Studenternas festäng
Bredvid nuvarande Majstad låg byn Forsby, där staden Helsingfors grundades 1550. Lite söder om staden, vid nuvarande Bokvillan, fanns en liten backe där stadens avrättningsplats med sin galge var belägen. Hundra år senare togs den ur bruk när staden flyttade längre söderut till Estnäs, det vill säga ungefär i de södra delarna av nuvarande Kronohagen. Snart byggdes en väg från den gamla staden till det nya Helsingfors, och den följer fortfarande samma sträckning, i huvudsak under namnet Tavastvägen. Från Sörnäsudden och sjön i Vallgård till Gammelstaden gick vägen genom Gumtäkt gårds marker.
Finlands enda universitet flyttades från Åbo till Helsingfors 1828, och med det följde studenterna och alla deras traditioner och festligheter. I gammal studenttradition kom de snart på nya fester och började fira Floradagen för att hedra våren. Gumtäkt gårds ägare, von Bonsdorff, gav dem en äng på sin mark, längs huvudvägen, troligen i kilen mellan nuvarande Tavastvägen och Gustav Vasas väg. Där sjöng, drack och festade de åtminstone 1831, 1833 och 1848.
1848 var ett galet år i Europa, med upplopp, revolter och revolutioner på olika håll. I Finland sjöng studenterna tvivelaktiga sånger på gatorna nattetid, och studenten Otto Palander kastade sin punsch mot ett porträtt av kejsare Nikolaj I, ritade mustascher på det och höjde en hånfull skål för kejsaren. Palander blev naturligtvis avstängd från universitetet och utvisades från Helsingfors. Oroade beslutsfattare på universitetet bestämde sig för att anordna en riktigt storslagen fest på Floradagen. På så sätt skulle studenternas tankar styras med hjälp av sång och punsch mot en allmän finsk fosterländskhet, bort från alla frihetsdrömmar, uppror och tråkiga sånger. Så blev det också. Alla samlades på Gumtäkts äng, Majängen, universitetets berömde orator Fredrik Cygnaeus höll ett inspirerande tal, och sången Vårt Land, skriven av Johan Ludvig Runeberg, sjöngs för första gången i sin nuvarande form, med tonsättning av Pacius. Studenternas procession sjöng den även många gånger på vägen från universitetet till Gumtäkts äng.
Utanför festerna var platsen av gammalt en äng, senare en åker och längre fram fanns det även byggnader där. År 1948 revs husen på platsen, området renoverades till en park och ett monument restes till minne av det första framförandet av sången Vårt land. Platsen har även kallats Majängen, och parkarbetare har kallat den för Vårtland. I dag heter den officiellt Gumtäkts äng. Studenterna firar fortfarande Floradagen där för att hedra våren och även sången Vårt land.
Villor utanför staden
Landsvägen till Tavastland och Viborg, det vill säga Östra Chaussén, gick en bra bit genom Gumtäkt gårds marker. I den norra kanten av Hermanstad står fortfarande pelarna från den gamla tullstationen kvar, och lite norrut kom vägen nära havet och löpte sedan i närheten av stranden tills den nådde Gammelstaden.
Periodvis fanns det olika byggnader längs landsvägen, och nära Gumtäkts äng fanns det en krog åtminstone på 1700-talet. Längs vägen fanns bebyggelse även senare, och 1826 byggde kommerserådet Gustaf Otto Wasenius sin villa, Villa Anneberg, på Forsbysidan. År 1840 avstyckades ett nytt villaområde i södra kanten av Forsby, vid gränsen till Gumtäkts ägor. Förr i tiden låg Jerikohagen och Kanaansland i närheten, så området fick naturligt nog namnet Arabia. Bibliska namn har ofta använts som ortnamn i Finland, och bland dem är namnet Arabia lätt att komma på. Och Arabien ligger där, precis intill Kanaan, det vill säga nuvarande Israel, Libanon och Palestina, åtminstone när man tittar på håll – enligt uppgifter skulle namnet ”Arabia” ha använts så tidigt som på 1700-talet.
På 1870-talet byggde sig köpmannen och bokförläggaren Gustaf Wilhelm Edlund en sommarvilla lite längre söderut och gav den namnet Bokvillan. Det torde vara ett lustigt sammanträffande att Edlund gav ut bland annat Zachris Topelius bok Boken om vårt land. General Tschepurnoff byggde sin villa strax norr om Bokvillan. Senare blev denna villa bostad för chefen för Arabias fabrik (”disponentens villa”), tills en ny villa byggdes bredvid 1917. Senare har båda använts som bland annat kontor och bostäder. Även andra villor byggdes längs landsvägen, men endast dessa finns bevarade i dag.
