Ehrensvärd och hans kollegor gjorde fleråriga studieresor till Frankrike, Holland, England och Medelhavet. De teckningskunniga fästningsofficerarna hade inte bara med sig nya idéer till Sveaborg från sina resor, utan även hemliga rapporter och ritningar. Innovationerna började först användas på Sveaborg och senare på annat håll.
Sveaborg hade avgörande betydelse för att kartbilden av Finland preciserades. Sveaborg och dess mindre systerfästning Svartholm utanför Lovisa var en del av den omfattande plan för försvaret mot Ryssland som Ehrensvärd utarbetade. Ehrensvärd, som var insatt i militär kartografi, inledde omfattande och detaljerade (1:20 000) karteringar i närheten av Finlands östra gräns i syfte att fördjupa försvaret.
Som en del av den omfattande Sveaborgscentrerade försvarsplanen inleddes även detaljplanering av Helsingfors stad och sjökartläggning av Finska viken. För att Sveaborgs galärflotta skulle vara funktionsduglig krävdes att kustvattnen kartlades. De så kallade stommätningarna, astronomiskt inmätta kedjor av fixpunkter som är en förutsättning för modern kartografi, kom också att sträcka sig från Åland till Sveaborg.
Sveaborg, som var sin tids största och dyraste byggprojekt i Norden, inledde en av 1700-talets största strukturförändringar i Helsingfors närområden – den skiftesreform som är känd under namnet storskiftet. För att tillgodose byggets logistiska behov och göra varuleveranserna smidigare krävdes att lantbruket rationaliserades, så att man så småningom övergav den medeltida kollektiva och splittrade markbesittningen, tegskiftet, och övergick till större jordbruksskiften och privat ägande, storskiftet. E. O. Runeberg, som varit fästningsofficer på Sveaborg, började leda storskiftet.
För borgarna i Helsingfors erbjöd fästningsbygget nya affärsmöjligheter. I Helsingfors och Helsinge socken uppstod tegelfabriker, krogar, kalkbrännerier, tobaksplantager och bryggerier. Hantverksverksamheten blev livligare. För sågarna i Helsingfors innebar Sveaborg i regel att leveranserna ökade, men det nationella storprojektet tvingade dem även att göra avkall på sina tidigare lokala privilegier. Ett problem för borgarna i Helsingfors, storbyggets underleverantörer, var att affärerna var beroende av Sveaborg: att byggarbetena avbröts under Pommerska kriget (1757–1762) ledde till konkurser.
Sedelmynt infördes för första gången i Sverige delvis genom Sveaborgs inflytande. Fästningsbygget slukade medel och ledde tillsammans med Pommerska kriget, som utkämpades samtidigt, till en kostnadsinflation. För att dämpa dem började man i Sverige trycka sedelmynt med hjälp av tekniskt stöd från Holland.
Galärvarvet och dess slussanordningar representerade den nyaste teknologin på Sveaborg. För byggandet ansvarade Sveriges ledande ingenjör Daniel Thunberg, elev till den berömde Christopher Polhem, den svenska mekanikens fader. Varvet fick sin drivkraft av en väderkvarn (Thunbergs kvarn) som genererade mindre än tio hästkrafter och representerade den senaste holländska finbladstekniken. Dess kraftöverföringssystem i trä baserade sig på gruvteknologi – ett område där Sverige var bland de främsta i Europa. Genom inverkan från Thunbergs kvarn blev vindkraft vanligare som kraftkälla för kvarnar i Helsingfors stad och senare i Helsinge socken.
Sveaborgskvarnen var dock inte den första vindsågen i Finland. Fästningsofficerarna M. O. och C. F. Nordenberg hade redan på 1720-talet grundat en vindsåg på Fagerö i Sibbo, förebilden till Thunbergs kvarn. Nordbergarna var i egenskap av fästningsofficerare medvetna om att det utanför Helsingfors skulle uppkomma ett storbygge som skulle trygga efterfrågan för deras såg. Sveaborg hade alltså en stimulerande effekt på företagsverksamheten redan medan fästningen fortfarande bara var en plan.
Sveaborg byggdes genom att spränga och bryta klippor. Det behövdes mer krut än någon annanstans i riket. För att trygga tillgången på sprängmedel grundade Ehrensvärd i Helsingfors en anläggning som tillverkade den viktigaste beståndsdelen i krut, det vill säga salpeter, och ett kemiskt laboratorium för att förbättra kvaliteten på salpetern.
Vid Sveaborgs skeppsvarv började man bygga galärer under F. H. af Chapmans ledning. Han gjorde betydande skeppsbyggnadsinnovationer: inledde serieproduktion av galärer, började i stället för eke använda furu som huvudsakligt byggnadsmaterial för fartygen och tillämpade matematik vid planeringen. Framför allt var ibruktagandet av furu en nödvändig reform, eftersom det på grund av omfattande avverkningar började vara brist på eke, som fortfarande var det huvudsakliga råmaterialet vid skeppsbyggnad i Sverige. Tillgången på eke var i allt större utsträckning beroende av import. Viljan att kontrollera de tyska ekskogarna gav Sverige ytterligare motiv att delta i pommerska kriget.
På Sveaborg genomfördes även sociala reformer. Ehrensvärd grundade en skola för soldatgossar som var socialpolitiskt progressiv, men som i grund och botten byggde på kalkyler över kompletteringsbehovet vid garnisonen. Han tog även initiativ till att förbättra nivån på hygienen. De första offentliga avträdena togs i bruk i Helsingfors.
Sveaborg bidrog på många sätt till att Helsingfors växte till ett centrumområde och huvudstad i Finland. På 1700-talet fanns det även andra blomstrande fästningsstäder av motsvarande slag – såsom Karlskrona, Göteborg, Stralsund, Kronstadt och Paldiski – på olika håll kring Östersjön. Det vore naturligt att öka samarbetet med dessa inom till exempel turism, forskning och skydd av Östersjön. När man förstår fästningsstädernas historiska betydelse som förändringsfaktorer kan man studera hela Östersjöområdets historia i ett nytt ljus. Sveaborg är den viktigaste sevärdheten i Helsingfors och borde även presenteras på annat sätt än som en relik och en charmerande miljö från upplysningstiden.
Litteratur
Davids, C. A.: The Transfer of Windmill Technology from the Netherlands to the Nort—Eastern Europe from the 16th Century to the Early 19th Century. Baltic Affairs. Nijmengen 1990.
Huhtamies, Mikko: Nordenbergien manufaktuuriutopia Sipoossa hyödyn ajan toiveajattelun ilmentäjänä. Historiallinen Aikakauskirja 3/2014
Granqvist, Juha-Matti, Gustafsson, Sofia, Hatakka, Sampsa ja Huhtamies, Mikko: Tuntematon Viapori – innovaatiokeskus ja talouselämän vilkastuttaja. Tieteessä tapahtuu 3/2011.
