Tölö by är äldre än Helsingfors stad och sträckte sig på medeltiden längre än den nuvarande stadsdelen, i praktiken över hela Estnässkatan. När staden hade flyttats från Gammelstadsviken till Estnäs år 1640, donerade drottning Kristina Tölö bys marker till den nya stadens behov.
Det finns flera teorier om ursprunget och betydelsen av namnet Tölö som också har skrivits på flera sätt: Om Tölö och andra namn på Töl-(Länk leder till extern tjänst)
Villor och fabriker
På Tölö område förrättades åren 1841–43 en hyrestomtindelning enligt vilken man grundade 25 till storleken varierande villaområden, det största var Humleberg. Gamla villatomtnamn, som Arkadia, Hesperia och Rosavilla, lever vidare i dagens gatunamn. En del av villorna var herrskapets sommarvillor såsom Villa Hagasund.
På 1800-talet och i början av 1900-talet var Tölö en förort utan detaljplan. Där fanns flera industrianläggningar, av vilka den mest kända och långvarigaste var sockerbruket vid Tölöviken. Därför inhyste villorna också arbetarbostäder, oftast i omedelbar närhet till fabrikerna.
Det fanns ett slakteri vid Edesviken på den nuvarande tenniscentralens plats mellan åren 1881 och 1933. Slakthusets arbetarbostäder fanns på stället av den nuvarande lågstadieskolan Taivallahden ala-aste. I början av 1900-talet sträckte sig Edesviken ända till Mechelingatan innan man började fylla den. Sin nuvarande form har den fått år 1943. Slakterihuset nämns i barndomsminnen från 1920-talet som en lite ryslig plats: Därifrån rann rakt ner i Edesviken blod och slaktavfall som jättelika råttor glufsade i sig. Å andra sidan kunde avfallet utnyttjas som fiskbete.
Jugend, klassicism och funkis
När Tölö äntligen fått en detaljplan efter olika om och men startade ett livligt byggande. Främre Tölö byggdes för det mesta på 1910–30-talen och Bortre Tölö på 1920–40-talen, så det finns stilmässiga skillnader i deras arkitektur: senjugend, klassicism, art deco och funktionalism. Kännetecknande för hela Tölö är dock slutna kvarter samt strand- och parkområden. Gränsen mellan Främre och Bortre Tölö går längs med Hesperiaesplanaden, så att Södra Hesperiagatan tillhör Främre Tölö och Norra Hesperiagatan Bortre Tölö.
När byggverksamheten var livlig var utsikten i Tölö länge oenhetlig: höga stenhus sträckte sig mot framtiden bland impediment och träkåkar utan bekvämligheter. Det fanns släta, snygga, ljusa funkishus och parker men också skrovliga, smutsiga och mörka skrymslen såsom järnvägen, smutsdiken, avlopp och övergivna byggnader. Tölö var en stadsdel av kontraster.
Läs mer: Tölö planläggning 100 år
Svenska Yle Arkivet: De gamla magasinen i Helsingfors brändes ner i stället för att bevaras(Länk leder till extern tjänst)
Skidinas äventyrsmestor
Under krigen stannade byggnadsarbetena. De övergivna byggplatserna och öde tomterna erbjöd spännande (och oftast förbjudna) lekplatser. I Tölö fanns det rikligt med barn och för lekar lämpliga gårdar som övervakades av gårdskarlar och hemmamammor. Eftersom barnen bar många och bostäderna kunde vara trånga skickades barnen ut för att leka. I barndomsminnen från Tölö ter sig även kriget snarare som ett äventyr som erbjöd ny stimulans – till exempel att spränga och att samla på granatskärvor var populära sysslor.
Skrämmande personer i barndomsberättelserna är förutom argsinta gårdskarlar även uniformsklädda stränga parkvakter som kontrollerade att man betedde sig i parken och inte trampade på gräsmattan.
Kulturinstitutionernas Tölö
Helsingfors stadsorkester (HSO, grundad 1882) är Skandinaviens äldsta filharmoniska orkester. Sedan år 1932 har dess stamestrad varit i Tölö – först i det nybyggda Konservatoriets sal på Norra Järnvägsgatan 9, sedan i Finlandiahuset (1971–2011) och slutligen i Musikhuset.
Konservatoriet blev vårt lands enda musikuniversitet Sibeliusakademin som fortfarande fungerar i Tölö. Finlands nationaloperas rötter sträcker sig till år 1873, men den fick efter årtiondens kamp ett eget hus i Tölö år 1993.
Badstränder och idrottsplatser
Bortre Tölös bollplan, Bollis, fick sin början år 1915 då den var Finlands första gräsplan avsedd för fotbollsspelande. På kartan från år 1776 har stället markerats som Krasnasieffs kärr. Namnet härstammar från hattarnas krig år 1742. Ett par hundra år senare odlade man potatis där under krigstiden, precis som i många av Helsingfors parker. Under årtiondenas lopp har Bollis fått sällskap av fler spelplaner, Olympiastadion(Länk leder till extern tjänst), Simstadion, ishallen och fotbollsstadion, så Bortre Tölö kan sägas ha en historisk idrottskoncentration.
