Projektet för att få ett imponerande, tidsenligt hotell förbereddes länge. Hotell Fennia byggdes av storaffärsmännen Karl Herman Renlund och Julius Tallberg, restauratör Josef Wolontis, affärsman Nikolai Pletschikoff och bagarmästare Ulrik Viktor Holmqvist, som ägde hotellets tomt. Ritningarna beställdes av arkitektbyrå Grahn, Hedman & Wasastjerna, som hade grundats år 1892. Byggnadsarbeten inleddes sommaren 1898 med hjälp av ett stort banklån, som garanterades av Paul Sinebrychoff. Byggnadsarbeten försvårades av gyttjig jordmån, ett arv från den torrlagda Gloviken.
Efter hotell Kämps förebild fick Fennia en ståtlig marmortrappa, hiss, samt elektrisk belysning och telefon i varje resanderum. Som hotelldirektör anställdes Otto Emil Tång, som hade restaurangerfarenhet från Europa, och en fransk kock anställdes från hotell Hasselbacken i Stockholm. Hotellet öppnades för inbjudna gäster den 10 december 1899.
En svår start
Men affärsverksamheten gick knaggligt och direktören byttes ut. Fastighetens stora skuld och 1900-talets börjans svaga ekonomiska konjunktur var en dålig kombination. Sommaren 1902 tog Carl Eriksson över ansvaret för Fennia precis som för Klippan. Vintern 1903–1904 höjde han hotellrestaurangens profil genom att skaffa dit meriterade uppträdare. Bolaget försattes ändå i konkurs i april 1904. Hotellbolagets stora skulder skrämde bort eventuella köpare. I december 1904 var alla Helsingfors hotell fullbokade, och därför blev människor arga över att Fennia hade stängt. Olika personer försökte driva hotellet vars förstå årtionde var trevande. Lyckligtvis fick bolaget en driven och kunnig ledare när svenskfödde Karl Edvard Jonsson, som hade finsk hustru, köpte hela hotellet för ett skampris på 600 000 mark. Jonsson hade redan visat sin förmåga i Nyslotts turisthotellet och Lovisas kasino.
Ett kontinentalt hotell
Jonsson trodde på sin sak och verkställde en genomgående förnyelse av hotellutrymmen och servicenivån och gav sitt hotell namnet Grand Hôtel Fennia. Hufvudstadsbladet beskriver det fullständigt förnyade hotellet 29.1.1910 och konstaterar att det följande dag kommer att öppnas för allmänheten med en invigningsmiddag var orkestermusik spelas på eftermiddagen klockan 4–6 och 8–12 av kejserliga teaterns konstnärer från Sankt Petersburg, och samma dag hålls en middag för inbjudna gäster.
De stiliga, originella och vackra utrymmena väckte redaktörens förtjusning, för allt var av hög kvalitet, förfinat och noggrant valt. Köket var rymligt och ljust, i källaren hade allt utrymme utnyttjats effektivt, och hotellet hade ett eget modernt tvätteri och rentav ett effektivt elektriskt fläktsystem. Särskilt fin och imponerande var vinterträdgården vars enorma kupoltak hade beställts från Tyskland. Vinterträdgårdens springbrunn sprutade vatten i en höjd av 8 meter, och det var belyst med lampor i olika färger. Man fick åka långa vägar utomlands för att få se något, som kunde mäta sig med detta, ivrade Hbl. Efter ombyggnaden blev hotellet vårt lands största.
Den äregiriga ägaren Jonsson företog på sommaren en studieresa till Europakontinenten och verkställde ännu några förnyelser. När det s.k. Aatrahuset byggdes på tomten bredvid kom Jonsson på idén att hyra extra kvadratmetrar i nybygget för att utvidga sin vinterträdgård. Den trolska belysningen hade utökats ytterligare och vid väggarna fanns lyxiga soffor. Förutom kvällskonserter började man ordna kaffekonserter på fredagar klockan 13–25 i huvudsak för kvinnor. För ändamålet hade man anställt en sockerbagare från Bryssel, en verklig konstnär inom sitt gebit. På den lilla restaurangens sida hade man ordnat en schweizeriservering med servitriser i stället för servitörer, förmånliga priser och uppenbarligen kvinnor som målgrupp. Karl Edvard Jonsson var alltså en progressiv affärsman, som ville betjäna olika målgrupper.
