Sommarställe för herrskapsfolk
Det finns skriftliga noteringar om Vårdö bevarade ända från 1500-talet. Öns svenska namn, Vårdö, syftar uppenbarligen på en medeltida vakthållningsplats. Vårdö kan ha varit en del av försvarshelheten Botby fornborg. Från öns klippor har man utmärkt utsikt långt ut över havet.
Fram till slutet av 1800-talet befolkades öarna i östra Helsingfors i huvudsak av fiskare. På många öar fick fiskarna dock ge plats för förmögnare herrskapsfolk när sommarstugebebyggelsen började sprida sig till Helsingfors skärgård. På grund av den stora arealen användes Vårdö dock uppenbarligen för odling innan sommarstugeperioden inleddes.
Vid övergången mellan 1800- och 1900-talet var ett sommarställe vid havet en statussymbol för överklassen i Helsingfors. Sommarställena bestod av sommarvillor, som byggdes öster om Helsingfors i bland annat Hertonäs, Tammelund, Degerö, Nordsjö, Vårdö och på många mindre öar. Villor började uppföras på Vårdö från början av 1890-talet, och nya markbitar för sommarställen började bit för bit styckas av ända fram till 1960-talet, då byggandet upphörde eftersom öns framtid var oklar.
Mångsidig natur
Eftersom byggandet har varit mycket begränsat på Vårdö och ön har varit ett mycket slutet samhälle ända fram till de senaste åren, har även naturen på ön fått blomstra relativt ostört. Villabyggandet har varit sparsamt, merparten av ön har förblivit obebyggd och odling har inte heller idkats i stor omfattning.
En stor del av Vårdös areal består till naturtypen av skog som har definierats som värdefull och som även är hem för en mångsidig samling av levande organismer. Ön är en viktig livsmiljö för fladdermöss och fåglar. Alldeles i närheten av båtbryggan på Vårdö finns även ett litet naturskyddsområde, där Finlands enda förekomst av spjutskråp växer. De gamla odlingslotterna har blivit frodiga lundar, och tallskogarna i klippområdena är ställvis över 170 år gamla.
Det finns även många geologiska sevärdheter på ön. Exempel på synliga tecken från istiden är ett stort flyttblock, en jättegryta och kalkklippor. Den mest betydelsefulla geografiska formationen torde dock vara den så kallade vikingaklippan: en hög klippa i den nordöstra kanten av ön, från vilken man har vacker utsikt långt ut över Helsingfors yttre skärgård. På toppen av klippan finns även ett kummel eller sjömärke, som har rests av ryska matroser.
