Carl Johan Granberg föddes i Helsingfors den 31 mars år 1787. Som 11-åring sattes han i lära hos konstmålare Palmerus på Sveaborg, men fem år senare övergav han den konsten och for till sjöss i stället. Han skrev sig in i Helsingfors sjömanshus år 1804. Efter att ha seglat på världshaven tog han år 1808 anställning av kronan och hamnade ombord på ett fartyg med uppgift att försvara Sveaborg mot ryskt anfall. Således kom han att med egna ögon bevittna den snöpliga kapituleringen. Sedan drogs han igen mot mera exotiska environger, för han mönstrade på ett skepp till Karibien.
År 1813 tog han styrmansexamen, och följande år blev han styrman på fartyget Dygden, som ägdes av kommerserådet Heidenstrauch. Redan år 1820 började styrman Granberg förmedla undervisning om vintrarna, eftersom det på den tiden inte fanns isbrytare och följaktligen inte heller något sjömansarbete på vintern. Enligt sjömanshusets matriklar gjorde Granberg 10 resor inom Östersjön och 28 i världen utanför Östersjön. En resa fram och tillbaka till Stockholm tog vanligen en månad eller lite mer, medan fram och tillbaka till Lybeck tog det dubbla.
Sitt sista tjänstgöringspass som styrman gjorde Granberg på ett andra fartyg med namnet Dygden, som ägdes av handlaren S. A. Wathén. Efter detta blev han landkrabba och skolmästare på heltid. Carl Johan Granberg tog sitt undervisningsarbete på största allvar: i hans bildningsanstalt firade man inte semester någon tid av året. På julaftonen slutade undervisningen vid middag, och då fick eleverna kila hem för att fira jul. Skolan fortsatte om några dagar.
Skolan fungerade i en stuga med torvtak, som ägdes av Granberg tillsammans med styrman Moberg. Undervisningen skedde i ett större rum med två fönster mot söder. Granberg var föregångare på så vis, att han hade både flickor och pojkar i sin skola. Skolavgiften var endast 75 kopek i månaden, så skolan var avsedd för de fattiga. Granberg lärde också ut grunder i navigering för unga män som ämnade avlägga styrmansexamen i stadens läroinrättning. De som avnjutit hans undervisning behövde inte frukta underkänd examen.
I mitten av skolrummet fanns ett stort bord runt vilket adepterna grupperade sig på bänkar. Under bordet fanns ”skansen”, där man kunde hamna för några timmar av disciplinära skäl. Skolmästaren själv satt i en sliten vit fåtölj vid bordsändan. Bakom honom stod en Moraklocka, vars visare eleverna förmodligen följde. I rummet fanns också en stor gammalmodig eldstad med en stor duk framför. På den hade gubben Granberg som ung målat ett ståtligt segelskepp.
Bakom den mäktiga segelskeppstavlan uträttade fru Granberg sina göromål, men hon dök upp vid behov för att ge hut åt elever som försökte driva med den med åldern lomhörda skolmästaren. Ifall en elev uteblev från skolan, gick frun på hembesök för att undersöka orsaken. Om eleven inte verkade sjuk, följes denne av skolmästarfrun i rask takt till skolan. Denna ampra och stränga fru dog, och efter en tid gifte sig skolmästaren om. Den nya frun var mild och vänlig, men undervisningen fortsatte ändå med lika goda resultat som förr.
Om vårarna och somrarna tog gubben Granberg sin skeppskikare och begav sig till Skatuddens högsta berg för att titta på anländande fartyg. Emellanåt blev han så ivrig att han lät sina elever stanna ute ett tag för att leka. Sina navigeringselever bjöd han på pikanell, det vill säga tuggtobak. På gubbens utkiksberg började man bygga en jättelik kyrka samma år som han fyllde 75.
Styrman Granberg var en välkänd och ansedd person, som fick stå fadder för många barn och som bjöds på många familjefester. Han gick till kyrkan varje söndag, satte sig så nära predikstolen som möjligt för att höra ordentligt, samt sjöng psalmer med stor hängivenhet. Carl Johan avled som 81-åring den 26 maj 1868. På begravningen fanns många forna elever och sjömän. Kistan täcktes av handelsflaggan under vilken han hade seglat i 28 år.
Källor
Hufvudstadsbladet 4.4.1867, sidorna 1–2 (Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 16.3.1879, sidorna 2–3 (Länk leder till extern tjänst)
Merimieshuoneen arkisto, Helsingin kaupunginarkisto
