Husets historia börjar med arbetarföreningen. Redan år 1905 grundade arbetare i Baggböle arbetarföreningen Salama [som betyder blixten], tillsammans med arbetare från Åggelby. Sedermera flyttade föreningens verksamhet helt till Baggböle. Den första samlingslokalen inrättade man genom att rusta upp en gammal ria, som stod där som Alkugränden idag mynnar ut i Alkuvägen. Det egentliga Folkets hus anskaffades år 1917, då filaren K.A. Siekkinen sålde sin villa med två rum och kök åt Salama. I början av 1920-talet utvidgades huset med en festsal. Arbetet gjordes på ’talko’, alltså frivilligt av envar som ville vara med, och byggmaterialet fick man genom att plocka isär en före detta kantin för ryska soldater, som stått i Kårböle. Folkets hus konfiskerades på 1930 med stöd av de så kallade kommunistlagarna, och såldes på tvångsaktion åt en understödsförening för kyrkan i Baggböle.
Baggböle hade länge varit en by utan kyrka. Till Helsinge kyrka var det från byns mitt omkring sex kilometer – i och för sig ett helt hyfsat avstånd till kyrkan på den tiden. Då det år 1919 grundades en församling i Åggelby blev kyrkfärden hursomhelst avsevärt kortare. Baggböle var en del av Helsinge socken, så man behövde inte bilda en egen församling. Men hoppet om en egen kapellkyrka ledde till att man år 1927 bildade en understödsförening för en kyrka i Baggböle.
År 1947 fick arbetarföreningen köpa tillbaka sitt hus. Byggnaden började fungera som samlings- och festlokal för arbetarföreningen och andra föreningar, bland annat idrottsföreningen Pakilan Visa. År 1970 hyrde barnträdgården/daghemmet Pakilan Lastenpaikka in sig i huset. Dess verksamhet utgick från skotske pedagogen A.S. Neills Summerhill-koncept. Från början av 1990-talet ända till våren 2022 var huset en av Helsingfors stads ungdomsgårdar. Sedan sommaren 2022 har det hyrts av en dockteaterförening, och i och med det har huset nu blivit Dockteaterhuset i Baggböle.
![Programmet för arbetarföreningen Salamas skördefest år 1919. Till en början hade Salama verkat i en ria på dåvarande Alkuvägen 9. Den rustades genom frivilligarbete (’talko’) till vad man kallade Torppa [torpet]. Då Torppa år 1914 brann ner i en eldsvåda byggdes en dansbana i stället. Foto: Helsingfors stadsmuseum / Esko Toivari](/sites/default/files/styles/3_2_l_2x/public/HKMS000005_km002ttc.jpg)
Litteratur
Hakanen, Maija: Salamasta se kaikki alkoi: Pakilan työväentalon 100 vuotta, Pakilan Demokraattinen Kulttuurisäätiö 2017.
Honkasalo, Laura. Saa uskaltaa! Pakilan Lastenpaikka -päiväkodin tarina 1970–2017, Into Kustannus 2018.