Från Kanaan via Arabia till Hemholmen
Arabias villa eller villor fick ge vika när den svenska porslinsfabriken Rörstrand etablerade en fabrik på platsen 1873. Under årens lopp bytte fabriken ägare flera gånger och ägdes ibland av svenskar, ibland av finländare. Fabriken blev kvar på platsen och expanderade under årtiondena och århundradena för att fylla en allt längre sträcka av Östra Chaussén, senare Tavastvägen. Nya byggnader uppfördes och gamla revs ända fram till slutet av 1900-talet. Runt tiden för andra världskriget blev fabrikens skorsten och Michael Schilkins relief Porslinsmålare (1943) under den landmärken.
Även i den andra riktningen växte fabrikerna, och genom att fylla ut mark fick man plats för nya byggnader i öster. Arabia-fabrikens specialitet i detta avseende var alla typer av överskottskeramik, som det samlades ganska mycket av i produktionen. Den fördes inte långt bort, utan dumpades i utkanten av tomten, i havet och på stranden, så att strandlinjen vid Arabia drog sig allt längre österut. På 1930-talet anlades ett stickspår för järnvägen på utfyllnadsområdet som senare revs efter att fabrikerna stängde vid millennieskiftet.
Efter Arabia samlades mer industri längs huvudvägen, och på 1890-talet anlades Roslunds läderfabrik och Bastmans bryggeri där. Jordbrukarnas Mjölkcentral flyttade sin brödfabrik till Bastmans bryggeriområde 1952 och även resten av verksamheten i början av 1960-talet. Företaget fick namnet Hemholmen 1976 och Hemholmen-Ingman 1988. Efter att svenska Arla köpte Ingman Foods 1991 flyttade glassfabriken till Sibbo. Bageriet i sin tur såldes till Fazer, som flyttade sin verksamhet till annan ort 1998. Fabriksbyggnaderna hade byggts om och till under årens lopp, och när bageriet flyttade ut stod de tomma. De förblev dock inte tomma länge, utan 2002 öppnade det nya köpcentret Arabia i lokalerna och det finns fortfarande kvar där.
På 1930-talet byggde Helsingfors stad en reparationsverkstad bredvid Hemholmens fabriker, mellan landsvägen och stranden. Under årtiondenas lopp har fler byggnader tillkommit, och 2010 blev byggnadskontoret affärsverket Stara. Nu finns Staras mekaniska verkstad och verkstadsbyggnader på en 300 meter lång sträcka längs Tavastvägen. Staras byggnader och de övriga industribyggnaderna låg på en smal remsa mellan havet och landsvägen, men med tiden fick fabrikerna mer utrymme för sina utbyggnader genom att fylla ut den långgrunda stranden.
Bakom Hemholmens fabrik och stadens depå fanns det alltså utfyllnadsmark och en järnväg. Där började det samlas alla sorters småindustri och annan affärsverksamhet från 1950-talet och framåt. Så småningom uppstod ytterligare en rad industrikvarter bakom fabrikerna och depån längs Tavastvägen, och i mitten av 1960-talet byggdes en ny väg där, parallellt med Tavastvägen. Även lite längre norrut, på andra sidan om Arabia, byggdes en liten väg, som fick namnet Kanansvägen i enlighet med platsens historia. I slutet av millenniet påbörjades dock nybyggnationer, och företagsområdet fick ge vika för den nya stadsdelen. Kanansvägen fick ligga kvar och behålla sitt namn.
Majstad
År 1883 övergick Gumtäkts gård i friherre Herman Standertskjöld-Nordenstams ägo. Han avstyckade tre områden på sina marker, varav två låg i nuvarande Hermanstad och Vallgård och ett kallades Majstad. Det låg längs Tavastvägen mellan Gumtäkts äng och Arabias fabriker. Redan från början byggde Arabias porslinsfabrik bostäder för sina arbetare på andra sidan Tavastvägen. Fram till 1922 var lägenheterna till och med gratis för de boende. Dessa hus revs på 1950-talet.
