Den mystiska plånboken och skatteverkets hemligheter – en berättelse från Olympiastadion

Under renoveringen av Olympiastadion i Helsingfors 2017 dök det upp ett par mystiska plånböcker. Särskilt skatteförvaltningen följde med intresse sökandet efter den ena plånbokens ägare.

Papperen i plånboken var anmärkningsvärt välbevarade. Ägaren visade sig vara en kvinna född 1931, som hade arbetat på skatteverket under läktarna på Olympiastadion i Helsingfors. När plånboken försvann arbetade hon som byråchef på avdelningen för arvs- och gåvoskatt.

Ett rum med utsikt i hjärtat av Helsingfors

Ursprungligen hade man tänkt använda utrymmet under läktarna på stadion som folkskola. Slutligen inreddes lokalerna för skatteverkets bruk enligt skisser av Toivo Jäntti. Skatteverket flyttade från Hesperiagatan till stadion i slutet av 1955, då kontorslokalerna på cirka 3 000 kvadratmeter äntligen stod klara.

Skattemyndigheten fick verkligen en plats med utsikt – i en av världens arkitektoniskt mest imponerande idrottsarenor. Ägaren till den upphittade plånboken berättade år 2017 att lokalerna inte var särskilt moderna eller välfungerande, även om man kanske skulle tro det. En märklig sak var till exempel att det fanns fönster mellan rummen. De målades vita för att ge lite avskildhet.

Skatteverket hade redan då flexibel arbetstid. Man stämplade sitt kort på första våningen när man kom till jobbet. Utifrån stämplarna beräknades sedan lönerna exempelvis för de timanställda.

Kunderna hänvisades till kundtjänsten på första våningen, där de skattskyldiga betjänades på finska och svenska. Numera talar vi om kunder, även om lagen ännu talar om skattskyldiga.

De första datorerna och ”hjärnan” i Holleriths maskin

Enligt damen fanns det på 1960-talet en man på kontoret som var väldigt intresserad av datorer. Alla uppgifter som involverade en dator tilldelades honom. På den tiden var dessa uppgifter ännu så få att de kunde utföras av en enda person. Vanligen skrev man utkast till handlingar för hand, varefter maskinskrivare renskrev dem.

Skatteverket i Helsingfors var faktiskt det första ämbetsverket i Finland som skaffade en hålkortsmaskin av det slag som Herman Hollerith utvecklat i slutet av 1800-talet. Detta skedde 1947.

Hålkortsmaskinen underlättade hanteringen av kartotek, och den kallades för ”hjärnan”. Maskinen stansade hål i kort, och varje hål motsvarade en uppgift – till exempel om den person som var registrerad på kortet var en man eller en kvinna. På så sätt kunde man lätt plocka fram uppgifter om en viss grupp, och uppgifterna från hålkorten kunde också enklare göras till skatte- och uppbördslängder. 

En stor reform av beskattningen trädde i kraft i mars 1960, då man slutade skilja den statliga och den kommunala beskattningen åt. 215 skattedistrikt med tillhörande skattebyråer inrättades i Finland.

Skatteverket huserade i stadions södra ända till mitten av 1970-talet.