Esplanaderna och Salutorget – stadens pulserande hjärta

Kommer Helsingfors stadskärna att tyna bort? Kommer kvartersbutikerna att försvinna? Vem tillhör stadskärnans gator: bilister, cyklister eller fotgängare? Tidvis pågår en livlig offentlig debatt om hur de gamla stadskärnorna ska hållas vid liv. Fenomenet är universellt. Stormarknaderna, e-handeln och coronan har dramatiskt förändrat vårt sätt att använda staden och dess traditionella tjänster.

I Helsingfors har återupplivandet av Esplanadernas gatu- och parkområde legat i fokus. Varje större stad har sin gata nummer ett, Les Champs-Elysées i Paris, Unter den Linden i Berlin och Nevsky Prospekt i S:t Petersburg. Helsingfors har sina Esplanader. Esplanadens park, hotell, restauranger, kaféer och butiker är en viktig del av Helsingfors stadskultur. Redan på 1880-talet var Esplanadparken en mötesplats, och den är fortfarande attraktiv. På 1990-talet återställdes parken till sin forna glans.

Salutorget uppstod i början av 1800-talet, då försäljningen av jordbruksprodukter överfördes dit från Senatstorget. Marknaden följde efter, och det nuvarande Salutorget började ta form. Livsmedlen var viktiga för torghandeln. Fiskare sålde direkt från sina båtar, bönder från torgbord. Strömmingsmarknaden, vars rötter går tillbaka till 1700-talet, är fortfarande en viktig maritim händelse i det höstliga Helsingfors. Den första saluhallen i Finland ritades av arkitekt Gustaf Nyström och färdigställdes invid torget år 1889.

På 1880-talet hade Esplanadparken blivit en populär promenadpark bland borgerskapet. Man “önskade vila, njuta av den friska luften, se och bli sedd”, beskrev dagstidningarna i Helsingfors. Ledande arkitekter och trädgårdsmästare deltog i planeringen av parken. Exotiska trädgårdsväxter fick man från stadens egna odlingar. Lindar hade redan tidigare beställts från Tyskland och planterats i parken. Lindalléerna och grupperna av buskar lämnade mittgången öppen, vilket skapade ett luftigt och ljust helhetsintryck.

De stora stenbyggnaderna, såsom Catanis hus (1890), Hotell Kämp (1887) och Grönqvistska huset (1882) som ritades av arkitekt Theodor Höijer, gav gatan en kontinental prägel. När den sistnämnda byggnaden färdigställdes var den Nordens största bostads- och affärsbyggnad, och Helsingfors telefoninrättning inledde sin verksamhet i den. År 1827 byggdes den första teatern i Esplanadens västra ände. I dag står Svenska Teatern från år 1862 på denna plats. Teatern renoverades på 1930-talet. 

På 1800-talet omfattade storstadsdrömmen stora restauranger och lyxhotell. Hotell Kämp (1887/1999) utgjorde en vacker kuliss för sociala, politiska och kulturella möten under Storfurstendömet Finlands mest aktiva fas. År 1833 öppnade hotell Seurahuone sina dörrar. I flera årtionden var hotellet centrum för huvudstadens nöjesliv. I dag är tidigare Seurahuone det officiella stadshuset. Restaurangkulturens traditioner på Esplanaden förs vidare av Kapellet. Kapellet är fortfarande en av de äldsta restaurangerna i Helsingfors som fortfarande ligger på sin ursprungliga plats. Området framför restaurangen utvecklades till ett nöjesetablissemang då den första estraden öppnades där år 1887. 

Esplanaderna och Esplanadparken har behållit sin plats i helsingforsarnas hjärta. Espan har fotograferats och målats, man har skrivit dikter och sånger om den. Fortfarande kan man på Esplanaderna förnimma historiens vingar och stadskulturens kontinuitet.