Tidiga skeden
Nylands äldsta jordebok från år 1540 nämner byarna Stor-Hoplax och Lill-Hoplax, och i den senare låg gårdarna Korpas och Backas som var nämnda efter sina innehavare. Dessa lever fortfarande i ortens namnbestånd. Från Korpas avgränsade man en ny gård som fick namnet Haga enligt stockholmsk förebild i början av 1900-talet. Handelsträdgårdsmästare Mårten Gabriel Stenius(Länk leder till extern tjänst) köpte gården Backas år 1886. Han hade Finlands största handelsträdgård och fröhandel vid sin Villa i Alkärr, som han hade hyrt. Eftersom han inte kunde lita på hyresavtalets fortsättning flyttade han sin handelsträdgård till sina nyköpta marker.
När kustbanan mellan Helsingfors och Åbo drogs genom Hoplax by började villabebyggelse uppstå längs med banan. Redan i byggskedet restes boningshus nära järnvägen då arbetarna bosatte sig ner nära sina byggen. Den regelbundna tågtrafiken startade på hösten 1903. Stenius tog initiativ till att grunda ett villasamhälle, och arkitekt Lars Sonck ritade en plan år 1901. Stenius lät bygga flera villor men avled plötsligt 22.4.1906.
Stenius bolag gav arkitekt Eliel Saarinen i uppdrag att utarbeta en plan för byggandet av villastaden Haga–Munksnäs, men projektet väckte motstånd. Områdets markägarförhållanden var komplicerade, och befolkningsunderlaget i huvudstadsregionen eller Finland var inte tillräckligt för att bosätta en storskalig plan, som kunde ha passat bättre i London. Dessutom avbröt första världskriget många dyra planer. Eliel Saarinens plan från 1915 fungerade dock som Haga stadsplan före inkorporeringen.
Haga samhälle med sammanträngd befolkning fungerade som egen administrativ enhet inom Helsinge kommun mellan åren 1906 och 1922. Sigurd Stenius, son till Mårten Gabriel, hyste drömmar om en köping redan år 1909, men processen med sina olika skeden tog sin tid. President K. J. Stålberg stadfäste förordningen om att grunda Haga köping 8.4.1922. Köpingens tid slutade med den stora områdessammanslagningen.
Läs mera om Södra Hagas historia: Haga, Helsingfors(Länk leder till extern tjänst)
Norra Haga, en modern förort
Norra Haga började planläggas efter inkorporeringen, och under åren 1949–1955 fastställdes tre detaljplaner, Haga I, II och III, som förverkligades i etapper. I varje skede byggdes en centralplats och bostadshus som omgav den. Haga I byggdes runt Borglägersplatsen under åren 1952–1954. Haga II, som omfattade Thaliaplatsen med omgivande hus, byggdes 1953–1957, och den tredje fasen Haga III eller Norra Haga köpcentrum med omgivningar färdigställdes år 1959. I de två första byggnadsfaserna placerades affärsutrymmena i bostadshusens stenfot, i tredje fasen placerades de i ett separat köpcentrum som var ett av Finlands första.
Utgångspunkten för planeringen var förortsteorin och Otto-Iivari Meurmans detaljplanslära, i vilken arbete, boende och rekreation placerades separat från varandra. Projektet anlitade tidens namnkunnigaste arkitekter och trädgårdsplanerare, och resultatet var ett självförsörjande och småstadsaktigt, hälsosamt, familjevänligt och naturnära bostadsområde.
Meurman, eller Mörri, blev 104 år gammal. Läs mera on honom i biografiskt lexikon(Länk leder till extern tjänst).
Rymliga och bekväma familjebostäder
Det första färdiga huset i Norra Haga var ett våningshus för frontmän på adressen Santavuorivägen 3–5. När de första invånarna flyttade till förorten fanns där inte nämnvärt med service, men småskalig företagsamhet blomstrade. En odlare kom från lantorten med sin hästkärra för att sälja potatis och rotfrukter, som familjerna köpte och lagrade i sina källarförråd, och barnen klappade och matade hästen. När invånarantalet ökade öppnades daghem och annan service på området.
Bostäderna var för det mesta tvårummare, och nuförtiden anses en 50 kvadratmeters bostad vara trång för fem personer. Men för den, som bott med sex andra familjemedlemmar i ett rum på 18 kvadratmeter utan badrum och eget wc, kändes en ljus tvåa med balkong, badrum, elspis och kylskåp lyxig.
