Novellen 639.VII.5 publicerades ursprungligen i Dagens Press den 26 april 1914 under signaturen E.O.A. Den unga och färska förläggaren Holger Schildt blev intresserad och bad att detektivromanentusiasterna skulle skriva fler. Således föddes en samling av sex noveller, Herr Corpwieth, gentleman-detektiv, Hans första äventyr framställda av tre herrar, som utkom i december 1914. I april levde man ännu i fredens tider men i december var det krig. Därför hade den första novellens sista stycke utelämnats från boken, mer om det senare.
Bakom signaturen dolde sig amanuenserna Emil Hasselblatt, Olaf Homén och Henning Söderhjelm. Cirka sjuttio år senare hittade universitetsbibliotekets bibliotekarie Heikki Kaukoranta detta bortglömda verk och översatte det till finska på ett stilfullt sätt. Han översatte också Den gåtfulle dubbelgångaren af Mr. C. som hade getts ut år 1916 av Holger Schildts Förlag och tryckts i endast 25 numrerade exemplar.
Kaukoranta har också utrustat sin översättning med ett kontextualiserande efterord och förklaringar om berättelsernas personer samt universitetsbiblioteket och dåtida Helsingfors. Läsaren får veta vilka som var personernas förebilder i verkligheten, var de bodde och vad som var deras livsberättelse i korthet. Verket som gavs ut år 2003 av Helsingfors universitetsbibliotek har också utrustats med åskådliggörande och stämningsskapande fotografier, teckningar och tidningsklipp, såsom reklamer och teaterprogram. Kaukoranta har också översatt två samtidsrecensioner samt brev som ankommit till Åbo Underrättelser. Som bilaga finns också två kartor över 1910-talets Helsingfors med markerade händelseplatser.
Bakgrund
Hasselblatt, Homén och Söderhjelm samt Holger Nohrström som dolde sig bakom signaturen Mr. C. var bibliotekets extraordinarie amanuenser med tre timmars arbetsdag och en arbetsbild som en springpojke. På biblioteket tjänstgjorde på 1890–1920-talet en anmärkningsvärd skara Finlands kulturlivs dåvarande eller blivande märkespersoner. Amanuenserna bildade en slags inre krets vars kärna torde ha härstammat från tidskriften Euterpe. Inre kretsen diskuterade teater, litteratur och levande bilder. Eftersom extraordinarie amanuenser arbetade på deltid, sysselsatte dig sig också med annat, såsom undervisning, översättning och tidningsskriverier.
Våren 1915 bestod universitetsbibliotekets personal av en bibliotekarie, en vice bibliotekarie, sex ordinarie amanuenser, tolv extraordinarie amanuenser, två skrivbiträden, två vaktmästare, två vaktmästarbiträden och en eldare. Läsesalen var öppen kl. 10–20, låneexpeditionen kl. 12–15.
Corpwieths äventyr utan för många intrigavslöjanden
Boken som kom ut år 1914 består av sex berättelser: 639.VII.5., Klackarna, Den stulna korsetten, Thomas Melóns äventyr, Monsieur Boboche samt Äventyret i trettonde apoteket. Huvudpersonen är Helsingfors universitetsbiblioteks extraordinarie amanuens, gentlemannadetektiven Corpwieth som bor i Brunnsparken och trivs med sina kolleger i fönsterlogen på Fazers kafé.
I den första berättelsen, som utspelas på hösten 1913, stannar Corpwieth vid sitt arbetsbord i bibliotekets Rotunda över natten beväpnad med en spatserkäpp och ”en annan till detektivismen hörande nödvändig artikel”, cigaretter, eftersom han vill få fast den individ som rumsterat i biblioteket nattetid. Han resonerar inspirerad av Conan Doyle, och detta är inte den enda gången den store brittiske detektivförfattaren nämns inom dessa pärmar. Inbrottet i biblioteket handlar om att hitta ett dolt brev som är eldfängt för stormaktspolitiken. Givetvis överraskar huvudpersonen inkräktaren, gör honom ofarlig och reder ut fallet två gentlemän emellan. I slutstycket, som censurerades från novellsamlingen men som finns med i den finska översättningen, får Corpwieth ett tackbrev och arbetserbjudande av kejsare Wilhelm II. Han tackar nej men erhåller senare per post majestätens porträtt inom juvelprydda ramar. Eftersom har är anspråkslös gör han inget nummer av detta, och inte heller av sitt senare besök hos majestäten.
Novellen Klackarna inleds med att Corpwieth sitter med de övriga herrarna från biblioteket på Fazers kafés andra våning. Corpwieth försvarar detektivromaner som kollegan Bergdahl anser vara strunt. Bergdahl berättar om två klackmärken som mystiskt har uppenbarat sig i hans arbetsrum under hans frånvaro på veckoslutet. Corpwieth blir nyfiken och börjar undersöka fallet. Det visar sig att en konkurrerande päronodlare hade med list tagit sig in hos Bergdahl och planterat en sällsynt svampsjukdom i hans fina päron som skulle ställas ut i en tävling. Corpwieth återställer den rubbade ordningen så gott det går.
Den stulna korsetten inleds med att Nationella Korsettfabrikens direktör Pettersson kommer till Corpwieth med ett problem: hans nya, epokgörande korsettmodell har stulits. Gentlemannadetektivens deduktionsförmåga löser fallet, men han vill inte ha ett honorar och inte heller en korsett, fastän den enligt uppfinnaren kommer att göra succé bland officerare.
