Lasse Larsson var en av lotsarna vid Helsingfors. I räkenskapsböckerna nämns han som Lasse i Dromssöö. Han var en känd person på orten, inte minst för sitt yrkes skull, som var att lotsa fartyg till Helsingfors, dit det på hans tid var ett gott stycke från Drumsö. Hans ansvarsområde tog slut någonstans på Kronbergsfjärden. På vägen gällde det att se upp särskilt i det trånga Ugnsholmssundet, där vindarna blåste lite hur de ville – redan då.
På Drumsö fanns det bara två hemman kring 1555–56, varav Lasse innehade det ena och en viss Anders Olsson det andra. Enligt skattelängderna hade Lasse trenne kor och Anders två (räkenskapsboken över Helsingfors kungsgård och fögderi 1555–1556, FRA 3048:47). Jämfört med brukligt antal i Helsinge socken på den tiden hade ingendera mycket boskap. Ändå var Lasse välbärgad – som lotsar i allmänhet på den tiden. Som binäring hade han säkert också samlat in vrakgods och utfört räddningsarbete vid förlisningar. Några källor om just Lasses bisysslor finns inte bevarade, eftersom sådant ju inte bokfördes. Att rädda vid förlisningar ingick i lotsens, och skärgårdsbornas överlag, plikter.
Inte bara på Drumsö utan även Degerö och Sandhamn fanns lotsar placerade efter att Helsingfors grundats.
Som huvudsyssla bedrev Lasse lönsam fraktverksamhet med att skeppa lantbruksprodukter från Helsingfors kungsgård ända till Stockholm, och det fick man bra betalt för. Det var alltså inte bara hemvattnen han kunde, utan också hela den mödosamma vägen till huvudstaden. Räkenskaperna för 1555 förtäljer att han fått 20 daler i ”styrmanslön” för tvenne resor till Stockholm. Lasten hade bestått av smör och andra varor från kungsgården. Lönen utgjorde ungefär en tredjedel av den summa som den största kvarnen vid Vandaforsen inbringade i skatt (så kallad tull) för kronan.
De två stockholmsresorna var alltså lönsamma. Sannolikt tog Lasse, såsom brukligt var, med sig även egna varor till huvudstaden. Han var alltså en förmögen bondeskeppare. Men år 1571 kom ett svårt bakslag – vilket i och för sig inte var så ovanligt under dessa oroliga tider. Tatarerna gjorde ett anfall över Finska vikens isar, plundrade och härjade. Drumsö var ett av de första ställena som drabbades, långt ute mot havet som det låg. Grannen Hans Olofsson blev av med spannmål, boskap, kläder och verktyg, och tvenne hjon bortfördes. Även tjuren och hingsten gick samma väg. Om Lasse stod det att han ”misst allt thet han ägde”.
Källa:
Helsingfors kungsgårds och fögderis räkenskapsbok 1555–1556. FRA 3048:47.
