Skillnaden på gamla bilder

Skillnadstorget har egentligen försvunnit som adress idag och Skillnaden associeras kanske oftast med Skillnadsgatan, som utgör en fortsättning på Mannerheimvägen, tidigare Henriksgatorna. Området har, liksom området kring Tre Smeder, som kallades Spårvägstorget, varit i ständig förändring och samtidigt en bestående knutpunkt för stadsborna i deras dagliga rörelse genom stadens rum. Namnet Skillnaden togs i bruk år 1820 om en plats som skiljde den egentliga staden från förstäder.

På ovanstående litografi av Andreas Kusmin syns området, där Esbo tullen i tiden inledde landsvägen mot Åbo, senare Henriksgatan som övergick i Västra Chaussén. Det blev i den nya huvudstaden park och där byggdes också den första teaterbyggnaden av C.L. Engel som man kan skymta på bilden från c 1840 nedan om den nya kyrkans mäktiga torn. I vänstra kanten av bilden ser man en av stadens brunnar. Både människor och hästar på bilden är alldeles för små, något som knappast är ett misstag av den blivande lantmätaren, utan helt avsiktligt för att staden ska se större ut.

Att avbilda Skillnadstorget med kyrkan i bakgrunden var förstås stiligt, men också annars uppfattades nog torget sträcka sig i en öst-västlig riktning. En bra plats att utgå från var därför Gradins och senare Palladiums hus i början av Boulevarden, med det huset tillkom först på 1910-talet.

Åtminstone sedan 1870-talet var torget belagt med kullerstenar. På Daniel Nyblins bild från 1890 ser man pågående gatuarbeten på Västra Henriksgatan och spåren efter hästarna i backen. Nyblin har troligen tagit bilden mycket tidigt på morgonen, medan Ståhlbergs foto visar vardagens livligare trafik.

Skillnadstorget 2 är också en speciellt intressant adress, eftersom huset som stod där i början av 1900-talet var Akseli Gallén-Kallelas hem och det var ritat av Eliel Saarinen. Huset hyste också i början av seklet en ansedd affär för hantverk, Pirtti.

Från 1920-talet finns en del bilder och då börjar bildvinkeln mer tydligt vända sig i nord-sydlig riktning, upp och ner från Henrikallén upp mot backen. Spårvagnarna erövrar också ett allt större område, från att i början endast diskret svängt mellan Boulevarden och Västra Henriksgatan. År 1928 bekräftades namnen Henriksgatan och Henriksallén, och Henriksgatan sträcktes ända till Nationalmuseet i nordvästlig riktning.