Påskfastan eller den stora fastans begynnelsetid definieras olika i olika kyrkosamfund, men den är fortfarande viktig i den ortodoxa och katolska kyrkan. Till katolsk fastlagskultur hör muntert firande eller karneval – carne vale, alltså farväl till köttet – vars rötter finns i antikens Roms saturnalier. Till karnevaler hör att man klär ut sig, ordnar gyckelspel och vänder upp och ner på saker exempelvis genom att välja en narrkung och klä byxorna på huvudet och skjortan på benen. I Finland har den här typens firande inte varit vanligt, men åtminstone i huvudstaden har det förekommit sporadiskt.
Med fastlagen ka man mena fastlagssöndagen, därpå följande fastlagsveckan eller endast fastlagstisdagen. I agrarsamhället fanns det ritualer och aktiviteter för olika dagar, men senare har de kombinerats och modifierats.
Fastlagens evenemang
Traditionella fastlagsnöjen i Finland har varit backåkning och slädpartier. Helsingforsbor har samlats på offentliga platser såsom i Kajsaniemiparken och i Brunnsparken för att njuta av fastlagsnöjen som förutsätter snö. Fastlagsfirandet har inte förknippats med sådana kommersiella dimensioner som påsk, valborg, midsommar och jul. Under gångna decennier behandlade tidningsartiklar för det mesta fastlagsfirande i andra länder samt agrarsamhällets trollkonster för att säkerställa en god skörd och giftaslycka. Tidningsannonser gjorde på 1920- och 1930-talen mestadels reklam för dans- och skrinningstillställningar som ordnades av ungdoms-, idrotts- och arbetarföreningar samt teater- och filmföreställningar. Restauranger lockade i allmänhet inte med tidningsannonser kunder för att njuta av särskilda fastlagsmåltider. Artiklar om fastlagsmat med recept började dyka upp i tidningarna i början av 1960-talet.
Fastlagens maträtter
Eftersom man hade framför sig en lång fasta då man endast fick äta enkel icke-animalisk föda, hörde det till fastlagen att frossa ordentligt i feta maträtter såsom pannkakor dränkta i svinfett. Fastlagsbullen som fyllts med mandelmassa dök upp i svenska ståndshem på 1700-talet, men grädde började man inte tillsätta förrän på 1930-talet. I Finland blev fastlagsbullen (som i Sverige kallas fastlagssemla) vanlig först på 1950-talet, men eftersom mandelmassa var svårt att få tag på under nödåren efter kriget, började man använda sylt i stället. (I Sverige skulle detta inte ens komma på fråga.) En gammal tradition var att äta ofylld bulle som doppades i varm mjölk.
Ärtsoppa åt man redan i antikens Grekland, och det har uppstått många olika versioner av den i olika delar av världen, men pannkakor började man inte associera till ärtsoppa förrän 1900-talet. Ärtsoppa och pannkakor tillhör torsdag därför att fredag är en fastedag i ortodoxa och katolska kyrkan – jfr långfredag. Innan fastan skulle man äta stadigt för att orka motstå frestelser.
Ryska adliga förde med sig blinierna till Helsingfors på 1860-talet. Feta blinier med tillbehör är en traditionell rysk fastlagsrätt, även om blinierna i Finland har bevarat sin ursprungliga tjocklek medan de i Ryssland har börjat påminna om franska plättar. Blinier är nuförtiden en vanlig säsongprodukt i Helsingfors restauranger, men så har det inte alltid varit. Stjärnkocken Hariton Tuukkanen grundade år 1991 i Gardesstaden en restaurang där han började i enlighet med sin ortodoxa övertygelse servera blinier. Därifrån spreds blinierna så småningom till andra restauranger. Tuukkanen drev restaurangen till år 2014, blev sedan munk och grundade ett kloster i Kyrkslätt.