-
Många menyer har bevarats från hotell Fennia, de äldsta är på franska och svenska. En del hörde till privata tillställningar som årsfester eller bröllop. Foto: Hotell- och restaurangmuseet -
I förstklassiga restauranger var menyn ofta i första hand på franska, som var den europeiska gastronomins språk. Foto: Hotell- och restaurangmuseet -
Grand Hotel Fennia var ett mångsidigt ställe som riktade sig mot flera slags kunder, inte bara resenärer eller samhällets toppskikt. Foto: Hotell- och restaurangmuseet
Nya förlustelser
Att driva en inkvarterings- och restaurangverksamhet var krävande i synnerhet i början av 1900-talet när det förekom politisk orolighet och nykterhetsrörelsen fick allt större fotfäste. Förnyelseviljan av Grand Hôtel Fennias ägare torde ha eggats av branschens skärpta konkurrens. Vintern 1914 öppnades nämligen på Brunnsgatan Wilhelm Noschis’ nya Societetshuset, som var i toppen inom sin bransch med det allra nyaste: svängdörrar, franskt bageri och splitternya köksmaskiner. Konkurrenterna svarade med att utveckla programutbudet. På restaurangerna ordnades uppvisningar och undervisning i moderna danser såsom tango och one step, tävlingar, stora dansbaler, operettföreställningar samt jonglör- och akrobatföreställningar. Fennias vinterträdgård fick ge vika för ett dansgolv. Föreställningarna annonserades i tidningar, så målgruppen var just stadsbor och inte bara resenärer.
Oberoende av nya vindar påverkades kundernas beteende också av hotellrestaurangens läge och traditioner. Eftersom Nationalteatern låg inom synhåll från Fennia var det naturligt att man gick dit från teatern. Ett hotell av internationell standard dög också för teaterdivan Ida Aalbergs 40-årskonstnärsjubileum, som firades söndagen de 11 januari 1914. Festen började på morgonen klockan 9, när Skådespelarförbundets enkom bildade manskör kom till hotell Fennia för att sjunga för stjärnan som var bosatt där. På kvällen gav Nationalteatern en jubileumsföreställning, och efter den fortsatte man firandet på Fennia. Jubileumsdagens händelser refererades i tidningar, men några fotografier finns veterligen inte. Samma gäller konstnär Akseli Gallén-Kallelas 50-årsfest och skulptör Ville Vallgrens 60-årsfest, som hölls i Fennia följande år. Kanske konstnärerna ville skydda sin personliga integritet eller upplevde fotografering som ansträngande mitt i all festyra.
Tiden av första världskriget var förstås svår för restauranger. Strikta begränsningar och bestämmelser var i kraft, man fick inga utländska uppträdare, det kom nya skatter och ransonering. Å andra sidan kryllade staden av ryska soldater, och människor längtade efter förlustelser för att lätta upp de dystra tiderna. Vintern 1917–1918 var en orolig tid. Soldater smutsade ner och rånade restauranger som de hade ockuperat. Efter inbördeskriget lät Jonsson reparera sitt hotell och öppnade det i augusti 1918. Krigstiden följdes av förbudslagen som innebar en tillbakagång för den med möda utvecklade restaurangkulturen.
Eftersom förbudslagen inte åtnjöt folkmajoritetens gunst var det vanligt att trotsa den. Förbudslagsdetektivernas upprepade razzior var ett plågoris för restaurangerna, men oftast klarade man av dem med påhittighet. I Fennia gjordes ett rusdrycksbeslag under förbudslagen åtminstone i december 1925 och i november 1929. Den förra gången ledde till rättegångar, men den senare gången torde man ha tagit lärdom, eftersom det inte gick att hitta någon ägare till spriten och således inte hinner några skyldiga till brottet. Eftersom restaurangernas verksamhet hade påtagligt försvårats, måste man igen hitta på nya lockelser för kunder. I Fennia ordnades på 1920-talet maskerader, mannekänguppvisningar och rentav bilutställningar.
Modevisning på restaurang Fennia
”Sulotarten parissa”, praktiskt mode visas upp år 1929 (Länk leder till extern tjänst)
Ombyggnad, död och namnbyte
Hotell Fennia stängdes den 1 juli 1928 för en grundlig modernisering. Ägaren, direktör Jonsson, hade besökt Paris för att studera berömda hotell såsom Hotel de Paris. På bygget låg i och jobbade ett par hundra arbetskarlar dag och natt enligt tidningen Uusi Suomi (10.8.1928), och allt skulle vara färdigt på nyårsdagen. Det förnyade hotellet öppnades ändå tisdagen den 12 februari 1929 med en invigningssupé.
