En del av helsingforsarnas vardag
Helsingfors växte snabbt i början av 1900-talet, och samtidigt ökade också antalet skattebetalare. Skatteförvaltningens lilla men betydande historia fick sin början 1907, då staden beslöt att anställa sin första heltidsanställda taxeringssekreterare. Studenten Oskar Studd valdes till uppgiften, och till hans hjälp utsågs två assistenter. Det här var startskottet för den kommunala skattebyrån i Helsingfors.
År 1912 konstaterade skatteberedningen i en rapport att beskattningsarbetet redan blivit lite lättare. Arbetet effektiviserades bland annat med hjälp av ett kortsystem, som togs i bruk direkt när beredningen inledde sin verksamhet och som kompletterades årligen.
Skattebyråerna har funnits på olika platser under decenniernas lopp, vilket återspeglar både stadens tillväxt och förvaltningens utveckling. Helsingforsarna har skött sina skatteärenden på skattebyråer bland annat i Helsingfors Sparbanks banksal på Fabiansgatan år 1927, i skyddskårshuset på Norra Hesperiagatan i Bortre Tölö och i statens ämbetshus i hörnet av Bulevarden och Albertsgatan. Det hus som Helsinge kommun byggt i Malm användes för väldigt varierande ändamål: på den nedre våningen verkade kommunens köttbesiktningsstation, och på den övre våningen granskades skattedeklarationer. Huset hade tidigare också använts som bostad för kommunalnämndens ordförande. På 1960-talet fanns kyrkoherdeämbetet på övervåningen och församlingssysterns mottagning på nedre våningen.
Många helsingforsare har också skött sina skatteärenden på skattebyråer på Glogatan, Tavastvägen och Olympiastadion.
Från sorteringskrokodil till hålkort
Före informationsteknikens tid var skattetjänstemannens viktigaste arbetsredskap penna, papper och en sorterare av det slag som brukar kallas krokodil. Med hjälp av detta mekaniska system sorterades tusentals skattedeklarationer i pappersform i alfabetisk ordning. Arbetet var så omfattande att man ibland ordnade talko för att få det utfört, och då fick till och med skattedirektörerna hjälpa till med att alfabetisera. Man gick igenom blanketterna manuellt, kontrollerade uppgifterna och kvittona och satte in allt i mappar för förvaring på skattebyrån.
Informationstekniken introducerades ändå i beskattningen överraskande tidigt. År 1947 fick skatteverket i Helsingfors, som då ännu var underställt staden, som första ämbetsverk tillgång till en Hollerith-hålkortsmaskin. Så föddes den så kallade Hollerith-avdelningen, som kan betraktas som en tidig it-enhet. Apparaterna kallades för ”hjärnor” och kunde med hjälp av olika kopplingar ta fram listor över exempelvis namn, födelsedatum och civilstånd. Tre hålkort gjordes för varje skattebetalare.
På skattebyråerna användes också stansmaskiner, sorteringsmaskiner, hålkortsorterare, tolkmaskiner och reproduceringsmaskiner. På 1950–60 talet användes dessa apparater främst för att göra olika slags listor. På skattebyrån i Havshagen använde man till exempel länge gamla skrivmaskiner och mekaniska räknemaskiner med vev. Ännu på 1970-talet stod ”vevsnurror” på borden. De var en sorts mekaniska räknemaskiner, och tjänstemännen tävlade lekfullt om vem som snabbast kunde veva fram de största talen.
Som en pionjär inom informationsteknik fick skatteverket år 1961 en IBM 1041-databehandlingsmaskin, som flögs in till Finland. Maskinen var helt transistoriserad och hyrdes från bolaget IBM. Dess prestanda var på toppnivå för sin tid: den kunde läsa 48 000 kort i timmen, stansa hål i 15 000 kort i timmen och skriva 36 000 rader i timmen.
Maskinen visades också upp på den amerikanska industriutställningen, eftersom den var ett tekniskt underverk för sin tid.
Skatteutställningar, offentlighet och en datasystemrevolution
På 1970-talet gjordes betydande reformer i beskattningen. En av de mest synliga förändringarna för helsingforsarna var att skatteutställningarna minskade i betydelse. Tidigare hade de skattskyldiga kontrollerat uppgifterna om sin beskattning i en utställning, men nu fick var och en för första gången en personlig skatteutredning bifogad till sin skattsedel. Man hade testat detta tidigare i vissa kommuner, men nu utvidgades systemet till hela landet. Skatteutredningarna togs fram med hjälp av dator, och exempelvis Åboborna och invånarna i Helsinge kommun fick sina första automatiskt genererade utredningar redan 1969.
Antalet besökare på skatteutställningarna minskade, men de som kom var ofta missnöjda. Särskilt sambeskattningen av gifta par väckte irritation. Sambeskattningen upplevdes som orättvis och avskaffades till slut år 1976, då man övergick till att beskatta makar separat. Andra vanliga orsaker till klagomål var taxeringen enligt uppskattning och nekade avdrag. Till de saker som var besvärligast för skatterådgivarna att förklara hörde avdragen för utgifter för förvärvande av inkomst.
Titta in på skatteutställningen 1977 (Länk leder till extern tjänst)
År 1968 fick en del av skattebetalarna inte sina skattsedlar i tid. Förseningarna berodde på felaktiga listor i statens datacentral, som måste åtgärdas manuellt. Enligt lagen skulle skattsedlarna levereras innan skatteutställningen började, och exempelvis till skattebyrån i Helsingfors kom en jämn ström av människor för att kontrollera sin beskattning. Även om det inte blev någon rusning såg man på folks miner att de var besvikna. Många kom för att se hur mycket återbäring de hade att vänta, även om skattsedeln ännu inte kommit.
