlades länge på Riddarhuset, men sedan dess har dess lokaler funnits på Nylandsgatan. På samma gata finns numera också Le Droit Humains logelokal.
Frimurarorganisationernas existens och verksamhet i Helsingfors har inte varit en hemlighet. Organisationernas kontaktuppgifter har funnits i stadens adresskalender sedan grundandet. Lokalerna har också visats upp för journalister flera gånger sedan 1920-talet. Däremot har lokalerna ofta varit blygsamma och dess existens har kunnat märkas främst genom att välklädda bröder med (förklädes)portföljer har samlats där på kvällarna. Eller genom texten på brevlådan. Idag pryds Finlands Storloges hus också med frimurarnas symbol, passare och vinkelhake.
Källa
Nyström, Samu: Enemmän valoa – Suomalaisen vapaamuurariuden historia. SKS Kirjat 2024.
