Hoppa till huvudinnehåll

Hagnäs

Hagnäs associeras ofta med torg och saluhall samt den starka förbindelsen med arbetarklasshistoria.

Hage och näs

På 1700-talet var Hagnäs, såsom namnet anger, en udde med betesmark. Generalshagen hette stället tidigare, och låg på fastlandet nordost om Broholmen. Geografiskt är Hagnäs ett lite oprecist område, som ligger dels på Broholmen, dels i stadsdelen Berghäll. Hagen och näset har med tiden försvunnit, och numera avser man med Hagnäs i synnerhet Hagnäs torg och dess närmaste omgivning. Till Hagnäs associeras ofta även Havshagen, som dock officiellt hör till stadsdelen Sörnäs.

Hagnäs torg, som idag får anses vara kärnan i Hagnäs, uppstod på 1880-talet. En kommitté ledd av stadsingenjör Fredrik Otto Ehrström föreslog i oktober 1886 att sundet mellan Broholmen och Hagnäs skulle fyllas med muddringsmassor från Sörnäs hamn. På så vis skulle man få ett mer än 100 000 kvadratfot, alltså drygt 9 000 kvadratmeter, stort område i stadens omedelbara närhet som förr eller senare sannolikt skulle bli bra tomtmark.

Utfyllnadsmarken torkade långsamt och var länge så vattensjuk att man bara kunde röra sig längs spångar. Det sades att någon av arbetskarlarna rentav gått ner sig i dyn. Först mot slutet av år 1897 kunde Hagnäs torg tas i bruk för handel av olika slag.

Industrialiseringen

På 1820-talet bestämde Helsingfors stad av brandsäkerhetsskäl att fabriker och verkstäder skulle förläggas annanstans än på Estnäs. Staden började också dels reglera byggandet norr om Långa bron, dels arrendera ut mark för både villor och fabriker och för åker- eller betesmark.

På 1840-talet avdelades fem villaområden på nuvarande Sörnäs strand, nämligen Hagnäs, Necken, Aspnäs, Fågelvik och Hörneberg.  På områdena fanns förutom bostadshus också industri, bland annat en kakelfabrik.

År 1853 grundades i Hagnäs Ramstedt & Smiths mekaniska verkstad, som var den första ångdrivna industrianläggningen i Helsingfors. Företaget flyttade kort därpå till Fiskars, och år 1871 övergick det i köpman Johan Daniel Stenbergs ägo.

Släkten Stenberg var en av banbrytarna inom finländsk verkstadsindustri. I över hundra år dominerade släktens företag industrilandskapet i Hagnäs, tills Wärtsilä år 1975 köpte hela Oy John Stenberg Ab. 

En högborg för arbetarrörelsen

"Under första maj var där krimskramsförsäljare, och sedan under första maj  röda fanor, demonstrationer och tal. Hertta Kuusinen hade ordet och mången annan. I vår familj var vi demare, och vår familj marscherade inte, det var tradition hos Söderlunds. Kommunisterna marscherade".

En pensionerad rektor  (född 1934) i Kolbe & Åström, 2018, s. 187.

I och med industrialiseringen blev Hagnäs i början av 1900-talet så småningom ett centrum för arbetarbefolkningens politiska verksamhet. På Broholmen väster om Hagnäs torg reste sig snart en skara byggnader med anknytning till arbetarrörelsen.

Efter Andra världskriget blev fackföreningsrörelsen en maktfaktor, och Hagnäs torgs roll som arbetarrörelsens högborg stärktes ytterligare. Fackföreningarna skaffade sig kontor invid torget, och deras namn eller namnförkortningar började pryda fasaderna.

Byggt för Metallarbetarförbundet vid södra kanten av Hagnäs torg blev Metallhuset den främsta symbolen för fackföreningsrörelsens makt. Huset fyller ett helt kvarter, och sågs som en motsvarighet till arbetsgivarförbundets Palace på Södra kajen – låt vara att bygget närapå försatte Metallarbetarförbundet i konkurs.

På Cirkusgatan (nuv. Aspnäsgatan) verkade – vägg i vägg – arbetartidningsbolaget Työväen Sanomalehti Oy, redaktionen för arbetartidningen Työmies, SDP:s partikontor, Finlands fackliga förbund SAJ,  Arbetarsparbanken STS och Helsingfors arbetarförening.

