Från handelsplats till industristad
Enligt sociolog Heikki Waris var ”det Helsingfors som i början av seklet gjordes till huvudstad i landet helt och hållet hantverkarnas och köpmännens stad”. Den största industrianläggningen i Helsingfors i början av 1800-talet var Sederholms buldansfabrik, där det arbetade ett tiotal personer. Finland låg i periferin, och det tog lång tid för industrialiseringens vågor att nå landet. Helsingfors var inget undantag. Bland näringarna dominerade hantverk och handel det ekonomiska livet i huvudstaden fram till mitten av 1800-talet.
Storindustrin utvecklades och koncentrerades först på annat håll i Finland – Tammerfors var under 1800-talet länge Finlands ledande industristad och Finlayson, som tillverkade tyger där, var landets överlägset största arbetsgivare. Industri uppkom även på annat håll i landet, i synnerhet i anslutning till vattenleder.
Industrins tillväxtförutsättningar förbättrades på 1860-talet framför allt av den tekniska utvecklingen och de förbättrade förbindelserna. Råvarorna och de färdiga produkterna fraktades med ångkraft längs både räls och vattendrag. Tavastvägen, som ledde från Hagnäs till Gammelstaden, sattes i skick och döptes om till Östra Chaussén (numera Tavastvägen). Från Böle byggdes en banförbindelse till den nya moderna hamnen i Sörnäs. Järnvägens ankomst till Helsingfors var betydelsefull också för den tunga industrin i inlandet, framför allt trävaruindustrin.
De tre viktigaste industribranscherna i Helsingfors har varit metall- och livsmedelsindustri samt grafisk industri. Metallindustrin, som uppkom redan på 1800-talet och ökade kraftigt i hela Finland under perioden mellan världskrigen, sysselsatte när den var som störst upp till hälften av industriarbetskraften i Helsingfors. Den grafiska industrins fortsatt starka ställning förklaras i sin tur av de stora dagstidningarna och boktryckerierna samt förlagen i Helsingfors.
Fabriksstad
De första industribyggnaderna i Helsingfors låg i huvudsak i stadskärnan, tills staden 1825 bestämde att fabriker och verkstäder på grund av brandrisken skulle placeras utanför Estnäs. De första egentliga industriområdena uppstod i områdena på Munkholmen och Ärtholmen samt på Sörnäs strand. Den södra stadskärnan förblev dock ett betydande industriområde ända fram till början av 1900-talet. Stora industribyggnader i dagens centrumområde var till exempel Sinebrychoffs bryggeri på Bulevarden och Tölö sockerbruk på stranden av Tölöviken.
Under den senare hälften av 1800-talet utvecklades framför allt Broholmen, Hagnäs och Sörnäs till industricentra tack vare ångkraften. På den norra sidan om Långa bron koncentrerades framför allt metall- och elindustri samt mekaniska verkstäder. Samtidigt började Berghäll bli en tätbebyggd arbetarstadsdel. När tekniken utvecklades ersattes verkstäder som byggde på muskelkraft med större och mer effektiva produktionsanläggingar. På 1910-talet planerades även det så kallade Backasområdet i Vallgård för industri.
Järnvägen gav även upphov till industri längre bort, i östra Helsingfors. Redan före den stora inkorporeringen 1946, medan området fortfarande hörde till Helsinge landskommun, började ett stort industriområde planeras i Hertonäs. På 1930-talet byggdes ett sidospår till Hertonäs från Åggelby, och det beslutades att en oljehamn skulle byggas vid stranden. Lager och småindustri planerades i området, och 1943 fick det officiellt namnet Hertonäs industriområde.
Yle Arenan: På Oy Strömberg Ab:s fabrik i Helsingfors (2 min): (Länk leder till extern tjänst)
Rapport från Sörnäs(Länk leder till extern tjänst)
Fabrikerna flyttar bort
På 1950-talet hade Helsingfors sina glansår som industristad: en tredjedel av befolkningen arbetade inom industrin och som mest fanns var femte arbetsplats inom den finländska industrin i Helsingfors. Den strukturella förändring av näringslivet som så småningom inleddes i hela landet accentuerades dock i Helsingfors: i huvudstaden var minskningen av antalet arbetsplatser inom industrin särskilt snabb och storskalig.
Det finns endast få fungerande fabriksskorstenar kvar i staden, eftersom den tunga industrin har flyttat bort och nya arbetsplatser har uppstått i synnerhet inom servicebranscherna.
Litteratur
Cantell, Timo och Lahti, Tero (red.): Helsinki tiedon kohteena: Helsingin kaupungin tietokeskus 100 vuotta. Helsingfors: Helsingfors stads faktacentral, 2011.
Hakkarainen, Helena: Pitkänsillan pohjoispuolen teollisuusalueiden syntyvaiheista ja rakentumisesta. I verket Marja-Liisa Lampinen (red.): Narinkka 1982. Helsingfors: Helsingfors stadsmuseum, 1983.
Hoffmann, Kai: Näringsgrenar. I verket Turpeinen, Oiva – Herranen, Timo – Hoffman, Kai: Helsingfors historia sedan 1945. Del 1. Helsingfors: Helsingfors stad, 1997.
Waris, Heikki: Työläisyhteiskunnan syntyminen Helsingin Pitkänsillan pohjoispuolelle. Osa I. Helsingfors: Finska historiska samfundet, 1932.
