Det speciella med fartyget var, förutom det ovanliga skrovet, att det var försett med människodrivna skovelhjul, som kunde höjas och sänkas inuti skrovet. De fem skovelhjulen drevs av män inuti fartyget. Avsikten var att hjulen skulle fungera som kraftkälla för fartyget vid stiltje och i motvind. En hastighet av 4,3 knop utlovades för fartyget. Masterna var fem till antalet, och fartyget hade en längd av cirka 37 meter. Djupgåendet var bara 1,5 meter. Fartyget klarade sig med en liten besättning, och seglen kunde rivas från däck.
Det var inte fråga om en helt ny uppfinning. Modellen med ett fartyg med dubbelskrov hade hämtats från Polynesien, där man använde båtar som satts ihop av två kanoter. I Sverige kände man till en metod som användes för att ta upp vrak och som gick ut på att två pråmar hade satts ihop med hjälp av två träbalkar, så att det blev som ett fartyg med flera skrov. I England hade ekonomen William Petty redan 1660 låtit bygga ett fartyg med dubbelt skrov, som fick namnet The Experiment. Men är uppfinningar och teknologi någonsin något helt nytt, eller handlar det om att utveckla något redan befintligt så att det får en fungerande form, det vill säga produktutveckling?
The Experiment of Leith, som rörde sig mot Svensksund, var inte heller det något färdigt fartyg, utan som namnet säger en experimentell prototyp, ett experiment. Jag kommer inte på något annat användningsområde än att det skulle ha fungerat som kommandofartyg i skydd av en avdelning. Det finns dock inget bevis för en sådan plan. Fartygets hela resa från Leith till Svensksund kan ses som ett provarrangemang och ett test, snarare än en faktisk avsikt att inkludera fartyget i sjöslaget. Att fartyget inte var försett med kanoner tyder också på detta.
Gustav III förstod å andra sidan även att katamaranfartygen passade den finländska skärgården och kanske framför allt landskapen i östra Finska viken och Svensksund. Fartyget var grundgående och snabbt. Det kunde åtminstone i teorin röra sig utan vind eller i motvind i skärgården, där vindförhållandena var erkänt ombytliga. Skulle det kunna användas vid ett anfall på den grunda Nevarutten?
Kungen blev även intresserad av fartyget delvis av den orsaken att bankir Miller hade marknadsfört det effektivt. Även om han var intresserad av ny teknik och påverkades av bland annat den varmluftsballonguppvisning som han hade sett i Frankrike, hade han ingen teknologisk kunskap och omdömesförmåga, och just därför blev han fascinerad av ny, fantastisk teknik som lovade mycket och samtidigt gav en lösning på ett uråldrigt problem, nämligen hur man kan få ett fartyg att röra sig utan vind eller segel.
Miller, som hade ritat The Experiment of Leith, hade marknadsfört sitt fartyg vid de europeiska hoven och i Amerika. I sin bok, där han även framhåller sin uppfinnings världsförbättrande betydelse och som samtidigt var en form av reklam, redogör Miller för fartygets ypperliga egenskaper. Skovelhjulet var en teknisk detalj, men en detalj med betydande konsekvenser. Millers redogörelse innehåller två beaktansvärda punkter, som på sätt och vis framgår mellan raderna. Han berättar att hela kusten förvandlas till en hamn i och med att fartyget är så grundgående och att fartyget tack vare skovelhjulen alltid kan ta sig loss från den farliga kusten. Här visar han på två karakteristiska egenskaper hos tidens sjöfart. Sjöhandeln var begränsad till städer, vilket innebar tullavgifter och handelsblockader, som man skulle kunna kringgå med ett fartyg av det här slaget. Att vinden upphörde innebar att det fanns risk för kapning. Pratet om att kusten var farlig var ett faktum. Segelfartyg, som var dåliga på att gå upp i vind, var i störst fara när kusten var i närheten på läsidan.
När fartyget hade förtullats i Öresund sågs det nästa gång vid Bornholm. Samlingen Historiska kartor från Kymmenedalen (Kyhika) innehåller en skissartad karta över de svenska och ryska flottornas positioner i Viborgska viken. På baksidan av kartan finns överraskande en skiss av The Experiment of Leith. Eftersom den finns på baksidan har den inte uppmärksammats och inte tidigare publicerats någonstans. Skissen är gjord av en sjöofficer som har förblivit okänd och är en ”i hast förfärdigad bild av ett fartyg med två kölar som påträffades på havet vid Bornholm”, som det står intill bilden. Fartyget har ”nedsänkbara hjul som användes vid stiltje i stället för åror”.
Officerens namn anges inte och inte heller det exakta datumet, men av informationen från Öresund att döma är det fråga om slaget vid Svensksund (9–10.7.1790), som började några dagar efter förtullningen. Fartyget påträffades på havet. Det har rört sig långsamt framåt eller stått helt stilla. Det verkar som om informationen som har antecknats på skissen har erhållits på rophåll. På frågan om vem som hade skapat fartyget hörde man fel och uppfattade namnet som ”Stephan Millet”. De övriga uppgifterna är korrekta. Fartyget har ritats korrekt, de två bakre masterna är lägre än de andra.
The Experiment of Leith var med sina människodrivna skovelhjul ett fartyg på tröskeln till en stor brytningstid. Om bara ett par årtionden skulle ångmaskinen tas i bruk i fartyg och till och med i oceanfartyg. Fartyget var före sin tid, men saknade det som man föreställde sig att det hade: en fungerande kraftkälla, en motor. Med människokraft kunde man inte få fartyget att röra sig ordentligt ens vid stiltje, för att inte tala om den långa resan till Svensksund.
Källor och litteratur
Kymmenedalens historiska kartor (Kyhika), Kotka. LEITHtuk_kra_g3;02.
Royal Society, London. Manuscript EL/P1/34a
Hjulhammar, Marcus: Det skotska fartyget Experiment of Leith och Sverige. Forum navale 70 (2014).
Miller, Patrick: A Short Narrative of Facts Relative to the Invention and Practice of Steam-Navigation by The Late Patrick Miller, Esq. Of Dalswinton. From the Edinburg Philosophical Journal 1825.