Helsingfors föddes på en ö och skapades ur skärgården – med de fördelar och utmaningar som det innebär. När man promenerar i stadens södra stadsdelar befinner man sig i den yttre skärgården. Vi känner till grundandet av Helsingfors genom korrespondensen mellan Gustav Vasa och hans fogdar; det finns ett tjugotal av dessa brev. Fogderäkenskaperna, det vill säga den serie av räkenskapsböcker som fogdarna har utarbetat, berättar om livet i staden och ger för första gången en bred bild av livet i 1500-talets Helsingfors.
31. mars 2023
Helsingfors grundades 1550 efter tre års tvekan. Platsen för staden var till en början inte klar; det är bra att komma ihåg att det inte fanns några kartor som hjälp vid planeringen, som det gavs anvisningar om på distans från Stockholm. Kungen måste lita på det som fogdarna skrev till honom om dåvarande Helsinge socken. Ändå verkar han ha känt till rikets geografi också i Finland: distanser, avstånd och riktningar var bekanta i stora drag, precis som om kungen och hans rådgivare på kansliet i Stockholm skulle ha haft tillgång till en karta över Nyland och Finska viken.
Helsingfors planerades på två alternativa platser: först på Sandhamn, vars förhållanden kungen också kände till. Han visste bland annat att där fanns en skyddad naturhamn vid en korsning mellan olika fartygsleder. Sandhamn hade redan på medeltiden varit en mötesplats för finländska slottsherrar och representanter för rådet i Tallinn. Ön var mycket tillgänglig, men bara med båt eller fartyg. Man hann redan bygga en del bodar på Sandhamn, innan projektet avbröts och Forsby, numera Gammelstaden, vid Vandaforsen på fastlandet år 1550 utsågs till ny plats.
Den valda platsen var dålig ända från början, eftersom hamnen var för grund. Forsby låg dock intill den viktiga Vandaforsen: det fanns tillgång till både vattenkraft och lax. Dessutom passerade Stora strandvägen, som gick från Åbo till Viborg, i närheten av den i norr.
Helsingfors grundades 1550 på mark i Forsby vid Vanda ås delta, varifrån staden började expandera söderut på grund av att hamnen blev grundare. På knappt hundra år blev den Gammelstaden och kanske även ett slags sevärdhet med sina forsar och kvarnar. Kartan här intill åskådliggör hur staden skyddades av Kronbergsfjärden och bandet av öar längst ut i havsbandet, där de trånga sunden vid behov kunde stängas av. Nertill på kartan finns Mjölös (Miölö) strandprofil, för att hjälpa sjöfarare att identifiera ön. Mjölö var en viktig farledskorsning och redd, eller ankringsplats. En delförstoring av kartografen och lotsverkets överbefälhavare Jonas Hahns högklassiga karta från 1750. Special Carta öfwer en Del utaf Nylands Skären emellan Helsingfors och Degerby. Foto: Krigsarkivet, Stockholm
Den idealiska utgångspunkten för stadsplanering på Vasatiden var en ö – den var fördelaktig ur både trafik- och försvarsperspektiv. Ekenäs grundades på ön Gullö, Helsingfors vid Vanda å och på en ö i mitten av den, skyddad av två strömmar, byggdes en kungsgård i trä med en våning åren 1550–1553. Gården användes fram till 1571. Det tidiga Helsingfors var en kombination av östad och fästning. Det är en modell som återkommer senare i stadens historia. När staden expanderade till Estnäs i det område där Salutorget finns i dag var centrum även då närmast en ö (en smal udde), och så var fortfarande fallet på 1750-talet under tiden för dubbelstaden Sveaborg-Helsingfors, då fästningen på öarna på sätt och vis utgjorde ”ett andra centrum”.
Vid tiden för grundandet av Helsingfors fanns endast ett fåtal städer i de östra delarna av det svenska riket, och dessa städer var små både till storleken och folkmängden. De största var Åbo och Viborg. Utöver städerna fanns det slott, där Nylands medeltida centrum, Raseborg, hade förlorat sin betydelse i mitten av 1500-talet. Före 1550 fanns det endast en stad mellan Åbo och Viborg i Nyland, och även den var liten och belägen nästan i inlandet: Borgå. Förbindelserna från Nyland till Tallinn var dock goda och etablerade.
Huvudsyftena med Gustav Vasas ekonomiska politik, den tidiga merkantilismen, var att stärka städernas position och grunda städer där de skulle göra störst skada för konkurrenten, i Helsingfors fall hansastaden Tallinn. Kungen befann ju sig fortfarande i ett handelskrig, nu med den visserligen redan försvagade Hansan. Eftersom konkurrens mellan de egna städerna ansågs skadlig var Helsingfors och Ekenäs, som grundades vid samma tid, de enda nya städerna i hela det svenska riket. Fokusområdet för kungens utrikespolitik fanns i centrala Finska viken.
Gustav Vasa behövde städer för att genom handel och tullar få intäkter via dem. Kontanter behövdes för krigföring och handelsfartyg för att bygga en örlogsflotta som skydd för de få fartygslederna. Borgarnas hjälp var nödvändig för krigsmakten, byggbehoven och livsmedelstransporterna, och Helsingfors var därför en viktig stad. Kungen genomförde sin stadspolitik despotiskt genom att efter eget gottfinnande tvångsförflytta de få borgarna och hantverkarna i sitt glesbefolkade rike, utan att bry sig om de redan existerande städernas traditionella privilegier.
Enligt den ursprungliga planen skulle Helsingfors överta Tallinns roll som förmedlare av handeln med Ryssland, men det lyckades aldrig. Fartygen seglade fortfarande till Tallinn också efter att Helsingfors hade grundats. När målet att kommersiellt undergräva Tallinns ställning inte lyckades erövrade Sverige Estland 1561 och tog kontroll över Tallinn.
Litteratur som berättar om de tidigaste skedena i Helsingfors och Vandas historia:
Aalto, Seppo: Sotakaupunki. Helsingin Vanhankaupungin historia 1550–1639. Helsinki. Otava 2012.
Ehrström, Erik 1890: Helsingfors stads historia från 1640 till stora ofreden. Helsingfors 1890.
Huhtamies, Mikko: Seitsemäs vyöhyke. Pohjoista merihistoriaa. Helsinki. Siltala 2022.
Kuisma, Markku: Helsingin pitäjän historia II. Vanhan Helsingin synnystä isoonvihaan 1550–1713. Vantaa. Vantaan kaupunki 1990.
Salminen, Tapio: Vantaan ja Helsingin pitäjän keskiaika. Vantaa. Vantaan kaupunki 2013.
Suolahti, Eino E.: Vantaan Helsinki. Teoksessa Helsingin kaupungin historia I osa. Helsinki. SKS 1950.