Tiburtius berättar om särskilda skottpråmar som höll på att byggas i Helsingfors och som var en del av galärkriget i skärgården. Galäreskadern inkluderade även bogserade pråmar, som användes för att transportera proviant, vapentillbehör och sjuka soldater. Det fanns inga egentliga sjukhusfartyg. De pråmar som Tiburtius såg i Helsingfors var inga transportfartyg, utan flytande fästningar. De var starkt bestyckade, osänkbara och delvis bepansrade. Tiburtius berättar den 16 september 1741 följande:
De dagar som jag låg i Helsingfors använde jag att bese det märkvärdigaste i staden, såsom de nyss anlagda magasinen på stadens holmar. Jag såg även de två speciella pråmarna som hade byggts i Helsingfors (de byggdes eventuellt på Skatudden). I sund fungerar pråmar av det här slaget bra som fästningar, men de rör sig inte med segel och kan inte bogseras långa sträckor. På sidorna omges de av väderkistor (det vill säga pontoner), som inte bara håller upp dessa tunga anläggningar, utan även gör dem osänkbara, även om bottnen träffas av en artilleriprojektil. I ändarna av pråmarna finns höga kastell med små kanoner (det vill säga nickhakar). Kastellen har förstärkts med metallbalkar, och taken på dem har klätts med kopparskivor, vilket gör dem brandsäkra. Den del av fartyget som finns mellan kastellen är lägre och har tio 24-pundskanoner på var sida. Det finns eldvärn för musketörer. Mitt i pråmen finns även en 80-pundsmörsare. I trånga farvatten finns det inget effektivare vapen än detta. Det är mycket beklagligt att man tvingades bränna pråmarna vid krigets slut och till följd av kapitulationen. För byggandet av pråmarna ansvarade fortifikationskapten Båll och konduktörerna Lång och Strussenfelt.
Som ovan framgår, var Tiburtius intresserad av örlogsfartyg och bekantade sig även själv med dem. När han året därpå var i Fredrikshamn besökte han skottpråmen Hercules, som hade anlänt dit, och beskrev den på följande sätt:
I Fredrikshamn besökte jag (31.5.1742) pråmen Hercules. Denna pråm var ett rätt förfärligt krigsredskap och syntes kunna trotsa en hel flotta, så att ryssarna inte förgäves kallar den svenska sjöspöket... Om Hercules hade legat på Fredrikshamns redd, skulle väl aldrig någon rysk general ha vågat sig fram där.
Intressant nog motsvarar Tiburtius beskrivning av pråmen nästan exakt en miniatyrmodell som finns på Marinmuseum i Karlskrona. Det är fråga om en miniatyrmodell av en skottpråm som har daterats till 1720-talet. Den är också starkt bestyckad med kanoner i olika storlekar. Till skrovet motsvarar den Tiburtius beskrivning. Den aktuella modellen flyttades 1787 från flotteskadern i Stockholm till Modellkammaren i Karlskrona, det vill säga till samlingarna av miniatyrmodeller och det som skulle bli Marinmuseum. Modellen påminner om en bestyckad flottpråm som skeppbyggnadsmästaren Charles Sheldon planerade 1727. Pråmen skiljer sig en aning från den version som Tiburtius beskriver. Fartyget är försett med fender och landgång, och Tiburtius nämner inga sådana. Pråmen fanns i olika versioner med små ändringar.
Källor
Hornborg, Eirik. Helsingin kaupungin historia II. Helsingin kaupunki 1950.
Huhtamies, Mikko. Pohjolan Atlantis. Uskomattomia ideoita Itämerellä. Helsinki. John Nurmisen säätiö 2014.
Having, Emma (red.): Modellkammaren 250 år – ett marinmuseums födelse. Karlskrona. Axel Abrahamsons Förlag 2002.
Tiburtius, Tiburts: Historia om Finska kriget åren 1741 och 1742. Stockholm. Elmens et Granbegs Tryckeri 1817.
