Företagsliv på Alexandersgatan

Innan globaliseringen blev snabbare fanns det många fabriker och lokala företag i Helsingfors centrum, vilket återspeglas i de företag som var verksamma på Alexandersgatan åren 1900 och 1950. År 2000 hade finländska eller Helsingfors-baserade företag ersatts av övernationella storföretag och affärskedjor. I företagslogotyper användes utöver finska och svenska även engelska, som delvis också ersatte de förstnämnda.

Alexandersgatan har haft en betydande roll i stadens företagsliv. År 2000 var 24 628 företag verksamma i Helsingfors och sammanlagt 261 företag på Alexandersgatan.

Parti- och detaljhandel leder

I början av 1900-talet var Helsingfors framför allt en tjänste-, förvaltnings- och handelsstad, medan merparten av befolkningen i det övriga landet fick sin näring av jord- och skogsbruk. Alexandersgatan passade bra till stadens linje, eftersom parti- och detaljhandeln var den största näringsgrenen på gatan fram till 1950.

Under den första hälften av 1900-talet omfattade affärerna inom parti- och detaljhandeln på Alexandersgatan, liksom i övriga centrum, hela det mänskliga livet. Det fanns olika typer av affärer från vadd- och fruktaffärer till pälsvaruaffärer. Största delen av de 78 företag inom parti- och detaljhandeln som år 1900 var verksamma på Alexandersgatan var olika affärer som specialiserat sig på kläder och tyger eller byggande och boende. Det fanns dock under tio livsmedelsaffärer. Konsumenterna i början av 1900-talet ville också ha lyx i sitt liv. Lyx erbjöds exempelvis av de två vinbutikerna, parfymeriet och drogeriet samt fotvårdsalongen som fanns på gatan. 

Helsingfors andel av partiaffärerna i hela landet i början av 1950-talet var 44 procent, men minskade till under 30 procent före 1985. Stadens betydelse inom partihandeln minskade på grund av att landsvägstrafiken och telekommunikationen förbättrades och att det skedde en strukturell förändring inom partihandeln. Det var inte längre nödvändigt för partihandelsverksamheten att ligga vid havet. Inom detaljhandeln gällde ändringarna såväl handelns läge, butikstyper som handelns form. Man övergick till större snabbköpsbutiker. Förändringen gällde särskilt dagligvaruhandeln samt textil- och klädhandeln. I synnerhet försäljningen av textilier i nya, större snabbköpsbutiker orsakade problem för traditionella textilaffärer, eftersom de var små och högt specialiserade samt hade ett begränsat produktutbud.

Vid sekelskiftet mellan 1800- och 1900-talet fanns det sådana verksamma köpmän i Helsingfors som än idag syns i gatubilden. Bland dem fanns bland annat Julius Tallberg och G.F. Stockmann. Det första varuhuset på Alexandersgatan och i hela Finland var Stockmann, som öppnade ett ”kontinentalt varuhus” vid Senatstorgets nedre kant år 1880. Mellan krigen omvandlades Rake, Renlund och Tallberg, som alla sålde byggnadsmaterial, gradvis till varuhus. Elanto öppnade ett varuhus på Alexandersgatan 1952. Fördelen med de nya varuhusen var att man kunde bedriva detaljhandel i flera våningar, vilket var väsentligt med tanke på att företagen fanns på dyra tomter. Företagen kunde utvidga och minska avdelningarna enligt konsumtionsefterfrågan och kostnaderna per varuenhet var rimliga.

Alexandersgatans industriföretag

Av de företag som i början av 1900-talet var verksamma på Alexandersgatan sysslade cirka 26 procent med industri på ett eller annat sätt. Deras storlek varierade från verkstad till fabrik och verksamhetsskalan var rätt omfattande: De tillverkade bland annat leksaker, porslin, sprit, tobak, strå- och filthattar, cyklar och möbler, det vill säga i huvudsak konsumtionsvaror. År 1950 fanns det på Alexandersgatan flera guldsmeds- och urmakeriaffärer, en stämpelfabrik och kontor för industriföretag, såsom Teollisuuden Polttoöljy Oy och Bangin Emulsio Oy. Fram till år 2000 hade andelen industriföretag minskat till cirka åtta procent och den egentliga produktionen hade försvunnit helt.

Den största enskilda industribranschen på Alexandersgatan har varit industri i anknytning till virke och papper, och i synnerhet den grafiska branschen. Helsingfors har alltid varit hela landets centrum för den grafiska industrin. År 1875 fanns det sex boktryckerier och två stentryckerier i Helsingfors. I slutet av 1800-talet hade de viktigaste tidningarna sina egna tryckerier. I början av 1900-talet var största delen av företagen inom denna industribransch boktryckerier, men fram till år 2000 hade tryckeriindustrin omvandlats till förlagsverksamhet. De övriga företagen i denna grupp, till exempel möbelverkstäderna och kuvertfabriken hade upphört med sin verksamhet.

