Träskö är en ganska stor ö på den östra sidan om Porkala udd (i den vänstra kanten av bilden). Mitt på ön finns en sjö, ett träsk. Ön har på grund av tillgången på dricksvatten varit en viktig plats för fartyg att stanna på. Det finns dock ingen ordentlig hamn på Träskö. Norr om ön har det gått en farled som var utmärkt med prickar åtminstone redan på 1700-talet. Farleden var besvärlig för fartyg och skeppsbrott inträffade där. På den norra sidan om ön finns flera vrak. Här grundades det för en tid sedan även en vrakpark under vattnet. Den upprätthålls av Finska sjöarkeologiska föreningen och Museiverket. Jonas Hahns karta över Porkala från 1750.
Det fanns även andra bunkringsställen av det här slaget. Tvärminne, som också ofta nämns på kartor, var även det en plats där det fanns tillgång till vatten och viktigare än Hangö i det här avseendet. Jag skulle tro att även många andra av de objekt som finns utmärkta på kartorna var platser där det fanns tillgång till vatten, även om högsjöfartyg i princip var självförsörjande. Men information av det här slaget var ju heller inte till nackdel för kaptenen på ett fartyg som eventuellt hade blivit stående i dagar på grund av bleke. Träskö var på grund av sötvattnet en strategiskt viktig ö redan på medeltiden, men även ännu i början av 1900-talet, då tsaren hade en torpedbåtsstation på ön.
På 1700-talet planerade man att befästa Stora Träskön. Av en karta som anknyter till detta framgår att planerna bland annat inkluderade en fyruddig redutt på den södra stranden. På samma karta finns anteckningen ”Träsk med frisk vatten”. Sötvatten var en verksamhetsförutsättning för skärgårdsflottan. En galär med femhundra man behövde kanske 500–1 000 liter vatten (eller öl) per dag, det vill säga två till fyra liter per man. Porkala har varit ett militärt viktigt område även i övrigt. I synnerhet för långsamma galärer. Det är inte överraskande att den närbelägna Kyrkogårdsön har märkts ut som ”Rysk galerehamn”. Samma slags tilläggsinformation har även angetts för Obbnäs, på platsen för den nuvarande flottstationen. Ryssarna lade märke till och utnyttjade strategiska objekt längs Finlands kust redan före Sverige. Peter den store var ju den första att befästa Helsingfors udde i början av 1700-talet.
I viken vid Kyrkogårdsön har det funnits en hamn, som kanske även muddrades under den tid som området arrenderades av ryssarna, och från den har man snabbt kunnat ta sig ut till öppet hav. På bottnen av viken finns det säkert även dykmål. I den innersta delen av viken finns fortfarande en plan strand, där man har kunnat dra upp fartyg på land. Platsen har varit och är fortfarande en ytterst lämplig plats för en hamn. Skulle det även ha kunnat grundas en stad på platsen?
Trots Gustav Vasas planer grundades ingen stad på Porkala. Orsaken är klar: det saknas en älv som förbindelse mellan havet och inlandet. Vi kan dock leka med tanken att en stad verkligen hade grundats på den trånga udden. Porkala skulle sannolikt ha stelnat i rollen som terminalhamn för järnvägen eller sommarstad av samma slag som Hangö. Den skulle dock ha varit viktig för trafiken mellan Finland och Estland. De interna trafikproblemen skulle ha varit enorma åtminstone i den trånga staden på udden. Om Träskös betydelse som fartygsetapp vittnar även det faktum att Finska sjöarkeologiska föreningen och Museiverket grundade en vrakpark i dess närhet för ett par år sedan.
Kartor:
Jonas Hahn, Special Charta öfwer Skärgården och Inloppen, Hamnar och Leder wid Porkala 1750. Sjökartverket. Hydrografiska kartor nro. 29. Krigsarkivet, Stockholm.
Specielle Charta öfver en del af Skärgården omkring Porkala udde, Stora Träskön och hitlopande segellederne, vesistökartta B 16, sig. 55M 08/08. Nationalarkivet, Helsingfors.