Finska och tyska soldaters gravar
I samband med Helsingfors ockupation i maj 1918 stupade 54 tyskar och 23 vita. Dessa som stridit för den vinnande sidan fick sin sista vila på en central plats i staden, i Gamla kyrkoparken som annars inte hade tjänstgjort som begravningsplats på närmare hundra år. De 54 tyskar som stupat på de vitas sida begravdes med högtidligheter efter Helsingfors ockupation den 16.4.1918 och de 16 stupade helsingforsiska skyddskåristerna den 19.4.1918. I juni 1918 började Helsingfors stadsfullmäktige att utreda möjligheten av att uppresa ett monument på gravarna. Den 31.10.1920 avtäcktes både de vitas och tyskarnas monument. Avtäckningsceremonin för monumenten var en stor händelse, där det på plats fanns representanter för statsrådet, militär- och skyddskårsbefälet, stadsfullmäktige och universitetet samt tusentals stadsinvånare. Dessutom ordnades i samband med händelsen en militärparad.
Bildkonstnär Elias Ilkka och arkitekt Erik Bryggman vann den tävling som ordnades om planeringen av de vita soldaternas monument. Det förverkligade monumentet är en gravsten av svart granit, vars sidor är dekorerade med låga reliefer som föreställer ynglingar i grekisk anda som rider och håller i hästarnas betsel. På stenen finns texten: “Kaunis on Isänmaa, Elo kuolo sun kasvojes eessä, Helppo nukkua on, Mullassa maan vapahan. Fallna för Finland sönerna slumra, Lugnt i den friköpta, Fädernejorden. Kiitollisuudella Helsingin kaupungilta. Med tacksamhet av Helsingfors stad. Kaatuivat Helsingin vapautuksessa 12 IV 1918". Dessutom har på monumentet ingraverats namnen på de skyddskårister som begravts i Gamla kyrkoparken och som stupat vid Helsingfors ockupation.
De tyska soldaternas monument planerades av skulptör Gunnar Finne och arkitekt J.S. Sirén. Gunnar Finne planerade också monumentet över Pellingeexpeditionen som finns på Elisabetsskvären samt monumentet över ångfartyget Habsburg på Observatorieberget. De tyska soldaternas monument i Gamla kyrkoparken följer samma ideal i grekisk anda som de vita soldaternas gravmonument. På framsidan av gravstenen som är gjord i svart granit finns en relief som föreställer en sörjande yngling och en text på tyska: “Den in Kampf um Helsingfors im April 1918 gefallenen Deutschen. Helden Errichtete dieses Denkmal die dankbare Stadt-.” (För de tyska soldater som i april 1918 stupat i Helsingfors strider. Den tacksamma staden reste för hjältarna det här monumentet.)
Genast efter inbördeskriget fanns det i kretsen av dem som vunnit kriget planer på att i Helsingfors resa ett stort monument eller en hjältestaty till ära för krigets vinnare. I många av Finlands städer restes också på centrala platser monument över frihetskriget, men i Helsingfors blev motsvarande planer aldrig förverkligade. På det här sättet förblev de vitas och tyskarnas gravmonument i Gamla kyrkoparken de mest synliga monumenten i Helsingfors över inbördeskriget.
Källor
Lindgren, Liisa: Monumentum. Muistomerkkien aatteita ja aikaa. Karisto 2000.
Pehkonen, Marja: Hauraita muistoja Helsingin hautausmailta. Helsingin kaupunginmuseo (Narinkka-sarja) 2008.
Helsingfors stads konstmuseum HAMs sidor som presenterar offentliga skulpturer i staden
Presentationer över minnesmärken för de vita: http://vapaussota.com/vapaussodan-muistomerkkeja/(Länk leder till extern tjänst)