Textilier, kläder och läder var den näst viktigaste industribranschen på Alexandersgatan. I stället för den nuvarande omfattande klädindustrin fanns det skräddare, körsnärer och skomakare. År 1950 hade gruppens andel rasat och år 2000 meddelade endast två företag på Alexandersgatan att de var verksamma inom textilindustrin. Trots att gruppens betydelse minskade till följd av industrialiseringen av klädtillverkningen, upplevde gruppen en allmänt taget kort blomstringsperiod under krigstiden på 1940-talet och kristiden efter den. Det rådde brist på industriellt tillverkade kläder på grund av bristen på råvaror, och därför behövdes yrkeskunniga inom traditionella hantverksyrken för att tillverka kläder och skor av gamla textilier och surrogatmaterial.

Hartwall inledde sin verksamhet på Alexandersgatan 18, i Sederholmska huset, där bolaget under åren 1836–1841 tillverkade ”mineralvatten av hög kvalitet”. En betydande sysselsättare var tobaksfabriken Tollander & Klärich på Alexandersgatan 17. År 1894 sysselsatte den 149 personer.

På Alexandersgatan har funnits flera bagerier och konditorier. Rötterna för K.M. Brondins ångbageri sträckte sig genom olika faser ända till 1850-talet, då det emellertid fungerade under ett annat namn. Företaget tillverkade utöver bröd även choklad och marmelad. Brondins bageri var stort, eftersom det sysselsatte 34 personer år 1894. Ett annat stort bageri på Alexandersgatan var Ekberg som grundades 1852 och som utöver bageriindustrin också bedrev tillverkning av sprit. Bageriet och caféet flyttade till nya lokaler på Bulevarden år 1915. 

Pengar trivs på Alexandersgatan

Den moderna bank- och försäkringsverksamheten möjliggjordes av aktiebolagslagen, som trädde i kraft 1864. Samtidigt grundades affärsbanken med den längsta historian i den finländska bankvärlden, det vill säga Föreningsbanken i Finland (1862, Suomen Yhdyspankki, numera Nordea). Sparbanksverksamhet hade bedrivits redan innan den nya lagen trädde i kraft.

Det fanns många affärsbanker i Helsingfors i början av 1900-talet. Vid ingången till 1930-talet blev grundandet av banker mindre vanligt och många banker fusionerades. År 1928 fanns det 18 affärsbanker i staden. De största affärsbankerna i början av seklet var Kansallis-Osake-Pankki, Nordiska Föreningsbanken och Helsingfors Andelsbank. Efter kriget fanns det fem affärsbanker. Vid ingången till 2000-talet angav över 50 företag att deras bransch är finansieringsverksamhet.

Banker har påverkat Alexandersgatans profil med sina byggnader. Den viktigaste byggnadsperioden för banker infaller på 1920- och 1930-talet. Då lät Föreningsbanken i Finland, banken Atlas, Unionbanken och Finska Sparbanken bygga sig byggnader som andades prestige på Alexandersgatan. Också Hantverkare-Aktiebankens byggnad fanns nära dessa på Centralgatan 1. Bankbyggnaderna finns fortfarande kvar men största delen av dem används numera för annan verksamhet. Trots att de små affärerna försvann från Alexandersgatan när handelns struktur ändrades, blev bankerna och försäkringsaffärerna ändå kvar, eftersom gatan ju fortfarande var centrum för Helsingfors affärsliv.

År 1890 fanns det åtta ryska och 28 utländska försäkringsanstalter i Finland. De första företagen som utvidgade sin verksamhet från Helsingfors till hela Finland var livförsäkringsbolaget Suomi och brandförsäkringsbolaget Pohjola, av vilka det förstnämnda grundades 1890 och det sistnämnda 1891.

På samma sätt som banker, ville också försäkringsbolag bygga sina huvudkontor längs Alexandersgatan. Ett av de första som etablerade sin plats på Alexandersgatan var Pohjola, vars huvudkontor blev färdigt 1901. Bolagets byggnad på Alexandersgatan 44 designades av arkitektbyrån Gesellius, Lindgren & Saarinen och blev en av pärlorna inom den finländska jugendarkitekturen. Å andra sidan var Pohjola ett av de första som flyttade sitt huvudkontor bort från centrum då dess nya större verksamhetslokaler blev färdiga i Munkshöjden 1969. 

Allt mer krävande uppgifter och ökade risker tvingade många små försäkringsbolag att fusioneras. Fram till 1950 hade antalet bolag på Alexandersgatan minskat till hälften jämfört med seklets början.

Den ekonomiska krisen på 1990-talet hade betydande konsekvenser för bankerna och försäkringsbolagen på Alexandersgatan. Det skedde stora förändringar inom bank- och försäkringsvärlden under hela 1900-talet. De gamla bankerna KOP och FBF fusionerades 1995 till Merita Pankki. En tredje stor bank, Sparbankernas central-aktie-bank (SCAB) hamnade i ekonomiska svårigheter och slutligen i Finlands Banks besittning. 

Källor

Adressbok och yrkeskalender för Helsingfors, 1900/1901.

Järvenpää, Eeva: Elanto rakensi komean tavaratalon Aasin kortteliin. Helsingin Sanomat 16.9.2006.

Adressbok för Storhelsingfors 1950/1951. HSA.

Yritys-Suomi CD 2000. Blue Book, Helsinki Media Oy, 2000.

Pörssitieto: https://www.porssitieto.fi/osake/lisaa/hameenkkauppa.shtml(Länk leder till extern tjänst)