Handlingar som rörde skattegranskningar skrevs ofta först för hand och renskrevs sedan på maskin. Om man behövde kopiera dokument använde man ett särskilt stencilpapper, eftersom egentliga kopieringsapparater inte ännu fanns.
En kuriositet under den här tiden var skattemärkena, som användes i Finland åren 1944–1978 för att driva in inkomstskatt. Skattens belopp beräknades och märkena klistrades fast på skattekortet, som skickades till skattemyndigheten. Den nya lagen om inkomst- och förmögenhetsskatt 1975 revolutionerade systemet: hålkorten avskaffades och uppgifterna lagrades direkt i datoriserade register. Förhandsgranskarna gjorde också så kallade skattemärkesrazzior. Arbetsgivarna köpte skattemärken för att betala sina arbetsgivaravgifter, men tyvärr fanns det också förfalskningar i omlopp.
På 1980-talet började man tala om direktöverföring, det vill säga att arbetsgivarnas löneuppgifter överfördes automatiskt till skattemyndighetens system. Detta var ett viktigt steg mot elektronisk beskattning. Skattemärkena blev historia på 1990-talet, när digitaliseringen började förändra beskattningen i grunden.
Slush för ett halvt sekel sedan
Föreställ dig att du måste klafsa genom snöslask på en byggarbetsplats i en kilometer för att kunna sköta dina skatteärenden. År 1975 var detta helsingforsarnas verklighet – ”slush” – sedan skattebyrån i Helsingfors i december flyttat in i ett halvfärdigt ämbetshus i Havshagen. Byggnaden var nästan helt blockerad och folk försökte hitta fram till ämbetshuset. Till och med byggnadsarbetarna fick hjälpa till med att visa vägen för de frustrerade kunderna.
I hundra år har helsingforsarna köat för att sköta sina skatteärenden och omsorgsfullt samlat kvitton för skatteavdrag. Skatteförvaltningen har försökt underlätta genom att föra tjänsterna närmare människorna. I februari 1975 kunde eftersläntrare lämna in sina deklarationer på varuhus i centrum. Den populäraste platsen var Stockmann, som tog emot ungefär 6 000 deklarationer varje dag. På den tiden räckte det med att kuvertet med deklarationen poststämplades senast på den sista inlämningsdagen. Deklarationen behövde alltså inte ännu vara framme hos skattemyndigheten då.
Köandet och väntandet krävde tålamod. Till exempel på sjukförsäkringsbyrån på Tavastvägen år 1969 förhöll sig människor lugnt till köerna när tidsfristen för att fylla i skattedeklarationen närmade sig. Många köade för att få de kvitton de behövde för skatteavdrag, omedvetna om att de skulle ha kunnat lämna in dem till skattebyrån ännu efter att de lämnat in sin deklaration.
Tack vare det digitala språnget har du nu beskattningen i din ficka
I dag kan du enkelt sköta dina skatteärenden i tjänsten MinSkatt med din telefon, utan kvittoruljans och köer. Resan till denna punkt har varit lång och målmedveten.
Digitaliseringen av personbeskattningen inleddes officiellt år 1995, när regeringen Lipponen I i sitt regeringsprogram presenterade betydande reformer i beskattningen. Målet var att avskaffa skattedeklarationerna för löntagare och övergå till en modell där Skatteförvaltningen fick de nödvändiga uppgifterna direkt från olika aktörer såsom arbetsgivarna, FPA, bankerna och försäkringsbolagen. Man tog modell av Sverige, där ett motsvarande system redan användes.
Länsreformen 1997 förändrade också Skatteförvaltningens struktur och länsskatteverken gjordes till skatteverk som en del av en mer omfattande reform av förvaltningen.
Under 2000-talet accelererade den digitala utvecklingen. E-tjänsterna utvecklades, förmögenhetsskatten avskaffades och kapital- och företagsbeskattningen reformerades. År 2002 infördes euron, vilket krävde omfattande systemuppgraderingar. År 2006 introducerades den första förhandsifyllda deklarationen och 2008 blev det möjligt att göra rättelser elektroniskt.
Interna reformer inom Skatteförvaltningen stödde digitaliseringen. Automatiserad databehandling, selektiv skatteövervakning och riksomfattande arbetsköer möjliggjorde effektivare verksamhet. År 2012 övergick man till en helt pappersfri process, och från och med 2013 sköttes beskattningen inte längre lokalt, utan kundernas ärenden behandlades på nationell nivå oavsett var kunden bodde.
Även om det fortfarande finns ett fysiskt serviceställe på Tavastvägen i Helsingfors, satsar Skatteförvaltningen allt mer på kommunikation och tillgänglighet. Målet är att göra det enkelt att hålla kontakt. Förutom på webbplatsen Verokampus.fi, som riktar sig till unga, kan man ställa allmänna frågor om beskattning exempelvis via Skatteförvaltningens kanaler i sociala medier, det vill säga Facebook, Instagram och LinkedIn.
Det långsiktiga utvecklingsarbetet har gett resultat. Numera kan skatteärenden skötas digitalt, oberoende av tid och plats – snabbt, tryggt och enkelt. Skatteförvaltningens chattbot Virtanen betjänar exempelvis dygnet runt på webbplatsen vero.fi och i MinSkatt. Virtanen hjälper till med både privatpersoners och företagares skatteärenden enkelt och utan köer.
