Anders von Bell bodde i Solbacken i Majstad, ungefär där spårvagnen på linjen 6 svänger mot Arabia från Tavastvägen genast efter bron. Hans arbetsplats låg på Skatudden och han åkte cykel mellan hemmet och arbetsplatsen. Så här skriver han:
Mitt vittnesmål (Ungefärligen)
"Fredagen den 18de då jag återvände kl ½ 4 tiden e.m. från en min arbetsplats på Skatudden för att efter ett besök inne i staden begifva mig hem till mitt hemvist i Majstad, såg jag, kommen till Alexandersgatan, en ridande polis stående i närheten av Länsstyrelsen. På min bicykel red jag förbi honom åt senatstorget till. Kommen närmare Katrinegats-hörnet såg jag mycket folk samlade, utanför polisstationens port stod polisen uppställd i ett långt led och längre in på torget en trupp kosacker till häst. Hurra rop uppblandade med ett och annat hvisslingsljud hördes från folkmassan. Då jag antog det blifva obekvämt att på bicykel slippa fram längs Alexandersgatan, svängde jag om, hoppade af och frågade den ridande polisen på finska: Mitä siellä tapahtuu. Han svarade helt kort: no, siinä pidetään semmoista rähinää vaan.
Jag beslöt då att taga vägen norr om senatstorget. Passerade riddaregatan och längs regeringsgatan åt Nikolajgatan tillkommen till senatstorgshörnet hoppade jag af och såg då att mycket folk af båda könen och af alla åldrar från skolelever räknat stodo och gingo på trottoarerna rundt om torget, å senatens universitetets och Nikolajkyrkans trappor alldeles som under parad. Enda skillnaden var att folket dels hurrade, dels hvisslade och att polisen, istället för att som vanligt vara uppställd längs gatorna, stodo i ett långt led utanför polisstationens port. I det hörn af torget där jag stod kunde jag inte upptäcka någon polisman vara i närheten.
Jag hade knappast hunnit öfverblicka det hela då kommandorop från kosacktruppen hördes hvarpå ungefär en fjärdedel af truppen delade sig i smärre afdelingar, en afdelning sprängde upp mot hörnet där jag stod. Oklart ännu hvad manöfvern inneburo drog jag mig från midten af gatan närmare trottoaren för at gifva militären rum. Men min ovisshet om militärens afsigt skulle ej länge fortfara. En af kosackerna svängde åt höger och sprängde upp på trottoaren ungefär midt emellan senatstrappan och hörnet där jag stod och begynnte piska människomassan där den stod som .... Hjärteslitande skrik hördes och avslagna hattar sågos falla på gatan. mera hann jag icke se emedan den öfvriga svärmen av kosacker redan var alldeles inpå mig och jag utan något som helst tillhygge eller vapen, som jg var omöjligen skulle kunna värja mig för öfverfall, på min bicykel skyndade undan längs Kyrkogatan. Längs riddaregatan och fredsgatan uppnådde jag åter Nikolaigatan för att längs denna komma till långa bron. Å Nikolajgatan mötte jag min hustru på väg inåt staden utan en aning om hvilket barbariskt regemente där fördes af halfvild rysk militär."
"Å alla de gator jag som nämt passerade syntes ingen polis till förutom den omnämde ridande polisen å Alexandersgatan. Icke heller civila varnare voro utställda å dessa gator närmast torget för att varna fredliga medborgare hvilka omedvetna om faran närmade sig tummelplatsen för detta, hos oss ännu aldrig sedda uppträden. När jag tänker på den fara uti hvilken min hustru den händelse jag icke mött henne, möjligen kunnat utsättas för emedan de myndigheter som tillstadde detta, som jag senare hört, tiotals upprepade piskande af kvinnor och barn icke på något sätt vidtagit åtgärder att varna fredliga medborgare, så kan jag ej mera hysa det minsta förtroende till de personers förmåga och vilja hvilken plikt det är att förutseende skydda oskyldigt folk för öfvervåld och orätt, utan är det min lifliga önskan att å ort som vederbör..."
Skribenten har tydligen varit upprörd, eftersom hans text är ett ostrukturerat utbrott. Han har haft ett behov av att snabbt skriva upp de ovanliga och skakande händelserna.
Den handskrivna texten fortsätter som tydligare. Kanske är den en blandning av sådant som stått i tidningar och sådant som upplevts själv.
"18 april 1902
På Senatstorget
- En herre och en dam hade tagit sin tillflykt i nicherna å biblioteksbyggnaden där de trodde sig säkra, men ridande kosacker observerade dem och redo intill samt begynnte piska dem obarmhärtigt, huru damen slapp undan vet jag icke, men herrn hoppade ned från sin plats och springande undan mötte han en rysk officer, som försökte taga fast honom. Med ett par käpprapp befriade han sig, men upphanns af en kosack, som med sin piska ryckte ikull honom hvarpå han massakrerades mycket illa.
- Vid ett anfall av kosackerna blef en kvinna efter, emedan hon föll omkull, i halfliggande ställning piskades hon på det grymmaste af en kosack, men räddades af en herreman som modigt sprang tillbaks och slog kosacken öfver ansiktet med sin käpp.
- En gråskäggig stormagad herreman kom, utan att ana fara gående längs Katrinegatan. I ett nu voro kosackerna där och en begynnte piska upp gamlingen. En person hvars handfasthet ju förut sett prof på, råkade komma ut från en butik på samma gata, såg mannens fara, rusade till, drog kosacken från hästen, fyra andra kosacker voro i närheten och mannen måste genom skyndsam rätträtt fly.
- En arbetare sändes från ett bygge i Kronohagen till Stockmans butik för uppköp, när han hunnit till midten af senats torget sändes åter kosackerna ut och mannen piskades blodig.