År 1905 sålde Standertsjöld-Nordenstam sin herrgård till Helsingfors stad. Samtidigt annekterades Gumtäkts gårds marker, inklusive Majstad, av Helsingfors stad. Herrgårdens övriga faser beskrivs i samband med Gumtäkt, men till folkskolan gällde även Majstad. En sådan byggdes 1908 nära korsningen mellan vägen till herrgården och huvudvägen. Skolan var svenskspråkig, men från och med 1930-talet hade den även finskspråkiga klasser. När den nuvarande Gustav Vasas väg byggdes 1921 blev folkskolan kvar på Gumtäkt-sidan, och 1964 revs den för att ge plats åt den nya landsvägsbron över Vallgårdsdalen. Den nya folkskolan var belägen på två platser, på Gumtäkt gård och i Arabias daghem (Arabian lastentalo). Från och med 1979 låg det i Arabias nya kvartershus, mellan Bokvillan och havet. Byggnaden har renoverats och byggts ut under 2000-talet.
Byggnaderna i Majstad byggdes billigt och utan några bestämmelser om avlopp, brandsäkerhet eller sanitära förhållanden. Därför förbjöd staden först byggande överhuvudtaget på området. Efter Finlands självständighet 1919 planlades området och tomter började hyras ut till egnahemsbyggare för bostäder. Det var stor efterfrågan på tomterna i Majstad, och fler delades ut efter två år och ännu fler efter ytterligare två år.
Bland de första byggarna var Arabias fabriker, som byggde en grupp bostäder för sina arbetare, Arabia-villorna, på det som nu är Arabiabacksstigen. Annars var det till en början tillåtet att bygga hus ganska fritt, men på de tomter som delades ut 1923 måste husen byggas enligt modellritningar. Byggandet fortsatte fram till slutet av 1920-talet, och även två stenhus byggdes bland trähusen. Det var i princip förbjudet att ha hyresgäster, men i arbetarområdet tog folk ändå sådana utan att myndigheterna ingrep.
Gatorna i Majstad fick exotiska namn, eftersom Kanaans ängar en gång funnits där och nu Arabia. Förutom Damaskusvägen och några andra namn från Mellanöstern finns det även namn från Öst- och Sydostasien, och mellan Japangatan och Syriagatan ligger Kongovägen. Namnen i Majstad fick även en afrikansk prägel.
År 1949 invigdes Arabias daghem på Syriagatan. Det var en barnträdgård som byggdes och drevs av fabriken, och den första i sitt slag i Norden. Den blev en källa till nationell stolthet, dit även gästande statschefer bjöds in på besök. Huset byggdes senare till och inrymde tidvis även en rådgivningsbyrå. Före jul, på luciadagen, gick barnträdgårdsbarnen runt i fabriken med sina ljus och luciakläder och sjöng. Det fanns även en skola där från 1965 till 1977. År 1992 togs daghemmet över av staden och är nu daghemmet Floora.
Byggnaderna i den äldsta delen av Majstad fick gradvis ge plats för nya hus. År 1946 färdigställdes en grupp flervåningshus i den norra kanten av Majstad, vid Tavastvägen 152, och 1954 byggdes ytterligare en grupp söder om den. Norr om Gumtäkts äng, mittemot stadens depå, uppfördes fyra höga hus 1959. De sista gamla husen, som hade anor ända från 1870-talet, revs när man 1964–1966 byggde ytterligare några flervåningshus intill Arabiabacken. Längs Tavastvägen finns det därför nästan uteslutande flervåningshus.
Majstad är en del av Paulus kyrkas område i Vallgård. År 1955 byggdes ett församlingscenter som kallades Toukolan kirkko (Majstads kyrka) eller Toukolan työkeskus (Majstads arbetscentral) mellan Koreagatan och Gustav Vasas väg, i utkanten av Majstad. I huset fanns bland annat en kyrka, hantverkslokaler, gymnastikutrymmen och även bostäder, så det var ett mycket mångsidigt aktivitetshus. På husets gavel finns fortfarande en relief av Mikael Schilkin, kallad Familjen. Huset hyrdes ut för andra ändamål i början av 1990-talet, men i början av 2000-talet tog kyrkan över det igen under en tid. I det långa loppet lönade det sig dock inte, och i dag inrymmer byggnaden bostäder och ett privat daghem.