Sandudd som hör till Främre Tölö är numera känd för sin badstrand och begravningsplats där många bemärkta personer från Spede Pasanen till Mannerheim har begravts. Begravningsplatsens äldsta del har grundats år 1829 och hör till Lappviken. På Edesvikens och Sandudds områden fanns ännu i början av 1900-talet industrianläggningar såsom ett slakteri och Sandudds tapetfabrik samt en avstjälpningsplats. Sanduddens badstrand eller Sandstrand blev färdig till midsommaren 1930. När stranden var under byggnad vållade dess industriella förflutna bekymmer och man behövde mer sand än vad som hade förutsetts.
Se även:
Sandudds begravningsplats karta och berömda personers gravar(Länk leder till extern tjänst)
Tölö funkishus som en modern familjs hem
Tölös moderna och med bekvämligheter utrustade bostäder lockade yrkeskvinnor, intelligentsia och konstnärer. År 1930 bodde det i Främre Tölö 70 professorer och 164 konstnärer inom olika konstgrenar. Författare Helvi Hämäläinen beskriver i sin roman Säädyllinen murhenäytelmä (1941, ”En anständig tragedi”) på ett levande sätt Bortre Tölös nya arkitektur – glänsande målade ytor, balkonger, moderna kök, en ljus och hälsosam miljö för en människa av den nya tiden. Med bostadsinredningar uttryckte man såväl i filmer som i romaner personernas karaktärsdrag som exempelvis konservatism eller modernitet. Detta syns till exempel i Mika Waltaris roman Apelsinkärnan (1931). Förutom Waltari och Hämäläinen har många andra författare varit bosatta i Tölö, bland andra Maria Jotuni, Olavi Paavolainen, Pentti Saarikoski, och Barnets Borgs väg 1 inhyste ett helt författarhus.
Under glansåldern av inhemsk film var Bortre Tölö en populär inspelningsplats men också bostadsort för filmfolk. Stadiontrakten spelar en stor roll i filmen Kultamitalivaimo (Rekordhustrun, 1947), och Familjen Suominen (1941) fick bosätta sig på Topeliusgatan 1. I samma hus bodde skådespelare Aku Korhonen med sin familj. Matti Kassilas komedi Isän vanha ja uusi (Pappas gamla och nya, 1955) har filmats mestadels i Tölö och Topeliusgatan 3b. Huset 3a har bebotts av president Lauri Kristian Relander och filmregissör Risto Jarva. Tölöborna talar om Ununuhuset på grund av fasadens dekoration som ser ut som just de bokstäverna. Teaterdivan Ella Eronen bodde på Norra Hesperiagatan i huset Töölön Helmi (Tölös pärla).
Konstnärernas Tölö
En väsentlig del av Tölös identitet som en konstnärsstadsdel är givetvis Lallukka Konstnärshem som finns i Främre Tölö och upprätthålls av en stiftelse grundad enligt testamentet av mecenatsparet Juho och Maria Lallukka. Huset fick sina första invånare i juni 1933, och där har bott bland andra Tove Jansson med sina föräldrar, Sibeliusmonumentets skapare Eila Hiltunen och flera andra berömda bild-, ton- och scenkonstnärer.
Restaurang Elite som alltid varit nära förknippad med Lallukka existerade redan när denna bild togs men var då belägen på Museigatan. Till sina nuvarande utrymmen flyttade den år 1938 när det nya stiliga funkishuset som efter sin entreprenör kallas Reitz hus stod färdigt. Lauri Reitz som låtit bygga huset var förutom byggmästare och byggnadsentreprenör även konstsamlare vars hem numera fungerar som museum med fritt inträde.
Läs mer
Historik över Sandstrands kafé- och omklädningsbyggnader(Länk leder till extern tjänst)
Stadsträdgården(Länk leder till extern tjänst)
Former och landskap – parkerna i Tölö från 1930-talet till idag(Länk leder till extern tjänst)
Källor och litteratur
Entisaikain Töölö: näyttely Töölön sivukirjastossa 22.11.–11.12.1983. Helsingin kaupunginarkisto 1983.
Hackzell, Kaija & Toppari, Kirsti: Töölöntullin molemmin puolin. Helsingin vanhoja kortteleita. Sanoma Osakeyhtiö / Helsingin Sanomat 1997.
Heiskanen, Outi & Santakari, Minna: Asuuko neiti Töölössä? Elämää elokuvien Helsingissä. Teos. Helsinki 2014.
Hesperian esplanadi. Puistohistoriallinen selvitys. Helsingin kaupungin rakennusviraston julkaisuja 2006: 10.
Salomies, Anja: Museokatu ja maailma. Tammi 1993.
Vesterinen, Ervo: Töölön kundien Stadi. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Helsinki 2012.
Töölö – kotikaupunginosamme. Töölö-Seuran 25-vuotisjuhlajulkaisu, toim. Kaarina Heiska. Helsinki 1983.
Töölö. Kotikaupunginosamme II. Töölö-Seura ry. Helsinki 1988.
