Helsingfors uppstod vid samma tid som nya fartygstyper trängde undan medeltidens hansakoggar. Den nya fartygstekniken möjliggjorde längre resor med större last, vilket i sinom tid kom att påverka ekonomin i många kuststäder, även Helsingfors. Det finns inga bilder av fartygen i det tidiga Helsingfors, men som tur är kan man dra slutsatser om deras utseende utifrån det skriftliga källmaterialet. Dit hör kungliga brev från 1500-talet, där Gustav Vasa i korta ordalag gav skeppsbyggarna instruktioner. Helsingforsfartygen kunde inte skilja sig särskilt mycket från andra fartyg i Östersjön, vilket också gör det lättare att dra slutsatser.
29. augusti 2023
Fartyg av holktyp från mitten av 1400-talet. Fartyget var outsmyckat, byggt på kravell och råsegelriggat. I de nedre kanterna av seglen syns bonnetter, extrasegel, som användes vid medvind. Foto: Sjöhistoriska museet, Stockholm
Fartygsbyggandet hade standardiserats från och med slutet av medeltiden, och städernas egna, lokala variationer hade försvunnit: i Sverige och Finland byggdes likadana fartyg som på andra håll kring Östersjön. I slutet av medeltiden, på 1400-talet, gick den enmastade hansakoggen, som var byggd på klink, till historien och ersattes av ett så kallat fullriggat eller tremastat fartyg byggt på kravell. Den nya fartygstypen kallades holk på Östersjön. Vid Medelhavet och södra Östersjön var den känd under namnen karack och karavell. På 1500-talet seglade man redan med de nya fartygen på Östersjön.
Man kunde bygga större holkar, eftersom deras segelareal var fördelad på tre master. Masten och seglet kunde inte förstoras i det oändliga på enmastade koggar, eftersom det både skulle ha lett till strukturella problem och gjort riggen svår att hantera.
En ny egenskap hos holkarna var bordläggningen, där plankorna lades kant i kant. Bordläggningen på fartygets sidor var alltså slät, vilket kallas att fartygstypen var byggt på kravell. Brädorna var fästa i varandra i sidorna, i stället för att delvis överlappa varandra, så som är fallet med fartyg som är byggda på klink – till exempel traditionella träroddbåtar eller vikingaskepp. Konstruktionen pressades så att den blev hållfast, eftersom tätning eller drevning slogs in mellan plankorna. Holken var början på utvecklingen av 1800-talets stora segelfartyg. Man har ännu inte hittat vraket efter en enda holk.
En tremastad holk var typfartyget under Gustav Vasas tid vid makten. Det kan man sluta sig till av ett brev som kungen skickade till Erik Spåre, fogde i Helsingfors, där han beskriver fartyg som har kommit från Finska viken till Stockholm, alltså även Helsingforsfartyg. Dessa fartyg hade enligt kungen inga höga förkastell (upphöjningar) och inga pråliga utsmyckningar. Fartygen var så stora att man fick plats med tre master på dem: fockmasten i fören, den högsta huvud- eller stormasten och den bakersta mesanmasten.
Var och en av dem hade ett segel, utom stormasten, som hade ett storsegel – med den egendomliga benämningen skönevall – samt ett toppsegel i masttoppen. I ett annat av sina brev talar Gustav Vasa även om bonettsegel (GIR 1526:126), ett tilläggssegel i form av en remsa som bands fast eller litsades i den nedre kanten av seglet. På så sätt åstadkom man en sorts omvänd revning: när vinden var lämplig öppnades knutarna på bonnetterna, och på så sätt kunde segelytan ökas. Däremot har det säkert varit svårt att binda fast ett stort segel vid frisk vind.
Kungens beskrivning påminner väldigt mycket om en miniatyrmodell av en holk som finns på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Den är byggd på kravell, tremastad och råsegelriggad. Den har även bonnetter. Fartyget är stabilt och outsmyckat. Holkens nackdel är att den är mer djupgående än koggen. Det gjorde det svårare att ta sig in i Helsingfors hamn, som blev allt grundare. Med råsegelfartyg var det även svårt att segla ut ur staden i motvind. Man började leta efter en bättre plats för hamnen redan i början av 1600-talet, och när det hade gått 90 år sedan Helsingfors grundades flyttades staden till Estnässkatan.
Källa
Konung Gustaf den förstes registratur. 21, 1550. Stockholm. Kungl. boktryckeriet, 1903. (Handlingar rörande Sveriges historia. Serie 1)