Stadsdelen Rönnbacka byggdes under det brytningsskede som rådde inom stads- och förortsbyggande i början av 1960-talet. Det var fråga om den dittills största enhetliga stadsdelen som skulle byggas helt och hållet, vilket innebar att man vid planeringen och byggandet hade idealiska möjligheter att förverkliga förortsteorin. Trots kompetenta planerare och den nyaste tekniken var slutresultatet inte till alla delar lyckat.
Professor Olli Kivinen, aktiv utvecklare av förortsteorin, utarbetade en detaljplan för Rönnbacka som följde naturens former och delade in området i fem boendeceller. Varje cell har en bostadsgata som svänger in mot huset och slutar i en återvändsgata. I centrum av den cell som bostadshusen bildar finns ett närköp. Mellan cellerna finns ett daghem, skolorna ligger i den norra delen och vid infartsvägen finns ett köpcentrum. Vid trafikplaneringen hade man dock inte förberett sig på den avsevärda ökningen av privatbilismen, vilket orsakade problem för gång- och cykeltrafiken.
I enlighet med principerna för den nya typen av områdesbyggande överlät Helsingfors stad byggnadsmark till två byggfirmor, Sato (Sosiaalinen Asuntotuotanto) och Haka (Helsingin Asuntokeskuskunta), som byggde området i sin helhet från och med kommunaltekniken. Inom byggnadstekniken tillämpades industriella metoder och ett helelementsystem i stor skala för första gången i Finland. Senare har man även upptäckt problem med byggnadstekniken, eftersom betongelementen inte har tålt köld särskilt väl och utsidorna har vittrat sönder i förtid.
Till skillnad från vad som var den ursprungliga planen byggdes endast flervåningshus i Rönnbacka – både låga hus med 2–4 våningar och tornhus med hela åtta våningar på områdets högsta punkt, där utsikten sträcker sig ända ut till havet. Byggnadsbeståndet karakteriseras av upprepning: det finns hundratals likadana bostäder och det längsta huset har hela 18 trappuppgångar.
Rönnbacka är den första elementförorten i Finland som är skyddad genom detaljplanen (2008). Stadsdelen hör även till de objekt som den internationella organisationen Docomomo, som är specialiserad på skydd och dokumentation av modern arkitektur, har valt ut i Finland samt till Museiverkets byggda kulturmiljöer av riksintresse.
Källor och litteratur:
Herranen, Timo. Kaupunkisuunnittelu ja asuminen. I verket Helsingin historia vuodesta 1945. Osa 1. Väestö, kaupunkisuunnittelu ja asuminen , elinkeinot. Turpeinen, Oiva & Herranen, Timo & Hoffman, Kai. Helsingfors stad 1997. 120–243.
Schulman, Harry. Helsingin suunnittelu ja rakentuminen. I verket Helsingin historia vuodesta 1945. Osa 2. Schulman, Harry & Pulma, Panu & Aalto, Seppo. Helsingin kaupunki 2000. 10–108.