Det nya Arabia
En stor del av Helsingfors stränder är utfylld mark. Även Gammelstadsvikens västra strand fylldes gradvis ut, vid Arabias fabriker till och med med porslin, men även med andra saker. Stränderna fylldes ut hela vägen från Sörnäs till Gammelstaden, och så småningom upphörde till exempel Byholmen att vara en holme. Samtidigt flyttades Vallgårdsbäckens mynning mer än en halv kilometer österut, vilket lämnade ett par hundra meter brett obebyggt område mellan fabrikerna och havet i Majstad. På platsen för de gamla fabrikerna och på utfyllnadsmarken började man sedan planera nya bostadskvarter och en helt ny stadsdel.
Bygget av Arabiastranden inleddes 1996. Först måste jorden bytas ut mot renare jord och sedan måste platserna för de framtida husen och även gatorna pålas, eftersom marken där vid havet mest bestod av gyttja och slam. Sedan kunde man byggda hus, och de första invånarna flyttade in i det nya Arabia 2001. Ett år senare förvandlades Hemholmens gamla fabrik till köpcentret Arabia. Byggandet pågick fram till 2016, och resultatet är en på en gång trivsam och modern stadsdel. Byggnaderna beskrivs som ”traditionellt modernistiska”, vilket innebär att man inte har eftersträvat något exceptionellt, utan snarare en respekt för det arv av finsk design och modernism som Arabias fabriker bär med sig.
En ny byggnad hade färdigställts för Arabias fabriker i slutet av 1970-talet, och 1984 flyttade Konstindustriella högskolan in i de tomma lokalerna. Tidigare hade den verkat i Ateneum vid Järnvägstorget. Senare, 2007, slogs Konstindustriella högskolan samman med Tekniska högskolan och Handelshögskolan för att bilda det nya Aalto-universitetet, och 2010 och 2018 flyttade den gamla Konstindustriella högskolans verksamhet till Otnäs i Esbo. Ungefär samtidigt flyttade Arabias industriella verksamhet till andra orter, och 2016 upphörde fabrikens verksamhet i Arabia.
Arabias fabrikslokaler omvandlades till Arabiacentret, ett nav för alla typer av konstindustriella företag, butiker och andra lokaler. I samma byggnadskomplex ligger även yrkeshögskolan Metropolias Arabia campus. Det är därför en läroanstalt för kulturbranschen som undervisar i ett brett spektrum av konstområden och konstindustriella områden. Även Pop & Jazz Konservatoriet, tidigare Oulunkylän Pop & Jazz Musiikkiopisto, flyttade till Arabiastranden i mitten av 1990-talet. År 2000 flyttade en del av den till yrkeshögskolan Metropolia och 2021 flyttade båda till den nya byggnaden Soiva i samma kvarter. I Arabiacentret finns även ett postkontor och ett av stadens bibliotek. Sammantaget är det gamla fabrikskvarteret ett komplex med byggnader från tre olika århundraden och alla slags aktiviteter inom olika delar av den finska kulturen.
Utöver alla andra läroanstalter färdigställdes under 2004 och 2005 två svenskspråkiga, tvärvetenskapliga läroanstalter, yrkeshögskolan Arcada och yrkesläroanstalten Prakticum, i södra änden av Arabiastranden. Bredvid läroanstalterna ligger Jan-Magnus Janssons plats, uppkallad efter den berömde svenskspråkige politikern, forskaren, journalisten och i övrigt framstående personen.
Ursprungligen hade Kanaan och Jeriko och sedan Arabia funnits på platsen. Sedan lades Siam (nuvarande Thailand), Java och andra delar av Asien och Kongo till i gatunamnen. Det var därför bara naturligt att även den södra delen av den nya Arabiastranden skulle få utländska gatunamn. Men nu lade man till Europa, från Rom till Berlin och Bryssel, för att inte glömma London och Rom. I kvarteren runt Arabiacentret i sin tur fick gatorna namn efter finländska formgivare, de som hade gjort finländsk design känd i Arabia. Till exempel Kaj Francks gata och Toini Muonas gata.
Källor
Arabianranta-Toukola-reitti(Länk leder till extern tjänst)
BeerFinland.com(Länk leder till extern tjänst)
Helsingin kadunnimet. Toinen korjattu painos. Helsingin kaupungin julkaisuja 24, Helsinki 1992.
Pörssitieto:
Aktiebolaget Hugo Bastmans Ångbryggeri Helsingfo(Länk leder till extern tjänst)rs
Kotisaari O(Länk leder till extern tjänst)y
