Hur uppstod Hermanstad?
På 1890-talet uppstod en ny förort i området, långt från Helsingfors centrum, när människor från landsbygden började strömma till huvudstaden för att arbeta. I slutet av 1800-talet bestod Hermanstad av två områden, som fick namnen Hermanstad I och Hermanstad II. Östra Chaussén – numera Tavastvägen – var en viktig väg norrut från Helsingfors centrum och delade in Hermanstad i områden på vardera sidan om vägen.
Helsingfors stads regler kring byggande och hygien begränsade inte byggandet av Hermanstad I, eftersom området då ännu hörde till Helsinge. Olika slags bostadsbyggnader av trä restes på de branta klipporna och åsarna. År 1900 bodde nästan 3 000 personer i området. Först år 1906 anslöts området till Helsingfors, och staden byggde då vattenledningar och vattenposter i området för att ersätta de svårt förorenade brunnarna. Under de kalla årstiderna var husen dragiga och ohälsosamma. I husen bodde många hyresgäster, som särskilt i Hermanstad och Majstad ofta bytte bostad. Det sades att ”på så sätt får man bo i ett rent rum åtminstone en tid”.
Invånarna i Hermanstad var huvudsakligen arbetare, torghandlare, hyrkuskar, hembiträden, sömmerskor och butiksbiträden. Trångboddheten och de låga inkomsterna innebar att området hade större sociala problem än övriga stadsdelar i Helsingfors. Oriongatan och Vellamogatan sågs också som tillhåll för smugglare ännu på 40-talet. Milda Blomberg, som bodde i Hermanstad från 1904 till 1910, berättar att familjen på sex personer bodde i ett rum, eftersom de inte hade råd med fler, och lagade maten i en kakelugn. Livet var ändå ”inte alltid fattigt och trist”, fortsätter hon. Gårdarna fick besök av ryska glassförsäljare, gårdfarihandlare med pränikor, det vill säga pepparkakor, akrobater och positivhalare med åsnor och schimpanser.
Industri i Hermanstad
I slutet av 1800-talet etablerade sig industrier i Hermanstad. 1886 grundades en mekanisk verkstad och ett gjuteri, och på 1890-talet var verkstaden den tredje största i Helsingfors. Verkstadsdelen förstördes i en brand 1895. År 1905 grundades konservfabriken Aktiebolaget G. J. Sundberg i gjuteriets lokaler. Bolaget tillverkade ansjovis av skarpsill och strömming. År 1911 hade företaget redan 200 anställda, och största delen av exporten gick till Ryssland. Verksamheten upphörde 1956.
Ungdomsföreningen
Magister Aleksanteri Salava grundade Hermanstads ungdomsförening 1898. Han brukade hälsa lokalinvånarna med ett ”Välkommen till Hermanstads ungdomsförening”. I anslutning till ungdomsföreningen verkade även nykterhetsföreningen Toimela, en arbetarförening samt gymnastik- och idrottsföreningen Kullervo. Föreningen hade bland annat teaterklubb, hornorkester, blandad kör, gymnastikförening för kvinnor och män, slöjdkurs, skidklubb, syförening och brottningssektion. Sommartid ordnades folknöjen för alla åldrar på Byholmen utanför Hermanstad. I januari 1899 öppnade Hermanstads ungdomsförenings aftonskola, som erbjöd utbildning i välskrivning, räkning och teckning. Föreningen avslutade sin verksamhet 1907 och skänkte största delen av sin egendom till Hermanstads arbetarförening.
Sörnäs fängelse
Trots sitt namn ligger Sörnäs fängelse i Hermanstad. Finlands största fängelse byggdes i tiderna i utkanten av staden, men när staden har vuxit har läget blivit ganska centralt. Fängelsets tegelbyggnader är från slutet av 1880-talet och hör till de äldsta byggnaderna i Hermanstad. Före år 1900 fanns totalt 12 byggnader av rödtegel eller trä i området. Arkitekterna A. H. Dahlström och L. I. Lindqvist ritade byggnaderna mellan 1877 och 1881. Fängelsepersonal, såsom fångvaktare, flyttade till Hermanstad.
Hermanstad förändras på 1950- och 60-talet
Hermanstad fick en officiell detaljplan först efter de senaste krigen. På 1950- och 1960-talet började man riva trähusen och bygga flervåningshus i stället. Standarderna för inredning och bekvämlighet var helt andra än i arbetarbostäderna i trähusen: bostäderna fick balkonger, badrum med badkar och kranar med varmt vatten. Några trähus finns fortfarande kvar i Hermanstad.
Förutom bostadshusen byggdes Veterinärmedicinska högskolan samt statens veterinärmedicinska anstalt och livsmedelsverk i södra Hermanstad på 1950-talet, men när de flyttade till Vik år 2006 byggdes nya flervåningshus och Hermanstad blev ett av Helsingfors största områden för nybyggnation.
På 2010-talet byggdes bostäder även i Hermanstads östra del, på Hermanstadsstranden och Byholmen. På Byholmen fanns en avfallsförbränningsanläggning åren 1962–1982, men den avvecklades på grund av miljöolägenheter och påtryckningar från en medborgarrörelse, och i stället grundades Huvudstadsregionens Återanvändningscentral. Slakthuset – som tidigare var en slakterianläggning – har blivit ett urbant område för restauranger och stadskultur.
Hämeentie (1962) (Länk leder till extern tjänst)
Källor
Blomberg, Milda, Narinkka 1979. Helsingin kaupunginmuseon vuosikirja vuodelta 1979.
Elävä perintö: Posetiivin soittaminen(Länk leder till extern tjänst)
Hackzell, Kaija & Toppari, Kirsti. Oihonnankadulta Kumpulantielle Helsingin vanhoja kortteleita 4. Jyväskylä: Gummerus, 1991.
Helka-sivusto: https://kaupunginosat.fi/heva/alueen-historiaa/(Länk leder till extern tjänst)
Pörssitieto: Aktiebolaget G. J. Sundberg (Länk leder till extern tjänst)
Waris, Heikki. Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pitkänsillan pohjoispuolelle. 2. tarkistettu painos. Helsinki: Weilin +Göös, 1973.
Turpeinen, Oiva, Herranen, Timo & Hoffman, Kai. Helsingin historia vuodesta 1945.1Väestö, kaupunkisuunnittelu ja asuminen, Elinkeinot. Helsingin kaupunki: Edita, 1997.
Varvikko, Kari. Puutalojen Hermanni. Hermanni-Vallila Seura ry. Kustantaja Laaksonen, 2017.