Folkets hus, färdigställt i grå granit i Berghäll år 1908, var ett kulturcentrum och ett hjärta för arbetarrörelsens verksamhet. Det innehöll också lokaler för många medlemsorganisationer och fackföreningar, och för nykterhets-, ungdoms- och kvinnoavdelningar. Granitborgen hyste också åren 1902-1931 Helsingin Jyry, en av landets största idrottsföreningar.

Torget med omnejd

Martta Salmela-Järvinen, riksdagsledamot och långvarig påverkare från Arbetarkvinnoförbundet, berättar att det på Hagnäs torg fanns långa rader av stånd där det såldes tyger, kläder och allt möjligt annat, och förstås mat, nämligen kött, rotfrukter och till och med mjölk. Vissa stånd var specialiserade på att servera mat och kaffe, och ett sådant höll hennes mor. Sopporna och kaffet kokades på primuskök i ett hörn av ståndet, och i andra kanten fanns det bord för matgästerna. Maten var billig, för konkurrensen var hård. Det var knappt så man fick det att gå ihop, hade modern menat. Till råga på allt var det många av männen som åt ’på krita’ och som betalade först när de fått lön på lördagarna. De flesta var rejäla, och betalade sin skuld, men för en del kunde lönen gå till brännvin och kortspel, och matskulden blev obetald.

Hagnäs torg blev i början av 1900-talet en gemensam centralplats för arbetarstadsdelarna Berghäll och Sörnäs, och ett livligt handelsforum dit man kom också längre ifrån.

År 1902 beslöt Helsingfors stad efter vederbörligt utskottsarbete reservera Hagnäs torg ”för allmogehandeln med undantag af ett antal fasta försäljningsplatser för trätillvärkningar, korgmakerier, kvastar, m.fl. landtmanna hemslöjdsvaror ...
(utskottets förslag refererat i Hufvudstadsbladet 24.8.1901, läs hela notisen i Nationalbibliotekets digitala samlingar).

Hagnäs torg omgavs av låga trähus och, så småningom, också av högre stenhus med butiker och kontor. Från och med år 1920 utökades tjänsteutbudet av Andelslaget Elantos stora butik, sedermera varuhus. Saluhallen, som sedan 1914 stått där den står idag (efter att före det ha verkat i den så kallade Parkkinens hall på Broholmsgatan 16) innebar ett starkt tillskott i servicen på Hagnäs torg.

" - - Längs gångarna fanns här de små hallstånden i vilka köpmännen med sina biträden betjänade kunderna. I nedre våningen fanns köttbutikerna med sina
korvar och charkuterier men också avdelningen för kolonialvaror. Härifrån strömmade den underbara doften av te och nymalet kaffe (men först sedan man igen hade tillgång till kaffe i Finland). Kryddorna och de torkade frukterna gav sin egen doft därtill. Det kunde också finnas färsk frukt till salu men i allmänhet köpte
man den hos torghandlarna. Brödstånden bjöd på färskt och doftande bröd."

— Kontorsföreståndare ( f. 1933) om saluhallen i Hagnäs, i Kolbe & Åström 2018: 187.

Även asociala element och samhälleliga bifenomen drogs till Hagnäs torg. Brännvin såldes illegalt i torghörnen, och fylleri var den vanligaste ordningsstörningen. Polisen sysselsattes av i synnerhet misshandel och fylleslagsmål.

Folkets hus, som blev färdigt år 1908, lockade – i likhet med kaféerna och biograferna vid Broholmsgatan – också ungdomsgäng. På grund av gängen (”sjacken”) var det många som undvek att röra sig på gatorna under kvällstid.

På Hagnäs torg har det hållits oräkneliga politiska möten, presskonferenser, massmöten och demonstrationer. Torgets roll som politisk arena stärktes efter Andra världskriget. Det var i synnerhet folkdemokraterna och kommunisterna som tog stället i besittning.

Förändring och förnyelse

 "Torget har naturligtvis förändrats under årens lopp. Arbetarsparbankens hus, Metallhuset och Cirkelhuset svepte bort en hel del bekanta småbutiker, biografer, också en bastu, och moderniserade omgivningen på ett litet otrivsamt sätt."
 - Merkonom (f. 1934), Kolbe & Åhström 2018: 191.

