Geheimeråd
Juristen Carl Johan Walleen (1781–1867) skapade sig en storslagen karriär, som började i Åbo hovrätt. Kommittén för finska ärenden i S:t Petersburg utsåg år 1816 honom till landshövding i Viborg, där han gifte sig med sin föregångares änka Eva Stjernvall. Familjen flyttade till Helsingfors 1820, efter att Walleen hade blivit medlem av senaten. Åren 1822–54 var Walleen prokurator, dvs. Finlands högsta judiciella myndighet. Han belönades för sina förtjänster med den höga titeln geheimeråd och friherrlig värdighet.
Walleen var känd som en central gestalt i den höga societeten i Helsingfors och en förfinad konstvän, vilket även avspeglade sig i Villa Hagasund, som han lät bygga som sitt hem på 1840-talet, och dess stora bibliotek och konstsamling.
En villa vid havsstranden
Prokurator Walleen arrenderade 1842 en före detta hästhage av Helsingfors stad på 55 år. Hästhagen låg utanför stadsområdet vid stranden av Hagasund, som förenade Tölöviken och Gloviken – därav villans namn. Byggnaden restes på tomtens högsta berg, varifrån man hade en fantastisk utsikt över vattnet mot Helsingfors.
Den herrgårdsliknande villan, som byggdes 1843–47, var exceptionellt ståtlig på sin tid. Byggnaden ritades av den tyskfödda arkitekten E. B. Lohrmann och förenar symmetrisk tysk nyklassicism med moderiktiga drag av nyrenässans, såsom rundbågsfönster och balkonger med gjutjärnsräcken. Gården på framsidan inramas av sidobyggnader. I den norra av dem fanns en gång i tiden en bakstuga, men numera finns där ett kafé.
Parken har blivit liten
På Villa Hagasunds stora tomt fanns berg och våta ängar som endast dög som betesmark. Arrendeavtalet förutsatte att det karga området förvandlades till en landskapspark i engelsk stil för att försköna infartsvägen till staden. Geheimerådet Walleen älskade trädgårdsskötsel och skapade, utan att spara vare sig pengar eller möda, en privatpark runt sin villa med sällsynta träd, gångstigar, utsiktspaviljong och nyttoträdgård. Den södra sidobyggnaden var då ett växthus.
Redan 1859 avstyckades en stor del av tomten för bangården och havsutsikten försvann när Gloviken fylldes igen. Den stora parken har senare krympt och blivit liten: det enda som återstår från Walleens tid är ett par gårdsträd vid villan, stenmuren längs gatan och de sibiriska lärkarna intill Finlandiahuset.
Hem för flera museer
När arrendetiden gick ut 1896 sålde Aurora Karamzin, som varit permanent bosatt i Villa Hagasund sedan 1875, byggnaderna till Helsingfors stad. Karamzin fick dock bo kvar i sitt hem livet ut. När hon dog 1902 delades den värdefulla egendomen mellan arvingarna och resten av lösöret i villan såldes på auktion. Parken öppnades för allmänheten och man beslutade att överlåta villan för museibruk. Ett minne av Aurora Karamzin är hennes älskade hund Šamils lilla gravsten på en kulle bakom kaféet.
Åren 1906–11 verkade Statens historiska museum (numera Nationalmuseet) i huset. År 1912 intog Konsindustrimuseet (numera Designmuseet) övervåningen, medan Helsingfors stadsmuseum, som hade grundats året innan, flyttade in på nedervåningen och senare övertog hela villan 1928. Numera har stadsmuseet tillfälliga utställningar i Villa Hagasund.
Källor och litteratur
Pakarinen, Riitta. "Hakasalmen huvila." Narinkka 1976. Helsingin kaupunginmuseo, Helsinki 1976.
