Julgranen

Traditionen med julgran härstammar från det tyska kulturområdet, där de tidigaste uppgifterna om julgranar är från 1500-talet. Till Finland kom julgranen, som så många andra nyheter, via Sverige. De allra första julgranarna i Finland stod veterligen i helsingforsiska senatorn Otto Wilhelm Klinckowströms hem redan år 1829. Granarna? Jo, han lär nämligen ha varit så till sig över detta nya att han skaffade hela åtta granar till sin julfest. På den tiden pyntades granen med färgglada blåsta glasdekorationer, ofta importerade från Tyskland.

Likasom allestädes hos ståndspersoner, firas julen i Helsingfors sålunda, att man samlas hos någon af slägtingarne. Der har man, högtiden till prydnad, ifrån torget köpt en granrisruska och hängt den upp i taket eller ställt den på golfvet, fullsatt med ljus jemte konfekter och annat namnam, till icke ringa glädje för både stora och små - -

Vid lärarseminariet i Jyväskylä hade man under senare hälften av 1800-talet tagit för vana att ordna julfester med gran. Man samlades kring granen och sjöng, framförde tablåer och höll tal. De utexaminerade lärarna kom sedan småningom att sprida seden med julgran till folkskolor runtom i Finland. År 1900 hade julgranen hunnit bli en sedvänja för hela folket. Efter att Finland blivit självständigt år 1917 blev det vanligt att hänga band med finska flaggor i granen, liksom också äpplen, pepparkakor och karameller till glädje för alla vänner av snask och gotter. Vanligaste pyntet för granens topp blev så småningom en stjärna, som symboliserar Betlehems stjärna. På 1870-talet började man pynta granarna med paraffinljus, och efter medlet av 1900-talet så småningom med elektriska ljus. Första gången man på Senatstorget i Helsingfors enligt amerikansk förebild reste en gran prydd med elektriska ljus var år 1930.