Boktryckerier i centrum av Helsingfors
Boktryckerierna utgjorde en väsentlig del av huvudstadens stadskärna. De första tryckerierna i Helsingfors grundades från och med 1820-talet invid stadens administrativa centrum i närheten av Kronohagen och Esplanaderna. Läget var naturligt, eftersom det då i huvudsak var förvaltnings- och universitetsfolk som hade ärenden i boktryckerierna. När staden expanderade söderut mot klipporna i Rödbergen och Ulrikasborg, följde boktryckerierna efter bosättningen och den snabbväxande affärsverksamheten.
När transporttekniken utvecklades blev trafikförbindelserna en viktig faktor som styrde boktryckeriernas placering. Att Sandvikens hamnbana färdigställdes 1894 gjorde Kampenområdet till ett fördelaktigt läge för boktryckerier. Särskilt populär var Lönnrotsgatan, som började mitt i staden och slutade i hamnen.
Lönnrotsgatan blev också Finlands ”mest tryckande gata”. År 1965 fanns det till exempel sexton boktryckerier längs den. I grannskapet fanns sju boktryckerier på Annegatan, sex på Kalevagatan och tre på Nylandsgatan. Alldeles i närheten av dem, på Ludvigsgatan, fanns Helsingin Sanomats tryckeri. Bullret från tryckpressarna och klirrandet från sättmaskinerna var en fast del av livsrytmen i centrum av huvudstaden.
Boktryckerierna var affärsföretag, men bakom dem låg samma ideologier som fanns bakom tidningarna. Språkfrågan var viktig i synnerhet på 1920- och 1930-talet, och den återspeglades även i boktryckeriernas verksamhet. Valet av tryckeri var även ett politiskt ställningstagande. Uusi Suomi trycktes i Finska litteratursällskapets boktryckeri, medan Helsingin Sanomat och Hufvudstadsbladet trycktes i sina egna tidningstryckerier. Betonandet av finskheten hindrade dock inte Finska litteratursällskapets boktryckeri från att göra reklam för möjligheten att låta trycka verk på bland annat sanskrit och ”fornegyptiska”. Att trycka böcker på exotiska språk var affärsverksamhet där sättarens yrkeskunskap hade stor inverkan på slutresultatet.
Arbete inom tryckeribranschen förutsatte att arbetstagarna var yrkeskunniga, arbetstagarens kön hade ingen betydelse. Arbetarna inom den grafiska industrin fastställde redan 1900 att ”utlärda kvinnliga typografer, både sättare och tryckare, åtnjuter samma förmåner som manliga”. Arbetarna inom den grafiska industrin organiserade sig tidigt: Typografernas förening i Helsingfors rf grundades 1869 och var den första fackföreningen i Finland. Föreningen byggde med gemensamma krafter Bokens hus på Brobergsgatan för sin verksamhet 1936. För att visa uppskattning för det viktiga yrket ändrade Helsingfors stad 1945 gatunamnet till Bokarbetaregatan.
Boktryckerierna i huvudstaden sysselsatte som mest 12 500 personer, men tillväxten bröts ungefär i mitten av 1960-talet, när de stora boktryckerierna på grund av utrymmesbrist började flytta bort från centrum. Flyttarna gick i huvudsak till Esbo och Helsinge landskommun (från och med 1972 Vanda). Antalet boktryckerier i Helsingfors och Finland har även minskat till följd av digitaliseringen och globaliseringen.
