Historik över Helsingfors begravningsplatser

På Helsingfors begravningsplatser har stadens historia och livets mångfald smält samman under flera årtionden. De är inte bara platser där stadens framlidna invånare vilar, utan också en viktig del av Helsingfors identitet och arv.

Helsingfors Gammelstad, som grundades 1550, var stadens ursprungliga centrum. Från början behövdes en plats där avlidna stadsbor kunde begravas. Därför grundades Helsingfors första begravningsplats söder om Gammelstadsforsen. Denna begravningsplats betjänade stadsborna under flera årtionden.

Senare flyttades Helsingfors till sin nuvarande plats och även begravningsplatserna flyttades närmare den nya bosättningen. Vi påminns om dessa tider av gravvårdarna i Gamla kyrkoparken i Kampen. Numera kallar stadsborna platsen för Pestparken, även om långt ifrån alla som begravts där avled till följd av denna pandemi som krävde många offer år 1710. Det fanns också en begravningsplats på det nuvarande Senatstorgets plats. Där fanns också Ulrika Eleonora kyrka, men båda har senare begravts i stadens historia.

Ökningen av stadens invånarantal på 1800-talet ledde till ett behov av större begravningsplatser. Till följd av detta grundades Helsingfors stora begravningsplats, Sandudd. Om du rör dig på Sandudds begravningsplats är det lätt att se att området i själva verket består av många olika begravningsplatser, som bildar en mycket mångsidig helhet som är unik i Finland med de olika religionerna som finns representerade där.

Sandudds egentliga begravningsplats grundades 1829. Den ligger vid havet och erbjuder en vacker utsikt över Finska viken. Platsen är rentav så vacker att det sägs att generalguvernör Fabian Steinheils fru beundrade områdets skönhet på begravningsplatsens invigningsceremoni. Det sägs att hon samtidigt uttryckte sin önskan att någon dag också själv bli begravd där. Några veckor senare uppfylldes den önskan. Steinheils släktgrav ligger i områdets äldsta del, där många av vårt lands bemärkta personer vilar, bland annat Carl Ludvig Engel, Aurora Karamzin och Fredrik Pacius.

Den första begravningsplatsen i området var dock Helsingfors ortodoxa begravningsplats, som grundades 1815. Vid den tiden låg området strax vid havets strand och de avlidna transporterades ofta till begravningsplatsens egen brygga med båt. Bryggan fanns på platsen för den nuvarande livliga Porkalagatan. Särdragen på Helsingfors ortodoxa begravningsplats omfattar stora och imponerande gravvårdar för förmögna stadsbor samt katakomber. Rentav tjugo katakomber hittades vid en forskning 2012. Berömdheter som begravts på Helsingfors ortodoxa begravningsplats är bland annat filmregissör Valentin Vaala och sångaren Kirka.

Andra begravningsplatser i Sanduddsområdet är Finska Gardets begravningsplats, Gamla judiska begravningsplatsen, Helsingfors islamiska begravningsplats, Helsingfors judiska begravningsplats, S:t Nikolaus församlings begravningsplats och Edesvikens militära begravningsplats strax utanför Sandudds murar. Var och en av dessa mindre begravningsplatser berättar också sin egen historia och binder samman Helsingfors redan tämligen långa och mångkulturella historia. Den kanske mest intressanta enstaka graven på de mindre begravningsplatserna finns på den islamiska begravningsplatsen. Den persiske prinsen Akber-Mirza Kadzars anspråkslösa grav är en av de få kungliga gravarna i landet.

Sandudd blev snabbt stadens viktigaste begravningsplats och en kulturhistoriskt värdefull plats, som gömmer otaliga historier om finländska personer och familjer. Beaktansvärda platser är gravarna för presidenter som begravts i Helsingfors, Konstnärskullen omkring Akseli Gallen-Kallelas grav samt hjältegravarna. En sällsynthet på Sandudds begravningsplats är kolumbariet i anslutning till begravningsplatsens nya kapell, som blev färdigt 1933. Motsvarande begravningssätt används inte någon annanstans i Finland, även om det är vanligt ute i världen.

