Alexandersgatans invånare

Under 1800-talets första årtionden, då Helsingfors hade blivit huvudstad i storfurstendömet och universitetet hade flyttats till Helsingfors, hörde en betydande del av Alexandersgatans invånare till samhällets översta skikt. Förutom tjänstemän vid senaten och universitetet var flera av gatans invånare köpmän. Vid mitten av 1800-talet var det fortfarande vanligt att köpmän och företagare inhyste sina gesäller och lärlingar. Så var fallet med tobaksfabriken Tollander & Klärch som sysselsatte tiotals tobaksarbetare och inhyste de anställda i gårdsbyggnader på Alexandersgatan 17. Allt eftersom lades antingen produktionsanläggningarna ned eller flyttades ut från centrum, och då flyttade även arbetarna.

Invånarantalet i Helsingfors stad steg kraftigt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som en följd av urbaniseringen och industrialiseringen. Bostadshus med flera våningar sträckte sig längs gatorna i stadens centrum. Även vid Alexandersgatan byggdes nya bostads- och affärshus, och år 1900 bodde redan 1 619 personer i Alexandersgatans byggnader. Av dem var 434 barn, alltså nästan 27 %. Till exempel i det nybyggda huset på Alexandersgatan 19 bodde 50 barn år 1900.

Under 1900-talets första årtionden fick de gamla byggnaderna från 1800-talets början ge väg för nya kontors- och affärshus. Invånarmängden på Alexandersgatan minskade kraftigt redan till 1939, då gatan bara hade 458 invånare. Gatan ändrade natur och blev en affärsgata, då banker och försäkringsbolag byggde sina huvudkontor på Alexandersgatan. Till exempel lät Nordiska Föreningsbanken bygga en byggnad som sträckte sig över ett helt kvarter.

Kriget, landavträdelserna och krigsskadestånden som betalades till Sovjet 1944–52 gjorde Finland fattigare och saktade ned huvudstadens utveckling. Det var stor bostadsbrist, och år 1945 bodde fortfarande 445 personer längs Alexandersgatan, alltså nästan samma mängd som före kriget 1939. Från områden som avträtts till Sovjet, särskilt från Viborg, flyttade många köpmän och företag till Helsingfors för att fortsätta sin företagsverksamhet. Vid Alexandersgatan låg till exempel Hotell Andrea som drevs av en företagare från Viborg.

 Tecken på ekonomisk tillväxt började synas först under andra halvan av 1950-talet. I Helsingfors byggdes tidsenliga bostadshus i de nya bostadsområdena och bostadsbristen började avta. Detta innebar en hastig minskning av antalet invånare i Helsingfors centrum. Samma utveckling syntes längs Alexandersgatan. 1970 bodde det bara 64 personer i husen på Alexandersgatan.

Från och med mitten av 1800-talet hade den sammanlagda andelen av Alexandersgatans invånare som stod i industrins eller handelns tjänst växlat mellan ca 15 % och 25 %. Från 1930-talet till 1960-talet var andelen invånare anställda inom trafik och kommunikation ca 7 %.

Källor

Mantalslängder från åren 1850 och 1900, Helsingfors stadsarkiv.

Mantalslängder från åren 1939, 1945 ja 1960, Riksarkivet.

Statistik 2000:15. Helsingfors stads faktacentral.

Denna text är en del av en mera omfattande artikel som har publicerats i verket Helsinki Helsingfors:Historiallinen kaupunkikartasto. Historisk Stadsatlas. Historic towns atlas (red. Marjatta Hietala, Martti Helminen, Merja Lahtinen). Helsingfors stad Faktacentralen / Helsingfors stadsarkiv 2009.