Gamla och nya Kämp öppnades vid liknande skeden; både på 1880- och 1990-talet öppnade sig Finland på många sätt för omvärlden och mot Europa. Urbaniseringen tilltog, den sociala och politiska dynamiken formade samhällets strukturer. På 1800-talet utvecklades det europeiska lyxhotellet till en unik typ av byggnad, som snart började erövra världen. Hotellet och stadskulturen flätades samman, vilket byggandet av Kämp visade. Byggandet av stora hotell tilltog samtidigt som städernas attraktionskraft ökade, livet blev mer borgerligt och rörligheten ökade. De positiva associationer med urbanismen som fortfarande påverkar oss i dag går tillbaka till 1800-talet, då de europeiska metropolerna Paris, London, Berlin, Wien och S:t Petersburg upplevde sin globala glans. Förutom stora hotell föddes under tidevarvet bulevarder och esplanader, bågbroar och parker, monument och statyer, restauranger och kaféer, teatrar och operor, järnvägsstationer och affärspalats.
Nya Kämp öppnades på 1990-talet, när Finland gick in i ett av de mest internationella skedena i sin historia. Situationen är så gott som jämförbar med hundra år tidigare när ursprungliga Kämp byggdes. Den senare hälften av 1800-talet i Europa präglades av en stark framtidstro, optimism och förtroende för att livet kunde hanteras. Gränserna var öppna, rörligheten och interaktionen ökade. Brytningsskedet för Finlands modernisering startade på 1860-talet. När det nationella “guldets”, det vill säga virkets värde ökade och jordbrukets modernisering kom igång, övergick landet snabbt till penninghushållning och kapitalism. Förändringen återspeglades också i medborgarnas sociala verksamhet och det politiska systemet. Finlands traditionella byråkratiska förvaltningskultur hade fått sällskap av lantdagen. Den förde fram ständernas åsikter och beslut på ett nytt sätt, skapade diskussion, verksamhet, inflytande.
Kämp symboliserar ett av de mest intensiva skedena i Europas historia 1860–1914, samhällets strukturomvandling. Man har beskrivit denna period som en tid för “industrialisering”, “nystart”, “tro på utveckling”, “stora reformer”, “förändring”, “framsteg” och “modernisering”. Utvecklingens huvuddrag var likartade i olika länder. Den industritekniska produktionen tog fart. Konsekvenserna syntes både på landsbygden och i städerna. Urbaniseringen intensifierades och jordbruket började mekaniseras. Betydelsen av teknisk utbildning och den allmänna ingenjörsdrivenheten ökade. Uppfinningar och tekniska innovationer gjordes tillgängliga för industri och företag, och nya produkter introducerades för konsumtion. Trafikreformer, såsom järnväg, ångbåtar och vintersjöfart, kopplade samman regionerna och underlättade transporten av råvaror och produkter.
Kapitalismens era präglades av nationalism, och en livlig uppbyggnad av samhället. Kulturell driftighet, folkbildningsarbete och fri samhällsaktivitet förenade nationerna andligt. Vid sidan av de gamla ständerna uppstod nya sociala grupperingar, klasser. Herrgårdsägare, präster, bönder och torpare fick sällskap av brukspatroner, städernas entreprenörer och fria yrkesutövare samt industriarbetare. De ekonomiska och kulturella värderingarna hos den ledande gruppen, det vill säga städernas borgerskap, började i större omfattning genomsyra samhällena. Välståndet ökade, levnadsstandarden steg och konsumtionen växte, vilket satte sin prägel på kulturen. På utvecklingens revers förekom det många brister. Problemen hos landsbygdens proletariat och städernas arbetarbefolkning togs upp i samhällsdebatten.
Under dessa år av förändring blev Kämp i Helsingfors, Finlands huvudstad, en central kulturell och politisk arena. Innan det moderna kommunikationsnätet (telefon, radio, TV) utformades var kaféer, pubar, barer och restauranger platser där människor kunde se och bli sedda. De kollektiva minnen som är förknippade med hotellet återspeglar den positiva passionen, optimismen och framtidstron som fortfarande är förknippade med Finlands historia för hundra år sedan. Vid samma tidpunkt utformades det stora europeiska hotellet som ett koncept och började spridas omkring i världen. Processen gav upphov till modellerna och idealen för nutidens resor till exotiska länder, semesterfirande och fritid. De nya lyxhotellen låg nära järnvägsstationerna. Människorna kom till staden längs järnvägarna för att njuta av de nya hotellen, “lyxens tempel”. Hotellens restauranger, tidnings- och biljardsalar, barer och kaféer besöktes också av societeten, aristokrater, konstnärer, politiker, industrimagnater, författare och journalister, upptäcktsresande och andra turister och äventyrare.
Storhotellet nådde sin fulla glans i de ledande kontinentala huvudstäderna, London, Paris, Berlin, Rom, Wien och S:t Petersburg. Många hotell, såsom Grand Hotel and Ritz i Paris, de ståtliga järnvägshotellen i London, Adlon i Berlin och Imperial i Wien, rankades bland de främsta attraktionerna i sina städer. Man kom från när och fjärran för att beundra de storslagna salarna, vinterträdgårdarna, terrasserna, konstverken och de eleganta interiörerna. Hotellen var lyxiga övernattningsfabriker där alla tjänster fanns under ett tak. Kämp i Helsingfors var mindre och mer blygsamt, men utgångspunkterna var jämförbara. Dess mondäna allmänna intryck påminde om de stora hotellens attraktionskraft. Kämp utgjorde en vacker kuliss för sociala, politiska och kulturella möten under Storfurstendömet Finlands mest aktiva fas. Hotellet blev en mötesplats för kulturfolket, affärsmän, politiker och societeten, som var jämförbart med sina europeiska förebilder.
Litteratur:
Kolbe, Laura: Kämp – Hotelli ja sen kaupunki. Kämp 2015.