Helsingfors andra stora begravningsplats är Malms begravningsplats, som grundades 1894 för att svara på behovet som befolkningstillväxten medförde. Begravningsplatsen öppnades bredvid Åbergs privata begravningsplats, som hade öppnats några år tidigare. På grund av att Malm låg långt borta från stadskärnan, byggde man en egen bana till begravningsplatsen, och tåg transporterade såväl avlidna som begravningsgäster dit. Stickspåret revs senare när staden växte. 

Krigstiderna syns starkt på Malms begravningsplats. Där finns utöver hjältegravar även gravar för personer som dog vid bombningarna av Helsingfors samt för offer för inbördeskriget. Även motståndet mot kriget samt fredstanken syns på Malms begravningsplats: Arndt Pekurinen har begravts där. Intressanta områden på Malms begravningsplats utöver de ovannämnda är gravområdet för diakonissor vid diakonissanstalten i Helsingfors, den gemensamma graven för ledningen för Finlands kommunistiska parti, graven för motståndare till fascism samt ett vackert urnkvarter och minnesområde. Med tanke på antalet gravar är Malms begravningsplats den största begravningsplatsen i Finland. Där har begravts bland annat Armi Aavikko, Laila Kinnunen, Tauno Palo, Olavi Virta och Alexi Laiho. 

I Helsingfors finns dessutom nyare begravningsplatser, till exempel Månsas urnlund, som öppnades i anslutning till Centralparken 1966. Såsom namnet anger, är området avsett för urnbegravning. I Månsas har begravts bland annat det populära skådespelarparet Marja Korhonen och Helge Herala. Brändö begravningsplats finns på den lilla ön Vilan bredvid Brändö. I detta område har traditionellt begravts Brändös invånare, till exempel arkitekt Armas Lindgren. År 2009 anslöts ett område från Sibbo till Helsingfors. I och med detta ändrades också historian och åldersföljden för Helsingfors begravningsplatser. Begravningsplatsen vid Östersundom kyrka, som byggdes 1754, är numera Helsingfors äldsta begravningsplats som fortfarande används. 

De dystra tiderna i vårt lands historia, såsom sjukdomsepidemier och krigstider, har också påverkat Helsingfors och begravningsplatserna mycket. På 1800-talet insjuknade ett stort antal Helsingforsbor i kolera och sjukdomen dödade många. Man var tvungen att snabbt grunda tillfälliga begravningsplatser. Dessa fanns bland annat i Sanduddsområdet samt på platsen för den nuvarande Vinterträdgården. Begravningsplatserna som användes under inbördeskriget påminner oss om krigstiderna. En del av dessa begravningsplatser har senare stängts och de avlidna har flyttats till officiella begravningsplatser. Norra Hagas brödragrav står ändå fortfarande kvar. Där vilar avrättade rödgardister och civilister. Hjältegravar för personer som stupade i vinterkriget och fortsättningskriget finns förutom i Sanduddsområdet och på Malms begravningsplats även i Haga, på Drumsö och i Munksnäs. Hjältegravsområdet i Sockenbacka ligger på Esbos sida.

Numera är Helsingfors begravningsplatser mer än bara platser där framlidna vilar. De är också öppna friluftsområden där stadsborna kan njuta av natur och tystnad. En speciell begravningsplats som lämpar sig för detta ändamål är djurbegravningsplatsen i Helsingfors centralpark. Det lönar sig för förbipasserande att besöka detta område. På Helsingfors begravningsplatser kan man lära sig om Helsingfors och hela Finlands rika historia. Historian för Helsingfors begravningsplatser är en berättelse om stadens tillväxt, förändring och varaktighet, och de är fortfarande en viktig del av Helsingfors kulturarv.

Källor

Flinckenberg-Gluschkoff, Marianna & Warius, Niclas: Muistojen hiljainen puutarha. Helsingin ortodoksisen seurakunnan Lapinlahden hautausmaa. Valamo Kustannus 2023.

Pehkonen, Marja: Hauraita muistoja Helsingin hautausmailta. Helsingin kaupunginmuseo 2008.

Viro, Voitto: Vanha hautausmaa. Helsingin Hietaniemen hautausmaan opas. 2. uusittu painos. Otava 2001.