Mode – en näringsgren och en del av stadskulturen

Efter att ha erhållit status som huvudstad blev Helsingfors Finlands ledande stad också inom modebranschen. Under åren av den tidiga badortsturismen på 1830-talet fick staden ta emot en strid ström av förnäma resenärer som stimulerade näringslivet i denna provinsstad och förde med sig en fläkt från den stora världen. Sedermera har man kommit till huvudstaden från andra delar av landet för att göra inköp och förundras över bland annat Stockmanns varuhus.

Anständighet framför allt

I ståndssamhället definierades människans livsval när det gällde äktenskap, yrke och rentav klädsel av individens sociala ställning och kön. Ståndsindelningen upplevdes inte som orättvis, utan snarare som en av Gud instiftad ordning som människan inte skulle ifrågasätta. Eftersom ståndsställningen var viktig skulle den synas. Opassande uppförande såsom felaktig klädsel var oanständigt, icke-ståndsmässigt.

 Europeiskt mode uppstod på 1700-talet i det franska hovet och spreds därifrån bland de högsta samhällsklasserna. Vem som helst fick inte använda vilken färg eller vilket slags plagg som helst även om man haft råd med det, eftersom vissa färger och material var tillåtna endast för ståndspersoner. Till exempel på 1600- och 1700-talen kändes en man av högre stånd igen på en pudrad peruk. Å andra sidan skulle hovets överdrivna modekreationer ha varit ytterst opraktiska i vardagsbruk – precis som dagens unika exemplar på haute couture-visningar som är snarare konstverk än dräkter.

Ordet mannekäng (fr. mannequin) betydde ursprungligen en docka som kläddes i moderiktig stass och som användes för att förevisa dräktmode. Mannekängsamlingar kunde skickas på turné för att undersökas och kopieras på varje ort. Modetecknare skapade teckningar av nyheterna, och dessa publicerades som tryckalster. De värsta galenskaperna inspirerade till karikatyrer.

Modet påverkas av många faktorer

De rådande omständigheterna såsom klimatet, samhällsordningen och ekonomiska konjunkturer påverkar alltid tidens mode. Dräktmode avspeglar också uppfattningar om olika kön och könsroller. Övergången från ståndssamhället till parlamentarisk demokrati gjorde även modet mera demokratiskt. Även om klädseln inte längre styrdes med lagstiftning förknippades det fortfarande med värderande uppfattningar. En ”fel” klädd person, speciellt kvinna, har upplevts som moraliskt suspekt och således ett hot för samhället. Den här typen av kontroll förekom exempelvis i restauranger, dit män inte fick tillträde utan slips och kvinnor inte utan kjol. Generellt sett var kvinnors och i synnerhet mäns klädsel ännu på 1960-talet märkbart mera enhetligt än nuförtiden.

Kvalitet och kreativitet

I Finland och i Helsingfors skedde klädtillverkningen länge i syateljéer, skrädderier och hem. Människor ägde betydligt färre klädplagg och andra föremål än nuförtiden, eftersom de var dyrare före massproduktionen och den globala konkurrensen. Återanvändning av material var en självklarhet speciellt under krigen och andra bristtider, då man utvecklade olika slags ersättningar för sedvanliga material.

Den högklassigaste klädseln representerades av salongsmodet (Länk leder till extern tjänst)som förverkligade Parismode enligt mått och med för kunder med tidsbeställning. Salongsmodets tid slutade på 1970-talet, men rester av det kan ännu ses i klädseln av kända gäster på självständighetsdagens Slottsbal.

Före näthandeln kom man till Helsingfors även från längre håll på inköp och för att insupa nya friska vindar.

I början av 1950-talet grundades flera mannekängskolor i Helsingfors, av vilka den kändaste grundades av Sanelma Vuorre. Till dem sökte sig naturligtvis de som drömde om en internationell karriär som mannekäng eller fotomodell, men också till staden flyttade landsortsflickor som ville lära sig goda seder och få mera självsäkerhet och trovärdighet i en ny spännande miljö.

Modevisningarna var societetshändelser som erbjöd stjärnglans och närde i synnerhet unga kvinnors fantasier. Samtidigt marknadsförde de finländsk modeindustri och visade att vi också hade kunnande.

Den sociala kontrollen minskar

Frigörelsen av samhällsklimatet och försvagandet av den sociala kontrollen gjorde även klädseln mera ledig och avslappnad. Upproriska och modiga grupper och individer har med sin klädsel utmanat den förhärskande kulturens normer och förverkligat sig själv. Den första subkulturen som skiljde sig från majoriteten med sin klädsel var ”sakilaiset” i Helsingfors på 1910-talet.

Litteratur

Anttila, Marika: Tekstiilit ja pukeutuminen 1600–1800-luvuilla Suomessa – Tarkastelussa Oulun kaupunkikaivausten tekstiililöydöt. Oulun yliopisto, humanistinen tiedekunta, arkeologian pro gradu -tutkielma 2022. http://jultika.oulu.fi/files/nbnfioulu-202205272434.pdf(Länk leder till extern tjänst)

Forsström, Riikka: Kaunis turhuus – ylellisyys ja nautinnot yksinvaltiuden ajan Ranskassa. Otava 2011.

Karumo, Veikko & Järvi, Olavi: Miehen kirja. Käytöstavat, pukeutuminen, pöydän antimet. Kustannusyhtiö Otava 1953.

Naisten pitkä tie ravintolaan https://www.nostalgisetnaiset.fi/naisten-pitka-tie-ravintolaan/(Länk leder till extern tjänst)

Pohjolan peruukkien vuosisadat https://agricolaverkko.fi/review/pohjolan-peruukkien-vuosisadat/(Länk leder till extern tjänst)

Salo, Merja: Muodin ikuistajat: muotivalokuvaus Suomessa. Taideteollinen korkeakoulu 2005.

Utrio, Kaari & Savikko, Sari: Bella donna: Kaunis nainen kautta aikojen. Tammi 2001.