Dudley utarbetade i stor utsträckning sina kartor utifrån sina egna kunskaper i stället för att kopiera innehållet av andra, som man ofta hade för vana att göra på den här tiden. På hans karta över Finska viken syns dock även den holländska kartografen Lucas Waghenaers inflytande. Atlasen kom även ut i en version på italienska, där ortnamnen längs Finlands kust har översatts till italienska. Ortnamnen på den nyländska kusten har fått roliga italienska förvrängningar.
På Dudleys karta över Finska viken finns de viktiga städerna Narva, Tallinn och framför allt Viborg, som har angetts med större font än Narva på kartan. Viborg var på 1600-talet en viktig exportstad för tjära, och upphovsmannen har på det här sättet velat framhäva dess kommersiella betydelse. En exportstad för tjära, som var nödvändig vid skeppsbyggnad, har varit något nämnvärt. Helsingfors och Åbo har angetts med liten font.
Kartan är den första där den nyländska kusten och skärgården har återgetts så här detaljerat. Största delen av öarna och kustobjekten ligger på ungefär rätt platser. Dudley har haft tillgång till mycket information. Namnförvrängningarna tyder dock på att han har hört åtminstone en del av namnbeståndet, men att han inte har sett namnen skrivna. De öar som var viktigast för sjöfarten finns med på kartan. När man beaktar att kartan publicerades 1647 kan den anses vara högklassig. Man kan även fråga sig hur väl vi moderna människor känner till de små orterna längs Adriatiska havets kust. Den nyländska kusten var på 1600-talet ett mycket okänt hörn av världen framför allt för den italienska läsekretsen.
Helsingfors stad ligger på rätt plats vid kusten, och där börjar Vanda å, som löper in i landet. Utanför staden finns Miölö (Mjölö), som var en viktig redd eller ankringsplats för fartyg som var på väg in till staden och väntade på lämplig vind. Man kunde inte ta sig till Helsingfors vid varje vind.
Utanför Helsingfors finns fyra icke-namngivna större öar och platser. Från Helsingfors västerut finns Pentala i Esbo, därefter Sjundeå och Porkala, som på kartan har märkts ut på rätt plats, men som en ö (Porscheland). Utanför Porkala finns en ganska stor ö, som skulle kunna avse Makilo, samt mindre kobbar och skär, precis som sig bör. Den viktiga ön Träskö är både en plats på fastlandet och en ö. Mitt på Träskö fanns och finns en sjö, där man fick dricksvatten. Därför finns den nästan alltid med på gamla kartor.
På den västra sidan om Träskö finns en intressant ö. Ön har försetts med tunna streck med punkter i ena änden. Symbolerna betyder att det är en ö med lövträd. Enligt min tolkning är ön Älgsjölandet, och symbolerna betyder ekskogar, som fortfarande finns där. Kartan innehåller inga öar av motsvarande slag någon annanstans längs Finlands kust. På estniska sidan finns det lövträdsöar som har märkts ut på det här sättet, såsom Ekeholm (numera Ekholm och på estniska Mohni) och en del småöar på den västra sidan om Moon. Redan namnet Ekeholm syftar ju på eke, och därtill är ön även känd för sina lindar. Skeppsbyggaren Dudley var intresserad av tillgången till skeppsbyggnadsvirke. Kartan utredde även dessa resurser.
I öster finns i rätt ordning de viktiga platserna Portö (Pörtö) samt Pellinge, Sibbo och Pyttis. Sibbo har förvrängts till formen Costa di Sibbo och Pyttis till formen Costa di Puttefar. Fagerö i Pyttis har fått formen Putsfager. Det värsta felet på kartan är att Borgå har lämnats bort och att Raseborg (Reisanburg) har placerats öster om Pyttis. Sedan har vi ännu den underliga platsen Olsby. Den är ett missförstånd och torde avse Olofsborg. Resten av kartan österut är korrekt, och precisionen ökar också utanför Viborg.
Kartan är försedd med längd- och breddgrader. Breddgraderna har mätts ut genom att använda längdgraden genom Azorerna som jämförelsemeridian. Den avvikelse (variation) som har beräknats utifrån denna har angetts verbalt på två punkter på kartan för att åtminstone ge läsaren en ungefärlig uppfattning om hur långt åt sidan man befinner sig från Azorernas ”0-meridian”. Om vindförhållandena i Finska viken berättas att de är varierande (Venti sono variabili) – och så är det ju.
Kartan innehåller även djupinformation, som har angetts vid kusten, men även på öppet hav mitt ute på Finska viken, där man har lodat djup på 35 och 40 famnar eller 63–72 meter. Det är lite i överkant jämfört med i dag, men när man beaktar uppgrundningen och forna tiders mätfel är måtten ganska lika. Det kan antas att man verkligen har gjort mätningar eller att man åtminstone har fått information om sådana av sjöfarare.