Men Karl Edvard Jonsson dog den 7 januari 1931 i Helsingfors bara 55 år gammal. Tydligen hade bolaget för stora skulder, för i april ordnades en konkursauktion som omfattade den hädangångna direktörens lösöre. Där såldes otaliga värdeföremål såsom antikmöbler, konst och en flygel.
Hotellfastigheten såldes på tvångsauktion till fastighetsaktiebolaget Fortuna den 23 juli 1931. Verksamheten var tänkt att fortsätta, men uppenbarligen var stället stängt en tid.
Hotellets möblering och utrustning förnyades i någon mån och namnet byttes till Grand. Hotellet annonserades på 1930-talet ofta i specialtidskrifter för att nå olika målgrupper. Reklamer publicerades till exempel i tidskrifter som hette Hakkapeliitta, Itsenäinen Suomi, Kauppamiehet, Liiketaito, Lotta Svärd, Suomen aliupseeri, Suomen nainen, Suomen sotilas, Suomen ulkomaankauppa, Suomen vapaussota, Talonomistajain lehti, Vapaussodan invaliidi samt Voimistelu ja urheilu.
Hotellverksamheten läggs ner
Hotellets ägare och ledning byttes ut i flera repriser på 1930-talet. Hotell Grand genomgick en ombyggnad, som tog nästan två år, och öppnades därefter i ny skepnad den 1 september 1939. Resanderummens antal var nu uppe i hundra i stället för tidigare 60, restaurangsalen hade utvidgats, baren förnyats och köket moderniserats. Då levde man ännu i ett ekonomiskt uppsving och fredstider.
Om tiden för nedläggningen av hotellverksamheten förekommer motstridiga uppfattningar: enligt somliga källor skedde det 1942, enligt andra i slutet av 1940-talet. Helsingfors stadsfullmäktiges protokoll bekräftar att 1942 är rätt årtal. Det är konstigt att man inte hittar något nämnande om stängningen av detta rentav legendariska hotell i tidningar på 1940-talet. Kartläggningen av hotellets skeden försvåras av att de namn som det burit under olika tider har varit fashionabla firma- och produktnamn. Fennia var förutom hotell och restaurang även ett cigarettmärke och ett försäkringsbolag, Grand Hôtel var och är ett berömt hotell i Stockholm, och även i Finland har det funnits flera hotell, restauranger och biografer med namnet Grand. Dessutom har affärsföretaget som drivit hotellet ofta haft ett annat namn än det fysiska stället som kunderna kände till. Hur som helst så ägdes hela fastigheten under åren 1937–1942 av Oy Fortuna Ab, som fortsatte med hotellets och restaurangens verksamhet till maj 1942. Då såldes den till Kulutusosuuskuntien Keskusliitto (Konsumtionsandelslagens Centralförbund), som tog hotellutrymmen i kontorsbruk. Här slutar hotell Fennias historia.
Källor
Biografiskt lexikon för Finland: Jonsson, Karl Edvard (1875–1931)(Länk leder till extern tjänst)
Helsingin Sanomat 16.4.1931, s. 12.(Länk leder till extern tjänst)
Helsingin Sanomat 1,9,1939. s. 8.(Länk leder till extern tjänst)
Hirn, Sven: Huvia ja herkkuja. Helsinkiläistä hotelli- ja ravintolaelämää ennen itsenäisyyden aikaa. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2007.
Hufvudstadsbladet 29.1.1910, s. 5.(Länk leder till extern tjänst)
Järvenpää, Eeva: Fenniassa juhlivat taiteilijat ja suuret tähdet. Helsingin Sanomat 18.11.2008.
Järvenpää, Eeva & Räihä, Sirpa: Vanhinta Helsinkiä. Kertomuksia Kluuvin ja Kruununhaan kortteleista. Helsingin Sanomat 2007.
Kauppalehti 24.7.1931, s. 3.(Länk leder till extern tjänst)
Länsi-Suomi 12.11.1929, s. 2.(Länk leder till extern tjänst)
Pörssitieto: Hotelli Fennian yhtiöt(Länk leder till extern tjänst)
Soini, Yrjö: Perinteiden Fennia. Osuusliike Elanto 1968.
Uusi Suomi 6.1.1937, s. 2.(Länk leder till extern tjänst)
Uusi Suomi 3.10.1939, s. 2.(Länk leder till extern tjänst)
Vestagdermuseet: Fenomenet Paula Messel, foredrag. Luettu 23.2.2026(Länk leder till extern tjänst)