-
En äldre arbetare med korg på armen kom fredligt gående längs Unionsgatan utan en aning om faran. Plötsligt rusade kosackerna fram och gubben låg kullslagen af piskslaget. Inga varnande poster voro utställda å tvärgatorna, utan menniskorna finge ovarnade närma sig tummelplatsen för de österländska vänskapsbevisen. Spårvagnatrafiken fortgick oafbrutet hela dagen."
"Under en af kosasckernas attacker begynnte de anfalla vagnen och försökte med sina piskor slå sönder vagnens fönster utan att dock lyckas. Genom telefonering till poliskammaren där någon högre rysk militärperson uppehöll sig afstyrdes vidare ofog i den vägen. På aftonen då sista vagnen till Tölö passerade Henriksgatan råkade den ut för de till kasernen hemvändande kosackerna. Dessas begynnte åter anfalla vagnen. Föraren hann dock stänga portarna så att de vildsinta odjurens piskor icke räcktes fram till hans plats, men konduktören bakpå vagnen träffades af flera piskslag – dock icke farligt-.
Alla dessa grymheter riktade äfven mot fredliga gubbar och kvinnor, retade slutligen menigheten till den grad at repressalier begynnte tagas, då blef en kosack slagen med kniv i ryggen, en annan med ett järn i nacken så att han damp af hästen, på en häst blef buken uppsprättad med knif, åtminstone trenne hästar, deraf en under en kosackofficer formligen drogos omkull från benen af menniskomassan. Och då kosackerna stromade uppför Nikolaikyrkans höga trappor blef en kosack af en herreman nedryckt från hästen, hvarpå häst och karl rullade ned för trapporna – utan att likväl alfvarsamt skadas. Någonslags vätska fick en kosack emot ansiktet då de stromade in genom porten till nordiska bankens hus. Käpprapp, stenar och isbitar sårade många kosacker under dagens lopp."
"Den 19 april
Natten emot den 19de vart lugn. På dagen då jag besökte Kataja var sinnestillståndet bland arbetarne i högsta grad uppretat och hot fälldes att i afton skall leken bli af annan besakffenhet. Jag talade med många och förökte klargöra för dem det för samhället skadliga följder att upprepande af gårdagens händelser ovillkorligen skulle medföra. Till all lycka värkade H:fors stadsfullmäktiges uppmaning till lugn och sans (uppmaningen utdelades hela dagen i tusental tryckta exemplar och påträffades på alla telefonstolpar från vår sida ända ut till gammelstaden) godt och på aftonen voro flere behjärtade herrar i rörelse på gatorna uppmanande det uppretade folket öfver allt där det skockade sig samman, att skingras – Militären visade sig icke och allt aflöpte väl."
"En icke politisk kravall egde dock rum senare på natten begynnande å Henriksgatan då polisen fasttog några rusiga slagsbultar som fördes till vaktkontoret på Eriksgatan. Folk af samma skrot och korn samlades till mer och mer och när de häktade fördes in stormade massan polisstationen, kastade in fönstren och vid det tumult som uppstod sårades kommissarien Piekonen af två stenar i hufvudet så han måste föras till Kirurgen. Sedan orostiftarne skingrades anlände kosackerna till stället kl 4 tiden på söndagen."
Dessa händelser rapporteras i Hbl 21.4.1902.
"Söndagen den 20 april
Förmiddagen förlöpte lugnt. På eftermiddagen kl. ... kom en full handlande till senatstorget, begynnte hurra och samlade en skock gatpoikar att hurra med – Om 20 minuter var det folk så mycket på torget att spårvagnstrafiken stoppades för en stund. Man påstår att gardet kommenderats ut – när trupperna anlände hade folkmassa organiserat sig sålunda att de stod längs trottoarerna å Alexandersgatan i täta led 4 och 5 man starkt längs den ena trottoaren åt ett håll längs den andra åt ett annat håll.
En person som med spårvagn litet senare passerade kosackstallen såg att kosackerna sadlade sina hästar. Måtte onda maktens hantlangare och förmän icke finna anledning att ingripa.
6) Unge Dr Ehrström har berättat att i nya kliniken stormade kosackerna in och piskade upp en patient(ryggmärgslidande) samt en sjuksköterska
Anm: En af tant Modéns bekanta
Huru uppretadt folket var bevisas deraf att när kosacktruppen kl. 10 tiden red hem hela vägen från Henriksgatan till dess kasernport i Tölö stenar som hagel regnade på truppen."
Både Hufvudstadsbladet och arbetartidningen Folket beklagade de våldsamma händelserna några dagar senare och vädjade till allmänheten att uppföra sig ordentligt och bidra till att upprätthålla den allmänna ordningen samt påminde om att vanliga hederliga arbetare inte gör sig skyldiga till sådant.
Antero, egentligen Andreas Otto Evert Nicolaus, von Bell var född i H:fors 1859 och dog i Botby 1935. Han var nästan färdig arkitekt men blev inkallad 1881 till militärtjänst och sedan gjorde han aldrig färdig sina studier. Han använde titeln byggmästare, men exempelvis i nekrologer benämns han arkitekt. Han var också handelsträdgårdsmästare.
Källor
Anders von Bells opublicerade anteckningar
Finlands Allmänna Tidning 21.4.1902, s. 1(Länk leder till extern tjänst)
Folket 25.4.1902, s. 2(Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 21.4.1902, s. 2–3(Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 19.4.1902, s. 3(Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 23.4.1902, s. 4(Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 25.4.1902, s. 4(Länk leder till extern tjänst)
Lördagen 26.4.1902, s. 7(Länk leder till extern tjänst)
Trädgårdsodlaren 1.2.1935, s. 34(Länk leder till extern tjänst)