På 1950- och -60-talet genomgick Hagnäs torg en modernistisk metamorfos. Obekymrat revs de gamla, i och för sig ofta lite nergångna, jugendbyggnaderna kring torget för att ge rum för avklädda funktionalistiska bank- och kontorsbyggnader. Runda huset (färdigställt 1968), som Heikki och Kaija Sirén ritade för banken Kansallis-Osake-Pankki (KOP) under namnet Cirkelhuset, blev områdets nya landmärke och blickfång.

Den växande trafiken och i synnerhet den ökande bilismen framhävde Hagnäs roll som trafikknutpunkt.  I början av 1950-talet började man bygga ut Sörnäs strandväg till ett stort trafikstråk, och år 1961 förenade Hagnäsbron den med Kronohagen. På 1960-talet disponerades närmare hälften av Hagnäs torg för plattformar för bussar. Metron började till först trafikera mellan Hagnäs och Östra centrum. Första turen gick den första juni 1982.

På 1990-talet började arbetarrörelsen tappa positioner i Hagnäs. Socialismens dragkraft torde ha avtagit i och med att Sovjetunionen upplöstes, och arbetarrörelsens ekonomiska basis – ett företagskluster som kallats det röda kapitalet – rasade samman  under den ekonomiska depressionen i Finland i början av 1990-talet. 

Men helt har arbetarrörelsen inte lämnat Hagnäs – den har bara varit tvungen att anpassa och minska sin verksamhet. Folket hus har blivit kongresscentrum under namnet Paasitorni, och SDPs partikontor har, liksom också partiets tidning Demokraatti, flyttat till Runda huset. Fackföreningarnas namn på byggnadernas fasader har i huvudsak hållits kvar.

På 2010-talet har omfattande reparations- och nybyggande inletts i Hagnäs. Stadens målsättning är att göra Hagnäs till en av knutpunkterna för kollektivtrafik i Helsingfors och förena området ännu bättre med stadskärnan. Samtidigt vill man göra den lite vardagliga och oslipade arbetarklassimagen i Hagnäs mera ungdomlig och trendig.

Kompletteringsbyggandet vid Hagnäskajen är under 2020-talet det största byggprojektet i innerstaden. I planerna ingår bostads- och kontorsbyggnader, hotell- och annan service samt parker. Rum för byggandet fås på utfyllnadsmark och genom att ändra gatornas sträckning. Hagnäsbron ersätts av en helt ny bro. 

Byggandet är också nära anknutet till utvecklandet av trafiken. Det största trafikprojektet är anläggandet av Kronbroarnas snabbspårväg från Helsingfors stadskärna till Hagnäskajen och Havshagen, och därifrån över en bro till Degerö.

Remote video URL:

Litteratur:

  • Helsingfors gatunamn. Helsingfors stads publikationer 24 Helsingfors: Helsingfors stad 1992. Kan studeras på: https://www.hel.fi/static/tieke/digitoidut_asiakirjat/helsingin_kadunnimien_historia/pdf/Helsingin_kadunnimet_1.pdf
  • Kolbe, Laura & Åström, Anna-Maria: Helsingfors historia efter 1945: 5, Stadsbornas Helsingfors Helsingfors: Edita, 2018.
  • Kopomaa, Timo: Hakaniementori - avoin tila täynnä mahdollisuuksia. [om att Hagnäs torg är ett tomrum fullt av möjligheter] I verket: Meinander, Henrik (red.): Unioninakseli - pääkaupungin läpileikkaus. [om Unionsgatan som axel och ett tvärsnitt av huvudstaden] Helsingfors: 2012
  • Koskinen, Kari: Huligaanit - Katuelämää Sörkassa suurlakosta sisällissotaan. [om huliganer och gatuliv i Sörnäs 1905-18] Finska Litteratursällskapet: Vammala 2002.
  • Nenonen, Kaija ja Toppari, Kirsi: Herrasväen ja työläisten kaupunki. [herrskapets och arbetarnas stad] Helsingfors: Dagstidningen Helsingin Sanomat 1983. 
  • Virtanen, Mauri (red.): Siltasaari - ennen ja nyt. [Broholmen förr och nu] Helsingfors: Föreningen Siltasaariseura 1993. 

Stadsdelar