Barnaskarors Norra Haga
Norra Haga var socialt mångfaldig: dit flyttade tjänstemannafamiljer och arbetare, där fanns tjänstebostäder, stadens hyresbostäder och bostadsaktier samt hus för frontmän och förflyttad befolkning. Det fanns massor med barn, precis som nästan över allt efter krigen. Det första daghemmet öppnades år 1954, och nästa år grundades Tolarin kansakoulu, som först fungerade i flera olika tillfälliga utrymmen innan den fick eget hus på Tolarivägen 6. Det fanns så många barn i skolan att de gick i skola i morgon- och kvällsskift, och man ordnade tillfälliga ”klassrum” i korridoren med hjälp av pappväggar.
Staden grundade rikligt med folkskolor för de stora åldersklasserna, även i Haga, men läroverken var på statens ansvar, och den hade inte råd att grunda dem i det kärva ekonomiska läget efter krigen. Det enda alternativet var att grunda en privat skola. Pohjois-Haagan Yhteiskoulu uppstod som resultat av en understödsförenings idoga arbete. Skolan som grundades 1956 fungerade först i hyresutrymmen tills den fick eget hus på hösten 1959. Elevantalet var som störst i början av 1970-talet, då skolan hade över 1100 elever.
I invånarnas gemensamma julbastu på Santavuorivägen 3–5 lyssnade husets pojkar intresserat på frontmännens berättelser. Taito Loiri var en speciellt medryckande berättare. Hans son Vesa-Mattis lysande skådespelarkarriär fick sin början i ”sommarteatern”, som barnen ordnade på grannhusets gård. Dessutom uppträdde han bland annat i platthattsketcher på skolans fester tillsammans med Mikko Kuoppamäki.
Oftast lekte barnen sina lekar utomhus, till exempel tio pinnar, eftersom det inte var önskvärt att vistas långa tider inomhus. Det fanns ont om plats i bostäderna, och det var bra för barnen att få frisk luft och motion, samt hålla sig undan för en hemmamamma. På Norra Hagas gårdar ordnades också idrottstävlingar inspirerade av tidens idrottshjältar och med till exempel gårdskarlen som domare och praktisk hjälp.
Invånaraktivism och idrott
Haga köping hade i tiderna fungerande trafikförbindelser, men den nya förorten behövde egna både till stadskärnan och lokala centralplatser där service fanns. Norrahagaborna tvistade med Helsingfors stad om trafikförbindelser men fick inte en egen busslinje. Sällskapet Pohjois-Haaga Seura grundades år 1955 för att förbättra möjligheterna att påverka och förstärka lokalidentiteten. Från början av år 1956 sköttes trafiken mellan Norra Haga och Helsingfors centrum av aktiebolaget Suomen Turistiauto.
Norra Haga hotades på 1960–1970-talen av naturförstörelse i form av betongkolossbyggande, som invånarna motsatte sig kraftigt. Inrikesministeriet hindrade lyckligtvis förverkligandet av planen. De senare årens kompletteringsbyggande har varit mera måttligt men ändå suddat ut gränsen mellan Södra och Norra Haga och minskat grönområdena.
I Haga grundades redan under tiden av samhälle med sammanträngd befolkning samt köping ett antal föreningar, såsom Haga ungdomsförening, arbetarförening, nykterhetsförening, marthaförening och idrottssällskap som Haga idrottsklubb, Haagan Haka och Huopalahden Hurjat. Det aktiva förenings- och idrottslivet fortsatte i den nya skogsförorten.
Det fanns en skjutbana i Norra Haga åren 1924–1944. Efter att den lades ner fungerade dess paviljong som friluftsstuga som omgavs av ett cirka tio kilometers skidspår. Att skida var mycket populärt på 1940- och 1950-talet, och stugan besöktes på söndagar av över tusen skidare som åt vägkost. Efter att frilufsstugans verksamhet slutade inhyste utrymmena en motorklubb av stadens ungdomstjänst. Efter att den flyttat bort stod huset tomt i några år med undantag av bostadslösa, tills det förstördes i en brand år 1974.
Källor
Japanilainen lääkärikoti Helsingissä. Helsingin Sanomat 17.5.1963, sivu 13
Oittinen, Riitta & Tepponen, Pirkko: Pohjois-Haaga. Pohjantähti Helsingissä. Toimittanut Juhani Suolanen. Pohjois-Haaga Seura, Helsingin kaupunginosayhdistysten liitto ja Helsingin kaupunki 1989.
Pohjois-Haaga – luonnon keskellä kasvava moderni kaupunginosa. Pohjois-Haaga Seura 2015.
Pohjoisnapalinjan nuorin matkustaja Suomi Sakai. Helsingin Sanomat 28.3.1957, sivu 9.
Poutanen, Markku: Balladi Pohjois-Haagasta. Pohjois-Haagan historiaa, nostalgiaa ja muisteluja vuosilta 1956–1965. Markku Poutanen 2022.
Roos, John Erik: Haagan kauppalan historia. Helsinki 1950.
Yle: Ylen tv-lähetykset alkoivat 60 vuotta sitten(Länk leder till extern tjänst)
