Firandet av den svenska kungafamiljen i 1700-talets Helsingfors

Läsetid: min.
Delförstoring av en almanacksida som tryckts med fraktura.
När Sveriges kronprinsessa födde sitt första barn den 23 februari 2012 ordnade finländska historiska föreningar med intresse för 1700-talet en salut på Salutorget i Helsingfors redan samma kväll, och motsvarande tillställningar ordnades också i Oravais i Österbotten, i Fredrikshamn och i Jyväskylä. Den nya kungligheten firades inte i samma skala som på 1700-talet, men då skulle det ha tagit märkbart längre tid för budet om tilldragelsen att nå Finland över februariisarna.

Prinsarnas födelse

Prins Karl, som föddes i Stockholm den 7 oktober 1748 när det var öppet vatten, kunde uppmärksammas i Helsingfors redan tio dagar senare. Söndagen inleddes med en tacksägelsegudstjänst, och under psalmen O Gud vi love dig avfyrades kanoner sex gånger och fyra salvor sköts med musköt. Efter gudstjänsten samlades stadens officerare, kronans tjänstemän, de anställda vid magistraten och andra ståndspersoner hos generalguvernör von Rosen. Där åt de middag och skålade för kungafamiljen samtidigt som man sköt salut igen. När det blev kväll lystes stadens byggnader upp med ljus åtminstone i fönstren, och eventuellt sattes en del lyktor upp även på fasaderna. På måndagen ordnade generalguvernören ännu en kvällsfest för stadens viktigaste ståndspersoner, som varade till tisdagen. Det har inte berättats om någon dans, men åtminstone skålade man ännu en gång för kungafamiljen och sköt salut med kanoner.

På liknande sätt, men sannolikt med ännu större glädje och högtidlighet, hade Helsingfors vintern 1746 tagit emot budet om Karls äldre bror kronprins Gustavs födelse. Prinsarna fick en yngre bror, Fredrik Adolf, den 18 juli 1750, och den 29:e sköts 64 skott i fyra serier från kanoner som ställts upp utanför kyrkan i Helsingfors under tacksägelsepsalmen. Saluten besvarades av borgargardets gevärssalva som leddes av rådman Gustaf J. Bock på det intilliggande torget. Dessutom avfyrades 64 skott i samband med flagghissningen på Gustavssvärd. Firandet fortsatte på tisdagen, då stadssekreteraren Johan Helsingius höll tal i rådhusets sal och generalguvernören ordnade en kvällsfest i det festligt upplysta guvernörshuset, som naturligtvis pågick långt in på natten.

Kungliga födelsedagar och namnsdagar

Förutom unika kungliga tilldragelser firade gräddan i Helsingfors även kungliga födelsedagar och namnsdagar. Bemärkelsedagar som återkom varje år blev inte föremål för tacksägelsegudstjänster, men i övrigt påminde firandet om de ovanstående beskrivningarna. I Helsingfors firades i slutet av 1740-talet åtminstone prins Gustavs födelsedag den 13 januari 1749, prins Karls namnsdag den 28 januari 1749, Fredrik I:s födelsedag den 17 april 1749, prinsarnas far Adolf Fredriks födelsedag den 3 maj 1749 och deras mors födelsedag den 13 juli 1749.

I de beskrivningar av festligheterna som har bevarats till våra dagar berättas oftast bara om hur samhällets övre skikt firade. I en rapport om Karls namnsdag nämns undantagsvis att magistraten och borgerskapet med hustrur samt stadens ungdom samlats följande dag med dans och musik. Det är möjligt att man också i övrigt ville imitera överklassen. Det var i alla fall uppenbart att man måste vara fullständigt döv för att inte lägga märke till saluterna och att nästan alla kunde gå ut på stadens gator på kvällen för att ta del av den för den tiden ovanliga belysningen.

Den gamle kungens död och kröningen av den nye kungen

Kung Fredrik I avled den 25 mars 1751. När det officiella budet om händelsen nådde Helsingfors ordnades en tacksägelsegudstjänst, där man naturligtvis inte tackade för dödsfallet utan för det liv som varit. Sedan började en sorgetid, som stadsborna påmindes om varje dag när man ringde i kyrkklockorna i en timme till kungens minne. Detta pågick till dess att begravningen ägde rum den 27 september 1751 i Stockholm.

Två månader senare, den 26 november 1751, kröntes Adolf Fredrik i Stockholm med all tänkbar pompa och ståt. Som ett blekt eko av detta ordnades en tacksägelsegudstjänst i Helsingfors den 8 december 1751, där man under tacksägelsepsalmen sköt salut i staden och på fästningen. Efter gudstjänsten höll de regementen som var stationerade i staden en parad. Generalguvernör von Rosen bjöd på söndagen på middag och på måndagen på dans, som pågick till klockan sju på morgonen. Under dansen ordnades ett fyrverkeri på en hög kulle som var synlig från festlokalens fönster. Detta finns det dock tyvärr ingen mer information om.

På tisdagen ordnade borgerskapets rytteri en fest i köpman Myhrs hus intill torget, som tillsammans med köpman Burtz hus var belyst. Till belysningen hörde förutom vanliga ljus även särskilda ”deviser”, som kunde vara bilder som målats på oljat papper eller på tyg och som belystes bakifrån. Festen pågick till klockan sex på morgonen och på onsdagen ordnades ännu en tredje dans, som tog slut klockan fyra på morgonen på torsdagen.

Firandet fortsatte

Liknande firanden ägde rum i Helsingfors och i andra städer i Sverige och Finland genom hela seklet. Oftast var det kungliga bemärkelsedagar som firades, men tacksägelsegudstjänster kunde också hållas till exempel när man vunnit ett fältslag, och även då kunde man ordna speciella middagar, dans och festlig belysning.