Anders Kocke (1767–1828) var son till restaurangägare Jonas Kocke i Helsingfors. Han utnyttjade de karriärmöjligheter som en fästningsstad erbjöd genom att ansluta sig som 16-årig frivillig till Arméns flottas eskader i Sveaborg, där han avancerade till löjtnant. Såsom flera andra officerare på 1700-talet var Kocke en begåvad tecknare och målare. I Nationalmuseets samlingar ingår två av honom målade porträtt av amiral C. O. Cronstedt samt den berömda akvarellen Kaffesniffarna.
Kocke avgick från armén efter Finska kriget och hängav sig åt en ny karriär som stadsplanerare. Helsingfors hade delvis förstörts i en eldsvåda under krigsåret 1808, och efter kriget bildades en återuppbyggnadskommitté. Löjtnant Kocke utnämndes till arkitekt, och han fick i uppdrag att rita en ny stadsplan för Helsingfors.
I Kockes förslag till stadsplan hade Helsingfors centrums gamla labyrintartade kvartersindelning lämnats kvar, och på dess västra sida fanns en förstad som ritats i en ganska schablonmässig schackrutig stadsplan. Förslaget fick snart inflytelserika motståndare. Ordföranden för Kommittén för finska ärenden Gustaf Mauritz Armfelt, som umgicks med planer på Helsingfors som ny huvudstad, beställde av sin vän Albrecht Ehrenström ett utlåtande om Kockes stadsplan. Ehrenström ansåg förslaget vara utan sinne och på flera ställen omöjlig, och det kunde absolut inte användas om Helsingfors skulle upphöjas till huvudstad. Då Helsingfors blev huvudstad år 1812 fick Ehrenström i uppdrag att rita stadsplanen och Kocke utnämndes till ombud för återuppbyggnadskommittén.
Kockes samarbete med Ehrenström var problematiskt. Yrjö Blomstedt skriver i sin biografi över Ehrenström:
Kommitténs ombud, löjtnant Kocke, däremot var länge Ehrenströms sorgebarn. Detta orsakades inte enbart av att Kocke tycks ha varit en aning bohemisk till sin karaktär; åtminstone var Ehrenström tvungen att ge honom direkta order om ankomsttider till tjänsten samt platsen för arbetet (...) Som förman för kommittén hade Kocke också i uppdrag att granska byggnadsritningar som stadsborna förevisade, även att utföra dem, och kommittén kom tyvärr att konstatera i dessa nya privatbyggnader flera brott mot god smak och byggnadskonstens regler.
Kocke var inte utbildad arkitekt utan marinofficer, så det är egentligen inget under att hans planer inte alltid tilltalade kritiska granskare. Å andra sidan användes termen ”god smak” på den tiden som synonym för den empirearkitektur som C. L. Engel representerade. Ett avvisande förhållande till Kockes ritningar kunde också bero på att man såg dem innehålla gustavianska stildrag som hade gått ur modet.
Kocke gjorde år 1816 för Kampens begravningsplats en ny plan och ett nytt korridornätverk. Han kan alltså betraktas som en av Gamla kyrkoparkens fäder, fastän de av honom linjedragna korridorerna för länge sedan ersatts med nya, och det är tämligen lämpligt att hans sista vilorum är just här.