Thomas Melóns äventyr börjar med att han inte dyker upp på sitt arbete i universitetsbiblioteket. Tidningen ”Kvällens Pust” ringer efter honom, för han har lovat den en artikel. Fröken Elsa Limbugs pappa är också försvunnen, och hon är bekymrad. Hon och Corpwieth diskuterar och den senare kommer fram till att direktör Limburg fört bort herr Melón som han hatar djupt på grund av en förkrossande recension av Limbergs diktbok. Elsa Limburg är säker på att fadern är ute på sin älskade segelbåt. Hon kör motorbåt och hittar sin far. Elsa representerar den nya tidens aktiva kvinna, som vågar överträda gränser. Sedan blir det fysisk action: Corpwieth tar sig från motorbåten ombord på segelbåten i stormigt väder. Det blir tumult och direktören möter sin död. Elsa vill inte längre se den ödesdigra båten, utan donerar den åt gentleman-detektiven, som tar dem tacksamt emot.
I novellen Monsieur Boboche är herr Corpwieth på Svenska teatern. Han har fått fribiljett till den ungerska divan Aranca Ghilkas andra föreställning. Friherinnan Stjernsvärd vinkar honom till sin loge och begär hjälp. Hon misstänker att madame Ghilka bär hennes halsband som hon förlorade på teatern på under sitt tidigare besök. Ghilka uppförde sig nämligen konstigt på scenen och fingrade på sitt iögonenfallande halsband. Corpwieth möter Ghilka och hennes följeslagare Monsieur Boboche i divans sminkloge och gör några iakttagelser. Sedan smiter han från teatern till Societetshuset där Ghilka och Boboche bor. Gentleman-detektiven avslöjar Boboche som en notorisk juvelsvindlare.
Äventyret i det trettonde apoteket börjar på restaurang Catani, dit Corpwieth har begett sig för första gången för att ”studera Ture Jansons Catanipoesi”. (Catani var Ture Jansons och de övriga Dagdrivare-författares stamställe, precis som Eino Leinos.) Annars trivs han bäst hemma där han översätter finska detektivromaner till svenska. Janson är faktiskt själv på plats även denna gång. Men en jättelik man kommer till Corpwieth och leder honom ut ur restaurangen och in i en automobil som väntar utanför. Mannen är apotekare Malm vars apotek finns på Lotsgatan. Från apoteket har försvunnit 35 gram kokainvätska, och ett konstigt ”recept” har lämnats i kassan, nämligen en utmaning till herr Corpwieth. Den skyldiga är ingen mindre än Sherlock Holmes som sitter på Catani med tre herrar, kolleger till Corpwieth. Denne åker tillbaka till Catani för att tillkännage sina slutsatser.
Författaren till Den gåtfulle dubbelgångaren, den hemlighetsfulla signaturen Mr. C., var Frans Holger Nohrström, gentlemannadetektiven Frans Corpwieths förebild. I början av novellen träffas universitetsbibliotekets amanuenser Melón, Nässellöf, Bergdahl, Råskjöld och Söderholm i ett fönsterbås på Fazers andra våning. Melón berättar att han nyligen har råkat ut för en nästan likadan situation som för ett år sedan, när han blev bortrövad av direktör Limburg. Han hade stått på en spårvagnshållplats när den framlidne direktörens dubbelgångare hade rövat bort honom i sin sportbil och kört gång till Djurgårdsstranden. Men denna gång fortsatte färden inte i någon båt, utan dubbelgångaren hade lämnat Melón på stranden och själv åkt i väg. Kollegorna i Melóns sällskap är förstås alla detektivistiskt sinnade, men Söderholm tar emot uppdraget och löser det med psykologiska metoder.
Herr Corpwieth föddes som ett insiderskämt och kollegornas uppskattning av Nohrström vars skepnad hade något korpaktigt över sig. Berättelserna är naturligtvis också en hyllning till Sherlock Holmes och den i tiderna ringaktade litteraturgenren i allmänhet. Berättelserna innehåller värme och humor men också spänning, även om de fall som behandlas är ganska oskyldiga. En av författarna, Henning Söderhjelm, hade studerat tidens modevetenskap psykologi, och det utnyttjas i novellerna. Det är i alla fall fråga om en litterär föregångare, eftersom det tidigare hade kommit ut endast två finlandssvenska detektivberättelser och lika många på finska.
Källor och litteratur
Herr Corpwieth, gentleman-detektiv. Hans första äventyr framställda av tre herrar. 1914. Holger Schildts förlag.
Herra Corpwieth : herrasmiessalapoliisi : Hänen ensimmäiset seikkailunsa kolmen herran selostamina sekä neljännen suomenkieliseen asuun saattamina. Samoihin kansiin sisältyy Kaksoisolennon arvoitus. Kirjoittanut Mr. C ja suomentanut hra H. Helsingin yliopiston kirjasto 2003.
Dagens Press 14.12.1914, s. 2(Länk leder till extern tjänst)
Dagens Press 20.12.1914, s. 3(Länk leder till extern tjänst)
Den gåtfulle dubbelgångaren af Mr. C. Holger Schildts Förlag 1916.(Länk leder till extern tjänst)
Hufvudstadsbladet 24.1.1915, s. 8(Länk leder till extern tjänst)
Veckans Krönika 2.1.1915, s. 6(Länk leder till extern tjänst)
